Red Cloud blev den mest fotograferade indianen under 1800-talet. Under en period av 40 år poserade Red Cloud framför kameran vid minst 45 olika tillfällen. Sammanlagt togs det över 128 fotografier på honom. Flera av USAs mest kända fotografer under slutet av 1800-talet arbetade med Red Cloud, som Mathew Brady, Alexander Gardner, Charles Bell, David Barry, Frank Rinehart och Edward Curtis.

Även om Red Cloud är den mest fotograferade indianen, är han ingalunda unik. Flera kända indianer, bland annat Geronimo och Chief Joseph, blev också ofta fotograferade. Det var heller ingen nyhet för dessa indianer att posera framför vita porträttörer. Sedan den allra första i kontakten mellan indianer och vita i Amerika har ledare för olika indianstammar varit villiga att sitta för en konstnär.

Introduceringen av fotografin 1839, sammanföll med USAs ökade expansion västerut. Att så många indianer blev fotograferade under andra hälften av 1800-talet, hänger ihop med att det fanns en stor efterfråga efter indianfotografier bland den vita befolkningen. Fotografier på indianer fyllde minst tre syften. Ett var att många porträtt på Red Cloud och andra kända indianer betraktades som kuriosa och samlades av en växande grupp amerikaner. Monterade på billig pappkartong som stöd, blev dessa Cartes de Visite, Cabinet Cards och Sterographs och lite senare vykort, något som man kunde samla på, sätta in i album eller rama in och visa upp i hemmet. För det andra användes fotografier på indianer i den allt mer växande förlagsverksamheten. Dessa fotografier betraktades som äkta, och publicerades tillsammans med en text för att göra dem mera attraktiv och trovärdig. Konkurrensen mellan nyhetstidningar, illustrerade tidskrifter och böcker, gjorde att utgivarna alltid letade efter sensationella fotografier. För det tredje fanns det en växande grupp bland forskare som såg fotograferingen som ett viktigt verktyg i deras forskning. Speciellt inom etnologin, använde forskare kameran för att dokumentera indiankulturer. Universitet och nya myndigheter, som Bureau of American Ethnology, grundad 1879, byggde egna fotolaboratorier och började arkivera fotografier.

Red Cloud
Oglalasiouxen Red Cloud (Makhpiya Luta) föddes våren 1821 vid Blue Water Creek, som är en biflod till North Platte River i västra Nebraska. Red Clouds far dog av alkoholism när han var ett litet barn, och han uppfostrades därför av en morbror, som var hövding över Bad Facebandet och hette Smoke. Som de flesta oglalapojkar uppfostrades Red Cloud till att bli en modig krigare. Vid 16 års ålder deltog han i sin första krigsräd och återvände hem med en pawneeskalp.

Inom oglalastammen pågick det en maktkamp mellan Smoke och en annan mäktig hövding som hette Bull Bear. Under en konfrontation vid Fort Laramie 1841 dödade Red Cloud Bull Bear. Red Clouds mod och framgång som krigare under de närmaste tre decennierna hjälpte honom till att nå en hög position inom sin stam. Tidigt på 1860-talet hade han blivit den mest inflytelserika och mäktigaste krigsledaren bland oglalasiouxerna.

När amerikanerna stakade ut en väg till gulfälten i Montana och armén byggde fort på siouxernas jaktmarker, var Red Cloud den som samlade siouxerna till motstånd. Det krig som nu bröt ut (1866-1867), kallas därför för Red Cloud’s War. Genom detta krig blev Red Cloud känd bland de vita amerikanerna. Efter ett kostsamt krig utrymde armén sina fort och Red Cloud undertecknade i november 1868 Fort Laramiavtalet, som gav siouxerna sitt första reservat (The Great Sioux Reservation). Red Cloud lovade nu att upphöra med alla stridigheter och slå sig ner i reservatet tillsammans med sitt folk.

Andra hälften av Red Clouds liv skulle bli ganska mödosamt för honom. Han hade nu blivit en reservatsindian och försökte då resten av sitt liv kämpa för sitt folks väl och samtidigt vara inställsam till de vita. Denna balansgång skulle visa sig bli mycket svår.

