Det är 120 år sen Sitting Bull blev mördad och alla personer som blev ögonvittnen till mordet är sedan länge borta. Efter Sitting Bulls bortgång har det skrivits mycket om honom. Man kan ju då så här långt efter hans död inbilla sig att det inte längre finns så mycket mer att skriva om honom. Men det är helt fel. Intresset för Sitting Bull är stort och det skrivs fortfarande om honom. En logisk anledning till det är att han är en så viktig historisk person.
De senaste åren har det dock skrivits ovanligt mycket om Sitting Bull i amerikanska medier. Det beror på att det statliga museet the National Museum of the American Indian i Washington D. C. efter en inventering av sina samlingar hittade en hårfläta och ett par benkläder i tyg som kom från Sitting Bull. Amerikanska museer som erhåller statliga anslag får enligt en lag från 1990 (NAGPRA-Native American Graves Protection and Repatriation Act) inte förvara mänskliga kvarlevor från indianer. Museet gjorde sin upptäckt 1999 och man var då tvungen att ta reda på hur föremålen hade hamnat i deras ägo och till vilken släkting man skall lämna tillbaka föremålet till.
Museets arkivuppgifter avslöjade att arméläkaren Horace Deeble hade tagit hårflätan och benkläderna från Sitting Bulls döda kropp 1890 och sedan lånat ut dem till museet 1896. Inför det planerade gripandet av Sitting Bull vintern 1890 hade kusken James Hanson blivit kommenderad av löjtnant Fechet att ingå i hans soldatstyrka som skulle ta sig till Sitting Bulls läger för att backa upp indianpoliserna. Hansons dagliga syssla var att leverera varor till Fort Yates. Men på eftermiddagen den 15 december skulle han få köra en mycket ovanlig last till Fort Yates.
När soldaterna och Hanson anlände till Sitting Bulls stuga var striderna där så gott som över. De möttes av en hemsk syn. På marken låg flera döda och en av dem var Sitting Bull. Hansons uppgift var nu att transportera Sitting Bulls och indianpolisernas döda kroppar till Fort Yates för begravning. Hanson anlände till Fort Yates på eftermiddagen den 16 december. Klockan 17.30 tog arméläkaren Horace Deeble emot Sitting Bulls lik. Horace fungerade även som rättsläkare och begravningsentreprenör. Han undersökte nu kroppen och konstaterade direkt att hövdingens ansikte hade blivit misshandlat till oigenkännlighet. Vidare fann han att Sitting Bull hade dödats av två gevärskulor. En kula hade träffat honom i ansiktet och gått in strax under det högra ögat. En annan kula hade träffat honom i sidan mellan det tionde och elfte revbenet och gått vidare ner mot bäckenet utan att lämna kroppen. Dessa uppgifter rapporterade Horace till indianagenten James McLaughlin.
The National Museum of the American Indian påbörjade nu en tidsödande repatrieringsprocess för att kunna lämna tillbaka hårflätan och benkläderna till Sitting Bulls släktingar. År 2007 kom museet fram till att de rättmätiga ägarna till Sitting Bulls hårfläta var Ernie LaPointe, Marlene Little Spotted Horse-Anderson, Ethel Little Spotted Horse-Bates, och Lorene Lydia Little Spotted Horse-Red Paint. Dessa personer är Sitting Bulls barnbarnsbarn i direkt nedstigande led. Ernie LaPointe utsågs till gruppens talesman.
I december 2007 reste Ernie LaPointe till the National Museum of Natural History i Washington D. C. för att hämta hem Sitting Bulls hårfläta. Hövdingens benkläder omfattas inte av NAGPRA-lagen så egentligen kunde museet behålla dem. Men den amerikanska armén, som var Horace Deeble´s arbetsgivare, konstaterade 2003 att Horace inte hade rätt att ta Sitting Bulls personliga tillhörigheter. Armén meddelade då att den inte var intresserad av benkläderna och rekommenderade att även de skulle lämnas tillbaka till Sitting Bulls släktingar. Och så blev det. Genom en liten ceremoni den 5 december 2007 lämnade chefen för the Natural Museum of Natural History´s repatrieringskontor, Bill Billeck, över hårflätan och de blå benkläderna till Ernie Lapointe. Amerikanska tidningar skrev om nyheten. Även i Sverige uppmärksammades händelsen då Ekot i Sveriges Radio redan den 18 september 2007 meddelade att ett amerikanskt museum skulle lämna tillbaka ”en hårfläta och benskydd” från indianhövdingen Sitting Bull till hans släktingar.
Ny bok om Sitting Bull
Sommaren 2009 kom Ernie LaPointe ut med boken: Sitting Bull, His Life and Legacy. Ernie har reagerat på alla böcker om Sitting Bull som innehåller faktafel på grund av felaktiga källor. Nu var det på plats att han klev fram ur anonymiteten för att rätta till alla felaktigheter. Ernies lite ovanliga bok bygger på familjen Bulls muntliga berättelser om Sitting Bull. Ernies huvudkälla är Standing Holy Woman som var Sitting Bulls och Seen by Her Nations dotter. Standing Holy var den ende av Sitting Bulls barn som uppnådde vuxen ålder, gifte sig och fick barn.
