Hunkpapasiouxerna värdesatte fyra grundläggande mänskliga egenskaper: mental styrka, generositet, mod och vishet. Dessa dygder var som ett rättesnöre i livet. Man beundrade Sitting Bull för att han var en av få siouxer som levde upp till alla dessa dygder.

Sitting Bull var en speciell människa. Det var något med honom som de flesta tyckte om. Barnen gillade honom för att han var snäll, kvinnorna uppskattade honom för att han värnade om familjen. Männen såg upp till honom för att han var en modig krigare. Medicinmännen litade på honom för hans ledaregenskaper. Sitting Bull var lite av en allkonstnär. Han hade talets gåva och var en duktig tecknare. Han skapade dikter och sånger. Det sägs att han framförde sina sånger med en vacker sångröst.

Den vite mannen hade inget gott att säga om Sitting Bull. Indianagenten James McLaughlin sade att Sitting Bull var en man med ett ont ansikte och lömska ögon. Han var påhittig, girig, lögnaktig och ärelysten. Han hade indianens alla brister, men besatt inga av de finare egenskaper hans folk kunde ha. För den fördomsfulle amerikanen var Sitting Bull kort och gott en primitiv och grym hedning som stod emot civilisationens framfart.

Sitting Bull kämpade hårt för att behålla sitt folks sätt att leva. Kanske har hans kamp ändå haft något gott med sig för idag har många hunkpapa återvänt till sina rötter. Nu berättar man om Sitting Bull i klassrummen, på museer och vid monument över hela landet. Nya böcker skrivs om honom. Sitting Bull är fortfarande kontroversiell och överallt på vår jord känner man till Sitting Bull, men väldigt få människor vet vem James McLaughlin var. Mannen som såg till att Sitting Bull blev mördad.