Första fotografierna
Red Cloud var 49 år när han mötte sin första fotograf. I juni 1870 reste Red Cloud för första gången tillsammans med 20 andra oglalasiouxer till Washington D. C. Utsedd till oglalastammens första talesman träffade Red Cloud president Ulysses S. Grant. Innan oglaladelegationen återvände hem, reste den till New York, där Red Cloud talade inför en fullsatt publik på the Cooper Institute. Efter talet bjöds Red Cloud och de andra siouxerna in till den välkände Mathew Bradys fotoateljé på Broadway i New York. Red Cloud hade redan nekat till att bli fotograferad av Brady i Washington, och nu vägrade han återigen att ställa upp på ett fotografi. Kanske berodde hans beslut på att han inte ville bli involverad i vad han tyckte var en ren amerikansk-europeisk företeelse. Eller så var han besviken över att förhandlingarna i Washington med olika myndighetspersoner inte hade gått så bra.

Att Red Cloud senare i livet mer en gärna ville bli fotograferad, motiverades kanske av att han ville visa för andra siouxer och den amerikanska publiken att han fortfarande var en viktig person bland oglalasiouxerna. Man kan säga att Red Cloud efter 1870 begravde sin stridsyxa, och istället drev sin motståndskamp vid förhandlingsborden och i fotografernas fotoateljéer.

Med en delegation på 26 oglalasiouxer besökte Red Cloud Washington för andra gången i maj 1872. Den här gången ville han diskutera oglalastammens nya reservat vid North Platte River, känt som Red Clouds Agency. Han träffade återigen president Grant, och klagade hos myndighetspersoner att vita återigen trängde in på siouxernas land.

På morgonen den 28 maj ledde Red Cloud en grupp oglalasiouxer, enligt en tidningsrapport klädda i full krigsmundering, till Vita huset för mötet med presidenten. Före besöket med presidenten gjorde Red Cloud och andra oglalaledare en visit hos Mathew Bradys ateljé på Pennsylvania Avenue. Bradys ateljé hade sedan länge varit en traditionell institution för stadens dignitärer. Brady var en framgångsrik affärsman. Men han tog sällan några egna fotografier som många tror, utan överlät denna syssla till sina anställda fotografer. Hos Brady satte sig Red Cloud i samma stol som presidenter, senatorer och andra respektabla personer hade suttit i, och lät fotografen ta bilden.

Till vänster Mathew Bradys fotografi på Red Cloud och till höger Alexander Gardners. Båda fotografierna togs 1872.

Två dagar senare besökte Red Cloud och hans vänner Alexander Gardners ateljé i Washington. Gardner hade tidigare varit anställd hos Brady, med hade nu en egen ateljé med galleri. Gardner tog sexton bilder på medlemmar ur oglaladelegationen. Initiativet till siouxernas besök var den förmögne engelsmannen William Blackmore. Liksom de flesta indianintresserade vid den här tiden, var Blackmore övertygad om att amerikas indianstammar höll på att dö ut. Blackmoore såg därför som sin uppgift att samla fotografier åt vetenskapen. Alexander Gardner, som hade tagit mycket fina och unika fotografier under Fort Laramieförhandlingarna 1868, tog fyra fotografier på Red Cloud.

Red Cloud gjorde sin tredje resa till Washington D. C. våren 1875. Syftet med denna resa var att visa sitt missnöje över John J. Sullivan, som var Red Cloudagenturens nya agent. Red Cloud ville även framföra sitt folks oro över general George Armstrongs Custers expedition till Black Hills. Red Cloud påtalade även för politikerna att han ogillade planerna på att man ville flytta siouxreservatet till Indianterritoriet. Men för den amerikanska regeringen var den viktigaste frågan att de ville köpa Black Hills av siouxerna.

På vägen österut stannade siouxdelegationen till vid Omaha i Nebraska. Där skänkte en klädbutik en kostym till Red Cloud. Kort därefter lät sig Red Cloud, Sitting Bull (oglala), Swift Bear (brulé), Spotted Tail (brulé) och tolken Julius Meyer bli fotograferade tillsammans i Frank Curriers ateljé på Farnham Street. På fotografiet poserar Red Cloud i sin nya kostym. Julius Meyer var siouxernas värd i Omaha, och det var hans idé att ta dem till Curriers ateljé. Förutom att Meyer arbetade som tolk, drev han även en butik på Farnham Street, som sålde indianhantverk. Siouxerna krävde betalning för fotograferingen. Meyer betalade då för uppehället i Omaha, och gav de fyra ledarna två hästar var.

