Under andra hälften av 1800-talet var cheyennernas krigare välkända bland resenärer och bosättare på prärien. Cheyennestammen utgjordes av två nära besläktade folkgrupper, cheyenne eller tsistsistas och sutai. I början på 1800-talet levde de som två självständiga stammar, men när de stötte på varandra lite senare, införlivades sutaierna gradvis i cheyennestammen. Cheyennerna var typiska nomader på prärien. De levde i skinntiper och använde hästen i jakt och krig. Cheyennernas jaktmarker under 1800-talet sträckte sig från Missourifloden i öster till Klippiga bergen i väster.
Till en början var cheyennernas förhållande till de vita goda. Men den ökade invandringen av nybyggare försämrade dock vänskapen och cheyennerna blev då kända som mycket fruktade och modiga krigare. Cheyennerna förde en långt utdragen väpnad kamp mot Förenta staternas armé mellan åren 1857 till 1879. Under denna kamp allierade cheyennerna sig med sioux och arapaho. Till slut tvingades cheyennerna in i reservat. Cheyennerna är kanske mest kända för sina fredshövdingar, vilka stod för en hög moral. Idag lever ättlingar till detta en gång så stolta och fredsälskande folk i Oklahoma och Montana.