Standing Holy gifte sig med Urban (Abraham) Spotted Horse och fick många barn. Men bara två döttrar överlevde till vuxen ålder, Angelique Spotted Horse (1903-1959) och Sara Spotted Horse (1907-2000). Angeligue var gift två gånger och fick sex barn varav fyra som fortfarande lever. Ett av dessa barn är Ernie LaPointe som föddes 1948. I sin bok kritiserar Ernie LaPointe indianförfattaren Stanley Vestals klassiska bok; Sitting Bull, Champion of the Sioux, som gavs ut första gången 1932. Stanley Vestal, som egentligen hette Walter Campbell, besökte Standing Rockreservatet i slutet på 1920-talet och i början på 1930-talet för att intervjua släktingar till Sitting Bull. Han talade bland annat med Sitting Bulls systerson One Bull och hans dotter Cecilia, samt Bull Head och Eugene Little Soldier. Stanley Vestal kände inte till att Sitting Bulls familj inte längre levde i Standing Rockreservatet utan hade blivit förvisade till Pine Ridgereservatet.
Ernie klandrar Vestal speciellt för att han använder One Bull som en av huvudkällorna för sin bok. Det kan man ju tycka är konstigt eftersom One Bull adopterades av Sitting Bull när han var fyra år genom en Hunkayapiceremoni. Under hela sin barndom levde One Bull i sin farbrors tipi. Men enligt Ernie blev inte One Bull adopterad av Sitting Bull av den enkla anledningen att det inte ingick i siouxernas kultur att adoptera nära släktingar. Däremot fungerade Sitting Bull som läromästare åt One Bull under hans barndom. Denna felaktiga uppgift angående Sitting Bulls adoptering av One Bull skrev Stanley Vestal om i sin bok. Senare har andra författare använt Vestal som källa utan att kontrollera sanningshalten i hans påstående.
Stanley Vestal använde naturligtvid inte enbart One Bull som källa när han skulle porträttera Sitting Bull. Moses Old Bull (hunkpapahistoriker) och White Bull, som stred tillsammans med Sitting Bull i femton strider, var till stor hjälp. Över femtio hunkpapasiouxer och indianer från andra indianstammar bidrog också till intressanta uppgifter om hövdingen. Dessutom intervjuade Stanley vita som satt inne med värdefull information om Sitting Bull.
One Bull
One Bull (Tatanka Winjila) eller Henry Oskar One Bull som den vite mannen kallade honom för, föddes 1853 vid Bear Butte i dagens Syd Dakota. Han var son till minneconjouhövdingen Makes Room och Pretty Feather Woman, som var syster till hunkpapahövdingen Sitting Bull. Vid fyra års ålder adopterades One Bull av Sitting Bull, och han kom senare att ingå i hans livvaktsstyrka.
One Bull med hustru och barn. Fotografiet visar en tid i förvandling för siouxernas kultur då den traditionella tipin successivt ersattes med den vite mannens hus.
One Bull var gift med hunkpapakvinnan Red Whirlwind Woman. One Bull var 22 år gammal då striden vid Little Bighorn ägde rum. Han var medlem i krigarsällskapet Tokalas eller Rävarna. Efter striden vid Little Bighorn flydde One Bull tillsammans med Sitting Bull till Kanada. Han kapitulerade 1881 och värvades till indianpoliskåren i Standing Rockreservatet, en tjänst han hade fram till 1890. One Bull var yngre bror till White Bull, som även han deltog i striden vid Little Bighorn. One Bull avled 1947, och ligger begravd bredvid sin hustru Red Whirlwind Woman på en kyrkogård i Syd Dakota.
Det mest anmärkningsvärda i Ernies bok är att han anklagar One Bull för spioneri på sin morbror och att han därför lägger skulden för Sitting Bulls död på honom. Enligt Ernie LaPointe höll Sitting Bull ett möte den 14 december med the Silent Eaters, en liten grupp ärrade hunkpapakrigare från the Strong Midnight Heart Society, som var Sitting Bulls livvakter. Under mötet avslöjade Sitting Bull att han hade bestämt sig för att resa till Pine Ridgereservatet för att tala med Red Cloud. Enligt Ernie fick agenten James McLaughlin reda på Sitting Bulls plan genom One Bull. Denna information ledde till att McLaughlin beordrade indianpoliserna att gripa hövdingen i gryningen dagen efter.
One Bull var en av Sitting Bulls livvakter och var alltid närvarande när Sitting Bull höll sina möten. Ernie LaPointe påstår att One Bull red snabbt till reservatets Skola vid Grand River efter varje möte. Där berättade han för skolans lärare om vad som hade sagts på mötet. Skolan hade tillgång till en telegraf så på den skickade läraren ett meddelande till McLaughlins telegraf i Fort Yates.