Sitting Bulls krig
Våren 1876 iscensatte överste Philip Sheridan en militär expedition mot siouxer som vägrade att slå sig ner i siouxreservatet. Denna militära expedition ledde till många bittra strider mellan den amerikanska armén och siouxerna. Eftersom hunkpapahövdingen Sitting Bull låg bakom siouxernas motstånd, kom detta krig, från 1876 till 1877, att kallas för Sitting Bulls krig. Under inledningen av Sitting Bulls krig vann siouxerna flera strider, bland annat vid Little Bighornfloden, där general Custer stupade. Red Cloud, som nu hade blivit 55 år gammal, sympatiserade med siouxernas väpnade kamp men deltog inte aktivt i striderna.

I september 1876, mitt under den brinnande konflikten, kom en fredskommission till siouxreservatet för att få siouxerna att skriva på ett nytt landavträdesavtal. Man hade ändrat i en paragraf, så att siouxreservatet skulle bli mindre till ytan. Därmed skulle Black Hills med alla sina rikedomar tillfalla USA. Red Cloud och hans underhövdingar var de första som skrev på avtalet. Kort därefter undertecknade bruléhövdingen Spotted Tail och hans män avtalet. Nu hade siouxerna inte bara förlorat Black Hills, utan även det heliga berget Bear Butte och alla jaktmarker som låg i anslutning till reservatet.

I oktober 1876 anlände general George Crook till Fort Robinson, som låg i närheten av Red Cloudagenturen. Hans uppgift var nu att avväpna siouxer som fortfarande var fientliga. För att underminera Red Clouds politiska makt utnämnde han Spotted Tail till siouxernas högsta hövding. Spotted Tail, som deltog i Grattanstriden 1854 och sårades svårt i striden vid Ash Hollow ett år senare, hade efter dessa händelser blivit vitvänlig. I slutet av 1860-talet började han förespråka fred med de vita och flyttade till sitt reservat vid Missouri 1870. Många såg honom nu som en förrädare, och den 5 augusti 1881 sköts han till döds av oglalasiouxen Crow Dog.

En lokal fotograf, Stanley Morrow, ingick i Crooks sällskap. Genom att delta i Crooks militära expedition mot siouxerna 1876, hade han stora förhoppningar om att kunna ta en serie fotografier för att dokumentera Sitting Bulls krig. I Fort Robinson tog Morrow även några bilder på Red Cloud. Fotografierna är från december 1875 och visar en Red Cloud som sitter framför en timmerhusvägg. Red Cloud är klädd i en vinterrock och håller en hatt i handen. I ett brev som publicerades i en lokal nyhetstidning skrev Morrow om sitt möte med Red Cloud: ”Det verkar som om han har tagit degraderingen ganska hårt, men han hävdar bestämt att hans folk inte kommer att märka någon skillnad. Genom en hjälpsam handelsman vid namn Dear, lyckades jag få fram några fina negativ på Red Cloud idag. Det är första gången han sitter som modell för en fotograf”. Naturligtvis hade Morrow fel när han påstod att han var först med att fotografera Red Cloud.

När general Miles trupper i maj 1877 attackera minneconjouhövdingen Lame Deers läger och dödade hövdingen och intog hans läger markerade det slutet på Sitting Bulls krig.

Diplomaten Red Cloud
I slutet av september 1877 gjorde Red Cloud sin fjärde resa till Washington D. C. Myndigheterna var emot besöket, men den amerikanska allmänheten på östkusten var nyfikna på att få se representanter från siouxstammen som ju hade besegrat Custer och hans sjunde kavalleri vid Little Bighorn ett år tidigare. Siouxerna träffade den nya presidenten Rutherford B. Hayes vid två tillfällen. Men Red Clouds kritik angående Black Hills och myndigheternas förslag att flytta hans reservat till Missourifloden ignorerades. Nu fick i alla fall Mathew Brady ett tillfälle att ta två gruppbilder på siouxdelegationen i Vita huset. Även Alexander Gardner tog en gruppbild på siouxerna i Corcoran Art Gallery i Washington D. C i oktober 1877.

