Naturligtvis ställer man sig frågan varför Sitting Bull blev mördad av sitt eget folk. Medlemmar i Standing Rockreservatets poliskår var hunkpapakrigare som hade deltagit i strider tillsammans med honom mot den vite mannen. Många deltog i striden vid Little Bighorn 1876 och följde sedan med hövdingen till Kanada. Men när de återvände till USA och påbörjade ett nytt liv i reservat hände någonting med dem. Indoktrinerade av myndigheterna började de ta avstånd från sin egen kultur och tidigare liv, som de ansåg var hednisk och barbarisk. Ett första steg för dessa krigare att gå den vite mannens väg var att klippa av sig håret och klä sig som vita. De släppte ifrån sig sina barn till de vitas skolor. Man ersatte den traditionella tipin som bostad med en timmerstuga. Man anlade en liten jordplätt för att odla grönsaker på. En del hade också skaffat sig höns och kor.

När agent James McLaughlin började rekrytera folk till sin poliskår valde han naturligtvis siouxer som hade varit framgångsrika krigare i sina tidigare liv. Dessa krigare hade blivit berövade på sina gevär och hästar när de kapitulerade. Men som poliser fick de återigen bära vapen igen och rida i sin tjänst. De utrustades med blå uniformer och en stor metallbricka som blänkte och visade att de var poliser. Siouxerna kallade därför indianpoliserna för Ceska Maza, som betyder metallbrösten.

Indianpoliser som står i givakt i Standing Rockreservatet

McLaughlins indianpoliser hade sedan länge velat gripa Sitting Bull, som de ansåg stod i vägen för siouxfolket. En del blackfeet- och yanktonaisiouxer som delade reservatet med hunkpapasiouxerna ville göra upp med hövdingen efter gammalt groll. Även en del hunkpapasiouxer hade också ett och annat att göra upp med honom. Sitting Bull var medveten om detta och hade därför livvakter vid sin sida var han än gick.

Andedansskjorta av säckväv, som siouxerna var övertygade om att den kunde stå emot soldaternas kulor.

Det rådde ett stort hat mellan Sitting Bulls folk och indianpoliskåren. Speciellt hatet mellan löjtnant Henry Bullhead som var högsta chefen över indianpoliserna och chefen över Sitting Bulls livvakter Catch the Bear var stark. Enligt en uppgift var Bullhead avundsjuk på Sitting Bull och Catch the Bear, som han nedsättande kallade för “kvinna”. Sitting Bull hade vid något tillfälle kallat Bullhead för en “gammal kvinna”. Så trots att Sitting Bull och Bullhead hade stridit tillsammans mot den amerikanska armén gick de emot varandra i de flesta frågor i reservatet.

I juli 1889 hade Bullheads poliser stoppat Sitting Bull när han försökte hindra folk från att skriva på general Crooks avtal som skulle leda till förlorad mark. Strax före mordet på Sitting Bull hade Bullhead förbjudit Catch the Bear från att köpa tomma mjölsäckar, för att han misstänkte att de skulle användas till att göra andedansskjortor.

Men att ta steget fullt ut och gripa en så mäktig person som Sitting Bull krävde stort mod. För en del poliser var det inte värt att ikläda sig en stilig uniform eller få månadslön för att vanära deras hövding. Andra kände att det inte var värt att riskera bli dödad i strid under ett sådant uppdrag. Därför gick indianpoliserna Grasping Eagle, Big Mane, Standing Soldier och kaptenpolisen Crazy Walking in på McLaughlins kontor och kastade polisbrickorna på bordet och avgick dagen innan gripandet skulle ske.