Efter mötet den 14 december, som var en söndag, fick One Bull reda på att telegrafkontoret var stängt. Han red då hela sträckan till McLaughlins kontor i Fort Yates för att rapportera om Sitting Bulls planer att lämna reservatet. Sedan red han tillbaka till Sitting Bulls läger. One Bull pressade sin häst så hårt att den utmattad föll ned död på marken, så han fick springa den sista biten för att hinna till sin tipi innan indianpoliserna kom så att ingen kunde fatta misstankar om hans svek. Påståendet om att One Bull spionerade på Sitting Bull har sedan gått i arv från generation till generation. Den ursprungliga berättelsen börjar med Sitting Bulls dotter Standing Holy, som var 14 år när henne pappa mördades.
Ernie LaPointe skriver i sin bok om en händelse som ägde rum 1917, som befäster hans agg mot One Bull. En dag 1917 lämnade Standing Holy och tre av hennes barn Pine Ridgereservatet för att resa till Standing Rockreservatet. Syftet med resan var att hälsa på några släktingar. Ett av barnen som var med på resan var fjortonåriga Angelique, som senare blev mor till Ernie LaPointe. Den långa och mödosamma resan gjorde familjen med häst och kärra.
När de hade hunnit en bra bit in i Standing Rockreservatet såg de en ridande man. När mannen kom närmare täckte Standing Holy sitt huvud med en sjal. Mannen red fram till kärran och hälsade hjärtligt på familjen. Han ställde frågor om Standing Holy´s familj, om deras hälsa och välgång. Standing Holy som fortfarande gömde sig under sin sjal svarade då mannen att han skulle rida vidare och att hon aldrig mer ville se hans ansikte igen. Standing Holy sade att hon kände till att han hade spionerat på Sitting Bull och regelbundet hade rapporterat till indianpolisen och McLaughlin, och att han därför var ansvarig för hövdingens död. Mannen svarade då Standing Holy att hon hade fel och red sedan vidare.
One Bull med familj
foto: Frank Fiske
När Angelique nyfiket frågade sin mor vem mannen var svarade hon att det var Henry Oscar One Bull. Hon varnade då sina döttrar för att aldrig ha något med den mannen och hans familj att göra. För han hade tjänat McLaughlin och den amerikanska regeringen och svikit lakotafolket.
Det finns emellertid andra motstridiga uppgifter som pekar på att Ernie LaPointe har fullständigt fel när han pekar ut One Bull som spion. Påståendet att One Bull var en indianpolis stämmer. För när One Bull kapitulerade 1881 värvades han ganska omgående till Standing Rockreservatets poliskår. När han i december 1890 förstod att myndigheterna hade planer på att gripa Sitting Bull bad han McLaughlin att få slippa delta i aktionen mot sin morbror. Han blev då uppmanad att antingen göra sin plikt eller lämna in sin polisbricka. One Bull lyssnade till sitt samvete och avgick. Även andra indianpoliser följde One Bull exempel.
Kvällen innan mordet på Sitting Bull ägde rum gick familjen Bull till sängs i sina två timmerhus. Sitting Bull och hans första hustru Seen by Her Nation sov i det större huset. Där befann sig även Crowfoot och några andra personer bland annat One Bulls hustru Red Whirlwind. Hon var gravid och bodde tillfälligt hos Sitting Bull för att hennes man arbetade med att transportera varor norr om Fort Yates. Han väntades vara tillbaka tidigast på morgonen den 15 december.
Konstnären Langdon Kihn målade det här porträttet av One Bull 1941
Det kanske finns en egoistisk anledning till att Ernie LaPointe är så kritisk till One Bull. År 2001 lämnade hunkpapasiouxen Don Tenoso in en anmälan till the National Museum of the American Indian i Washington om att få tillbaka Sitting Bulls hårfläta och benkläder. Don är släkt i rakt nedstigande led med One Bull, som han anser var morbror och adopterad son till Sitting Bull. Han bor i Virginia och arbetar vid the Smithsonian Institution. Don växte upp i en militärfamilj utanför reservatet men har sina rötter i Standing Rockreservatet i Nord Dakota.
Det här fantastiska fotografiet på One Bull är taget på 1940-talet. One Bull gick bort 1947. Han blev 94 år.
År 2002 blev alla siouxstammar informerade om Dons önskan om repatriering och uppmanades även att leta reda på ytterligare släktingar till Sitting Bull. Samma år lämnade Ernie LaPointe in sin repatrieringsanmälan. Ernie påstår då att One Bull aldrig blev adopterad av Sitting Bull och vill av den anledningen inte dela repatrieringen med någon som är släkt med One Bull. För att undvika bråk mellan familjerna drog Don Tenoso tillbaka sin repatrieringsanmälan 2006.