Mathew Bradys grupporträtt i Vita Huset 1877. Red Cloud sitter som nummer två från vänster.

Kort efter att Red Cloud hade återvänt till sitt reservat tog Daniel S Mitchell, en fotograf från Deadwood i Dakotaterritoriet, en stereobild på Red Cloud. På fotografiet bär Red Cloud en fjäder, han har flätat sitt hår och håller en pipa och en pärlbroderad pippåse i sin hand. Han bär även en fredsmedalj som han tilldelades under besöket i Washington.

Fotografier under 1880-talet
I oktober 1877 accepterade en pressad Red Cloud att flytta Red Cloudagenturen 320 kilometer österut till Missourifloden. Många oglalasiouxer var motvilliga till flytten. När nya förhandlingar upptogs med myndigheterna om en ny plats för ogalasiouxernas reservat, kom de överens med Red Cloud om att etablera ett reservat vid White River i Syd Dakota. Det nya reservatet döptes till Pine Ridge, för att tona ner Red Clouds inflytande över oglalastammen.

Red Clouds tvåvåningshus som staten byggde åt honom 1879

Red Cloud hade nu blivit en så välkänd person i USA att många fotofirmor sålde fotografier på honom. Fastän många fotografer bytte till sig eller köpte negativ av andra, fanns det fotografer som stal bilder för att fotografera om dem. Ett exempel på ett kabinettsfotografi som föreställer Red Cloud från slutet av 1870-talet gavs ut på marknaden av tre olika fotografer tio år senare. Den ursprungliga fotografen är okänd, men James E. Meddaugh tog äran åt sig att ha tagit bilden.

I början på 1880-talet drev Meddaugh en fotoateljé i Rushville i Nebraska, som var en liten stad ungefär 50 kilometer från Pine Ridgereservatet. Om man tittar på fotografiet på Red Cloud som Meddaugh hävdar att han tog, visar det sig att bilden är tagen minst tio är tidigare. Fotografiet har likheter med Daniel S. Mitchells fotografi på Red Cloud från 1877. Fotografiet är taget i en studio med en målad bakgrund. Red Cloud bär samma kläder och har intagit en liknade pose. Den enda skillnaden är att han håller i en annan pipa och den målade bakgrunden.

Under tre veckor våren 1880, besökte Red Cloud tillsammans med en indiansk skolkommitté tre platser på östkusten. Deras första anhalt var Carlisle i Pennsylvania, där Richard Pratt hade startat en internatskola för indianbarn. Man reste även till Hamton i Virginia för ett studiebesök vid Hamton Normal and Industrial School, som hade grundats 1868. Siouxerna gjorde även ett besök i Washington, där Charles Bell bjöd in gruppen till en fotostudio för att ta deras porträtt. Minst fem fotografier togs på Red Cloud under denna fotosittning.

Två år senare gjorde Red Cloud tillsammans med sin tolk Ed Laramie, sin sjunde resa till Washington för att träffa politiker. På vägen dit besökte han ännu en gång Pratts internatskola. Han tackade ja till erbjudandet att bli fotograferad av skolans fotograf John N. Choate. Den största skillnaden på Choates bilder på Red Cloud jämfört med tidigare bilder, är att Red Cloud nu har klippt av sig sitt hår i höjd med axlarna. Siouxmännen bar av tradition långt hår och som många bilder på Red Cloud visar var håret ofta ordnat i flätor. De var så stolta över sitt hår att de ibland förlängde det med konstgjort hår.

Kanske hade Red Cloud klippt av sig sitt hår för visa sin sorg över en nära väns eller familjemedlems bortgång. Eller så ville han markera att han nu hade närmat sig den vite mannens värld genom att bära en frisyr som var vanlig bland vita amerikaner. En vän till honom, Charles Jordan, påstod att Red Cloud var väldig noga med sitt utseende, och att han nu ville se ut som en gentleman. Så han klippte sitt hår och klädde sig som en respektabel herre.

