White Bull (Pte San Hunka) föddes 1849 i Black Hills. Hans mamma hette Good Feather Woman och var syster till Sitting Bull. Hans pappa hette Makes Room och var en känd minneconjouhövding. Under sin uppväxt umgicks White Bull mycket med sin morbror Sitting Bull.
När Stanley Vestal, pseudonym för Walter Stanley Campbell, 1932 gav ut sin biografi om hunkpapasiouxen Sitting Bull hade han använt källor från indianerna själva. Den som lämnade den värdefullaste informationen om Sitting Bull var hövdingens systerson White Bull eller Joseph White Bull som de vita kallade honom.
När Campbell hade skrivit klar biografin om Sitting Bull insåg han att han hade tillräckligt med material för att skriva en bok om White Bull. Campbell bestämde sig då för att med hjälp av White Bulls egna ord beskriva siouxernas krigsföring. Eftersom siouxernas krigsföring utfördes av individualistiska krigare, ansåg Campbell att det inte var mer än rätt att låta en indiankrigares egna erfarenheter förklara hur siouxerna stred. För Campbell var White Bull en utmärkt informatör för han hade deltagit i de flesta viktiga striderna på den norra prärien.
Efter publiceringen av Sitting Bulls bok 1932, återvände Campbell till White Bulls hem i Cheyenne Riverreservatet i Syd Dakota för att intervjua honom. Eftersom Campbell skulle skriva en bok om siouxernas krigsföring ställde han enbart frågor om hövdingens krigsbedrifter. White Bull berättade målande och detaljerat hur han hade räknat coups, stulit hästar och stridit mot såväl indianer som amerikanska soldater. Det här var händelser i hans liv som han ansåg hade gjort honom erkänd som krigare och som hans kultur satte högt värde på.
Campbell lyckades mot betalning övertala White Bull att rita sina krigsbedrifter på papper. Så från april till juni 1932 producerade White Bull mer än fyrtio teckningar som skildrade det han hade berättat för Campbell. White Bull fick 70 dollar för besväret. Dessa teckningar tillsammans med alla intervjuanteckningar utgjorde materialet för Campbells bok. Boken, Warpath: The True Story of the Fighting Sioux Told in a Biography of Chief White Bull, publicerades 1934.
Campbell använde endast åtta av White Bulls teckningar i boken. De övriga teckningarna, som ingick i författarens personliga tillhörigheter, förblev därför anonyma för allmänheten ända fram till 1994, då de visades upp i en konstutställning på Universitetet i Oklahoma. Idag finns de bevarade som Valter Stanley Campbells Collection of the University of Oklahomas Libraries´s Western Historical Collections.
White Bulls teckningar
År 1865, då White Bull var sexton år och lyssnade till namnet Bull Standing With Cow, deltog han i sin första krigsräd. Han erövrade då flera hästar från vita guldletare som färdades längs Bozemanvägen. Några månader senare, vid Pumpkin Buttes i närheten av Powder River, tog han sin första coup på en av arméns indianspejare. Innan dagen var slut hade White Bull erövrat ytterligare två coups samt stulit tio hästar. För att hedra minnet av denna dag gav hans far honom namnet White Bull, ett namn som även hans farfar hade burit.
Fettermanstriden eller striden där ett hundra män dödades ägde rum den 21 december 1866. Den här teckningen skildrar en av White Bulls insatser i Fettermanstriden. Striden ägde rum några kilometer norr om Fort Phil Kearney vid Bozemanvägen i Wyoming. White Bull var 17 år när han begav sig in i striden.
I denna strid lurade grupper av siouxer och cheyenner kapten Fetterman och 80 soldater i ett bakhåll. I början av striden slogs White Bull ur sin sadel av en gevärskula som utan att skada honom for igenom hans filt. Två runda märken på filten visar kulans väg. När White Bull hade tagit sig upp i sadeln igen, attackerade han en soldat som täckte några andra soldaters reträtt. White Bull sköt soldaten med en pil och räknade coup på honom med sin lans. De korta pennstrecken i teckningens vänster- och högerkanter symboliserar antingen kulor som soldater avlossar eller så betyder pennstrecken till vänster soldater och strecken bakom White Bull hans indiankamrater.
En intressant detalj i teckningen är White Bulls krigsmålade häst, Swift Hawk. White Bull har använt sig av en blyertspenna för att färglägga hästen i blyerts istället för att använda färgkritor som han har gjort i de andra teckningarna. White Horse har ritat fjädrar som hänger från hästens betsel och svans. Själv bär han två örnfjädrar i håret som bevis på att han har erövrat minst två coups.