I januari 1883 reste Red Cloud och Ed Laramie till New Haven för att hälsa på Othniel C. Mars, som var professor i Paleontologerna vid Yaleuniversitetet. Red Cloud hade gjort bekantskap med Mars nio år tidigare. Mars hade upptäckt hur utbredd korruptionen var i siouxreservatet när han letade efter fossiler i Dakotaterritoriet 1874. Red Clouds besök hos Mars var privat, och hade inget med politik att göra. Han stannade hos professorn en vecka. Mars visade sina gäster stadens sevärdheter och nöjesutbud. Man gjorde även ett besök i Frank A. Bowmans fotoateljé. Bowman tog flera fina porträtt på Red Cloud, samt några bilder där han poserar tillsammans med Mars och Ed Laramie. På bilderna är Red Cloud kortklippt och har samma kläder som han bar i Choates Carlisleateljé ett år tidigare.

Siouxreservatet hotas
Ett allt större amerikanskt intresse för siouxernas reservat under slutet av 1800-talet, ledde till att den amerikanska kongressen i februari 1887 röstade igenom jordfördelningslagen eller Dawes Act. Lagen var ett verk av senatorn Henry L. Dawes, därav namnet. Syftet med lagen var att göra det lättare för indianer att komma in i det amerikanska samhället genom att de blev individuella landägare.

Lagen gjorde det möjligt för myndigheterna att dela upp reservat som ägdes kollektivt av medlemmarna i en stam i mindre jordlotter, som sedan delades ut till enskilda indianer. För siouxernas del betydde det att siouxreservatet skulle delas upp i mindre enheter. Överbliven mark skulle sedan bjudas ut till försäljning till vita nybyggare. Red Cloud försökte förgäves stoppa den nya lagen. Men hans ansträngningar ignorerades nu av myndigheterna. Han skrev vid flera tillfällen till chefen för Indianbyrån för att be om tillåtelse att besöka Washington och lägga fram sin oro. Men myndighetens tjänstemän svarade honom att han skulle stanna kvar i sitt reservat. För första gången på 20 år hade Red Cloud nu ställts åt sidan när det gällde politiska frågor.

När president Cleveland undertecknade den nya jordfördelningslagen i mars 1889, kunde inte Red Cloud bärga sig längre. En månad senare, utan lov, begav han sig till Washington D. C. Han reste tillsammans med sin gamle vän Charles Jordan och tolken Nicholas Jarvis.

Det hade nu gått fyra år sedan Red Cloud besökte huvudstaden. Sin vana trogen besökte han en fotograf i Washington. Nio år tidigare hade han arbetat med Charles Bell i hans ateljé på Pennsylvania Avenue. Men den här gången bestämde sig Red Cloud för att besöka John Nephews fotoateljé, som låg på samma gata. Nephew blev den femte fotografen i Washington som fick äran att fotografera Red Cloud.

Wounded Knee 1890
Mot slutet av 1800-talet var siouxerna allt mera missnöjda över reservatlivet. Fattigdom och sjukdomar kännetecknade nu livet i reservaten. Långt västerifrån kom hösten 1889 rykten om att en Frälsare skulle komma till jorden och uppväcka alla döda indianer. För siouxerna, där varje familj hade någon att sörja, var detta ett hoppfullt budskap. Men för att allt detta skulle förverkligas så måste indianerna dansa den nya dans som lärans profet Wowoka, en paiuteindian från Newada, lärde ut. Andedansen, som Wowokas andliga rörelse kallades för, spred sig från stam till stam. Andedansens budskap var att Frälsaren väntades till våren och att de döda indianerna samtidigt skulle vakna till liv. De vita skulle förintas och buffelhjordarna komma tillbaka.

Uppdelningen av siouxreservatet var ett hårt slag för Red Cloud. I hans politiska strävan hade han hoppats på att skapa en stam med självbestämmanderätt, men det var nu omöjligt. Dessutom var han nu inte längre intressant för myndigheterna i nya avtalsförhandlingar. Red Cloud lät nu sitt hår växa ut. Kanske var det ett uttryck för hans missnöje med myndigheterna och en önskan att återgå till ett traditionellt liv. Han fortsatte dock under en kort period att låta sig bli fotograferad i den vite mannens kläder.

Även om en tredjedel av siouxerna hängav sig åt andedansrörelsen 1890, visade Red Cloud inget större intresse för den. Mitt under oroligheterna reste Red Cloud till George Tragers fotoateljé i Nebraska för att sitta modell för honom. På Tragers bilder av Red Cloud kan man se att han nu har låtit sitt hår växa långt igen. Sommaren 1889 öppnade George Trager och hans affärspartner Fred Kuhn en fotoateljé i Chadron i Nebraska. Med önskan om att utöka rörelsen, flyttade Kuhn till Crawford i Nebraska för att öppna en filial där. De kallade sin fotofirma för ”Wigwam Photographers”, för att lägga tonvikten på att de var specialister på att fotografera indianer.

Red Cloud 1890, foto: George Trager

Kännetecknet för Tragers och Kuhns affärside var deras rörlighet. Lokala tidningar skrev ofta artiklar om deras resor när de fotograferade staden Chadron, landsbygden, lokala händelser, kända eller viktiga personer. De var alltid på jakt efter bilder som kunde generera pengar. Deras reslust drev dem med tiden till Pine Ridgereservatet.

Det var i mitten på juni 1890 som Andedansen kom till Pine Ridgereservatet. De vita förstod ingenting. De trodde att Andedansen var en krigsdans och början på ett indianskt uppror. Dansen förbjöds, men när indianerna fortsatte att dansa inkallades militär. På Standing Rockreservatet i norr, där Sitting Bull levde, gjorde agenten McLaughlin allt för att motarbeta hövdingens inflytande över indianerna. McLaughlin ville nu gripa Sitting Bull för att han inte förbjöd Andedansen. Men gripandet av hövdingen gick inte enligt planerna. På morgonen den 15 december kom indianpoliser till Sitting Bulls timmerstuga för att föra bort honom. Men hans vänner motsatte sig gripandet. Tumult uppstod, och hövdingen sköts till döds av indianpoliser.

Två veckor efter Sitting Bulls död kulminerade andedansoroligheterna i en fruktansvärd tragedi. En indiansk flyktingskara på 370 män, kvinnor och barn, ledda av minneconjouhövdingen Big Foot fångades in av militären och fördes till Wounded Knee i Pine Ridgereservatet. På morgonen den 29 december skulle soldaterna avväpna ungefär ett hundra män. De var omringade av soldater, när plötsligt ett gevärsskott avlossades. Genast började då nervösa soldaterna att beskjuta indianerna. Resultatet blev ett blodbad på de hopträngda och försvarslösa siouxerna. Minst 150 siouxer miste sina liv.

Över 150 fotografier togs av olika fotografer under andedansoroligheterna i siouxreservaten. Men endast två fotografer, George Trager och Clarence Moreledge, lyckades med att ta sig till slagfältet, den 3 januari 1891, för att ta sensationella bilder på blodbadets offer. Trager fotograferade ivrigt på slagfältet, under tiden amerikanska soldater samlade ihop och begravde kropparna.

Fotografier på en åldrad man
Efter den tragiska händelsen vid Wounded Knee, ansåg de vita att indiankrigen var över. Siouxerna gick nu in i en period som präglades av allt mindre motstånd till myndigheterna och försökte anpassa sig till ett liv i reservat. Intresset bland fotografer att att jaga bilder på indianer minskade nu drastiskt.

Våren 1897 reste Red Cloud för tionde och sista gången till den amerikanska huvudstaden. Han och Amerikan Horse ledde en oglaladelegation som reste österut med en lång lista med klagomål om förhållandena i Pine Ridgereservatet till president William McKinley och Indianbyrån. Red Cloud, som nu var 76 år, kände sig krasslig under besöket.

Innan delegationen lämnade Washington kände sig Red Cloud tillräckligt stark att återvända till Charles Bells fotoateljé (Charles Bell hade dött fyra år tidigare, men hans familj fortsatte att sköta ateljén i hans namn fram till 1909). I Bells studio poserade Red Cloud tillsammans med George Sword, Amerikan Horse, Charles P. Jordan, Charles Eastman. Red Cloud bar nu käpp och hans syn hade försämrats och han bar därför ett par skyddsglasögon under fotograferingen.

Innan siouxerna reste hem till sitt reservat besökte sällskapet Madison Square Garden i New York City, för att träffa William ”Buffalo Bill” Cody”. Trots att Sitting Bull och många andra siouxledare hade turnerat med Buffalo Bills Wild West Show vägrade Red Cloud att göra detsamma. Red Cloud och Amerikan Horse gick nu i alla fall med på att bli fotograferade tillsammans med Buffalo Bill. Fotografen var David F. Barry, som hade blivit god vän med Cody.