Striden vid Rosebud den 17 juni 1876. Åtta dagar före den stora drabbningen i Little Bighorndalen, deltog White Bull i Rosebudstriden. En kombinerad styrka av siouxer och cheyenner attackerade general Crooks styrka när de satt och åt frukost. I inledningen av striden utmanade White Bull en shoshonispejare. Spejaren sköt två skott mot White Bull som missade honom. White Bull svarade med att kasta iväg ett gevärsskott som dödade spejarens häst. Därefter red White Bull omkull sin antagonist. När landade på marken skadade han sitt ena ben. White Bull hävdade senare att det var denna bedrift som han var mest stolt över.
Ur konstnärlig synvinkel är den här teckningen en av White Bulls bästa. Detaljer på spejarens häst visar att den var väl förberedd för strid. Svansen är ordnad i en knut med hjälp av rött filttyg. White Bull har tecknat hästens framben korsade och blodet som sprutar från nos och mun betyder att den dog. White Bulls har dekorerat sin häst med en skalpimitation, som hänger från betslet. Till Campbell berättade White Bull att skalpen var gjort av kvinnohår. Skalpen betyder att White Bull hade ridit över en fiende.
Teckningens huvudperson är naturligtvis White Bull. Den här dagen hade han lånat en fjäderbuske av sin svåger som hette Bad Lake. White Bull är klädd i en alldaglig tygskjorta, pärlbroderade tygleggings, ett rött ländskört, ett patronbälte och en krigsamulett. En intressant detalj är tyglarna på hästen. White Bull berättade för Campbell att han alltid använde extra långa tyglar så att hästen inte skulle springa bort om han föll av från den. Så i teckningar som White Bull figurerar i var han noga med att rita extra långa tyglar.
I striden vid Little Bighorn erövrade White Bull sex coup av första rang och en coup av andra rang. Han lyckades även fånga in tolv hästar innan dagen var över. Bara några månader efter Little Bighornstriden blev White Bull skottskadad i vänster arm. Skadan uppkom då han red alldeles för nära en grupp soldatr som han ville räkna coup på. På grund av denna skada kapitulerade White Bull i oktober 1876. Tillsammans med med honom kapitulerade även ett fyrtiotalet krigare. Livet som krigare var nu över. White Bull slog sig ner i Cheyenne Riverreservatet. Där levde han ett stillsamt liv fram till sin död sommaren 1947.
White Bulls teckningar är ett fantastisk konstnärligt bilddokument från hans viktigaste period, nämligen under den tid då siouxerna desperat stred för att försvara sitt land och sin kultur mot de amerikanska nybyggarnas anstormning västerut.
Den här teckning visar när White Bull räddar en kamrat. Händelsen ägde rum under en krigsräd som leddes av Spotted Thunder och Hunts-the-Enemy vintern 1876 i närheten av Yellowstone River. Krigarna hade upptäckt några vita jägare i deras läger vid floden. Trots den djupa snön attackerade siouxerna. Jägarna tog då skydd bakom trädstammar och försvarade sig lätt mot siouxerna. Efter en stund träffades White Deer av en kula i höften. White Bull rusade då till hans undsättning för att få bort honom från den farliga platsen. Eftersom snön var så djup var White Bull tvungen att bära honom på ryggen. White Deer är klädd i en jacka med huva för att skydda sig mot vinterkylan.
White Bulls teckningar avbildar många grundläggande kulturella värderingar som siouxerna hade: som att visa sitt mod i strid, hur man skaffar hästar och betydelsen av den, hur man målmedvetet och utan kompromisser försvarar sitt land och dess villebråd mot inkräktare och vikten av att samla poäng i krig genom ett vedertaget poängsystem (coup). Teckningarna är även ett historiskt dokument som tar upp en kritisk period (1860-1877) i siouxernas historia. White Bulls första teckning visar honom när han attackerar både nybyggare och soldater som färdas längs Bozemanvägen. Trafiken längs denna väg störde bufflarna som i sin tur hotade grunden för siouxernas liv.
White Bull deltog i de fyra mest kända striderna mot amerikanska armén eller vita under denna period: Fettermanstriden 1866, Vagnkorgsstriden 1867, Rosebudstriden 1876 och Little Bighornstriden samma år. Alla dess bataljer ägde rum för att siouxerna försökte hålla bort inkräktare från deras land. Men siouxerna drev även bort medlemmar från andra indianstammar från sina land- och jaktområden. Därför har White Bull i sina teckningar även skildrat strider mot indianer från kråk-, flathead och assineboinstammarna.
I grund och botten är White Bulls teckningar väldigt jagbetonade, därför att de enbart skildrar konstnärens egna krigsbedrifter. På typiskt ledgerteckningsmanér äger händelserna på papperet rum från höger till vänster. Motiven är klassiska, konstnären skildrar sig själv när han stjäl hästar, räknar coup, räddar kamrater eller dödar fiender. White Bull lade ner stor vikt vid sin egna och hästens utstyrsel. Kläder, vapen och hästens dekorationer tecknades mycket omsorgsfullt och detaljerat. I motsats till det, tecknades ansiktsdetaljer och andra anatomiska drag mindre detaljerat och utan något krav på igenkännande.
De indianska konstnärerna på prärien, inklusive White Bull, använde sig av ett standardiserat symbolspråk för att beskriva särskilda händelser. Blod som kommer från munnen eller näsan betyder att personen eller en häst har blivit dödad, pennstreck och rökmoln visar var de olika deltagarnas befinner sig eller var någonstans gevärseld kommer ifrån, hästskoavtryck eller streck symboliserar var en häst har ridit, om personer avbildas med jackor med huvor äger händelsen rum under vintern. Andra detaljer som träd, buskar, vatten, himmel, moln och horisontlinje m.m. ansågs vara oviktiga och togs således inte med i teckningarna.
Campbell ställde aldrig frågan till White Bull när och hur han lärde sig att teckna. Det fanns flera duktiga tecknare bland siouxerna som hade producerat självbiografiska teckningar. Innehållet, symboliken och tekniken i White Bulls teckningar visar på att han kände till andra siouxkonstnärers teckningar. Så han var väl bevandrad i konststilens symbolik och teknik och för honom verkade det som om det var naturligt att greppa en penna och börja teckna.
White Bull utförde sina teckningar på pappersark, med måtten 29,9 cm X 22,2 cm, som Campbell hade försett honom med. Han ritade figurernas konturer i blyerts eller tusch. Han färglade sedan figurerna med kritor. White Bull hade lärt sig att läsa och skriva på både engelska och sioux i reservatet, så på varje teckning skrev White Bull datumet när han hade gjort teckningen, hur gammal han var när händelsen ägde rum och sitt namn på siouxspråket (Pte San Hunka) och på engelska. Han antecknade också att han var systerson till Sitting Bull. Det verkar som om White Bull försökte få någon sorts ordning på sina teckningar genom att numrera dem. Men eftersom många av teckningarna har tre olika siffror är det omöjligt att få någon ordning på dem. Av den anledningen har Campbell sorterat teckningarna i den ordning händelserna ägde rum och numrerat dem med en röd penna på baksidan.
The Burdick ledgerbook
Teckningarna som White Bull utförde på uppdrag av Campbell är inte de enda han gjorde. Några månader innan, betalade en man från Fargo i Nord Dakota, Usher Burdick, femtio dollar till White Bull för en serie självbiografiska teckningar. Burdick var utbildad advokat, men arbetade som politiker och författare och hade ett stort intresse för siouxernas kultur.
White Bull utförde sina teckningar i en anteckningsbok, som nu kallas för the Burdick ledger. Den innehåller 39 teckningar som skildrar viktiga händelser i White Bulls liv, som björn och buffeljakter, häststölder och strider. Även på dessa teckningar skrev White Bull ner en liten text som förklarade varje enskild tecknings händelse. Burdicks ledgerbook köptes av North Dakota Library 1959. James H. Howard publicerade sedan teckningarna i en bok under titeln, The Warrior Who Killed Custer: The personal Narrative of Chief Joseph White Bull (1968).
En teckning från Burdicks ledgerbok visar ett självporträtt av White Bull iklädd högtidskläder. Han är klädd i en pärlbroderad skinnskjorta med fransar, skinnleggings, med bland annat målade grodyngelsymboler. Han håller i en lans som är dekorerad med fjädrar, en catlinitpipa med långt skaft och tillhörande påse. Som kronan på verket har han en magnifik örnfjäderbuske på huvudet, med hängen som når enda ner till marken. Även White Bulls häst som är dekorerad med örnfjädrar får vara med i teckningen.