Fastän Red Cloud resa till Washington 1897 var hans sista diplomatiska resa, förblev han politiskt aktiv resten av sitt liv. Och trots att hans syn försämrades fortsatte han att resa och lät sig villigt bli fotograferad av olika fotografer som sökte upp honom. Under Red Clouds sista tolv år i livet satt han faktiskt som modell framför kameran vid flera tillfällen än tidigare. Delvis berodde det på utvecklingen av ny teknik som gjorde fotograferingen billigare och enklare att använda. Red Cloud hade nu fått en kändisstatus och symboliserade "den gamla Västern".

År 1898 stod staden Omaha i Nebraska som värd för en stor internationell utställning, the Trans Mississippi & International Exposition. Som en del av utställningen ville man även anordna en indiankongress. Man ville visa upp "koloniala byar" och hade byggt upp utmhustillställningar med nordamerikanska indianer och andra kulturer utanför Europa. Antropologen James Mooney från Bureau of American Ethnology fick till uppgift att organisera indianutställningen. Mellan 400 och 550 indianer från 25 stammar deltog. Flera kända indianer blev inbjudna, band annat Red Cloud, Amerikan Horse, Geronimo och Chief Joseph. Så trots sin ålder och sin vacklande hälsa reste Red Cloud 1898 till Omaha för att delta i jippot.

Den lokala fotografen Frank Rinehart och hans assistent, Adolf Muhr, fick i uppgift att fotografera indianerna. Rineharts tog minst tre fotografier på Red Cloud. En av bildrna visar en stående Red Cloud med en lånad krigsskjorta och en pipa och en pärlbroderad pippåse.

Tre år senare tog fotografen Ray W. Graves några fotografier på Red Cloud i sin ateljé i Chadron, Nebraska. Ray tog minst tre bilder på den 87-årige och halvblinde Red Cloud, som hade klätt sig i en pärlbroderad krigsskjorta och fjäderbuske. På bilderna visar han stolt upp en av sina medaljer och sin fredspipa.

År 1905 besökte Edward Sheriff Curtis Pine Ridgereservatet. Han hade just påbörjat sitt mastodontarbete med att fotografera representanter från Nordamerikas alla indianstammar. Curtis tog sin bild på Red Cloud utomhus i starkt solljus på prärien med en enkel svart bakgrund. En stark solstråle lyser upp hans hår.

Red Cloud fotograferad av Edward S. Curtis 1905

Red Cloud avled den 10 december 1909. Redan nästa dag fick han en katolsk begravning vid Holy Rosary Mission i Pine Ridgereservatet. Red Clod fick uppleva mycket under sitt liv. Han föddes inom siouxstammen 1821, som då var den mäktigaste och mest krigiska stammen på prärien. Som ung kunde han knappast förstå att det fanns ett ännu mäktigare folk i öst, som siouxerna snart skulle få att göra med. Red Cloud växte upp till en stor krigare och militär strateg. De krigiska siouxerna lade under sig stora landområden väster om Missourifloden på andra stammars bekostnad. Speciellt kråkindianer och pawneeindianer drabbades hårt av siouxernas hunger efter nya jaktmarker. När Red Cloud insåg att amerikanerna var omöjliga att besegra militärt, sadlade han om och blev oglalstammens talesman i frågor som rörde deras framtid. Han undertecknade det viktiga Fort Laramiefördraget 1868, och valde att slå sig ner i reservat. Som politiker och diplomat besökte Red Cloud Washington D. C tio gånger. Han träffade fyra presidenter.

Till skillnad från Sitting Bull, vande sig Red Cloud till slut med reservatslivet. Sitting Bull, som aldrig helt ut kunde accepterade de nya villkoren i reservatet, bodde i två timmerhus för att få plats med sin stora familj. Red Cloud som aldrig praktiserade siouxernas månggifte, var gift med en kvinna och hade en son, ville bo flott som de vita. I Pine Ridgereservatet lät därför myndigheterna bygga ett tvåvåningshus åt honom och hans hustru Pretty Olw.

startsidan