På morgonen den 29 december 1890 började soldater från det sjunde kavalleriregementet att avväpna en grupp siouxindianer som de hade tvingat slå läger vid Wounded Knee Creek i Pine Ridgereservatet. Invånarna i indianlägret var minneconjousiouxer som såg Spotted Elk, även kallad för Big Foot, som sin självklara ledare. I lägret fanns också en liten grupp på ett trettiotal hunkpapasiouxer som hade flytt från Standing Rockreservatet efter mordet på Sitting Bull två veckor tidigare.

Indianerna litade inte på soldaterna och det fanns därför en utbredd oro bland dem. Atmosfären var laddad och alla var på helspänn när plötsligt en av indianerna avlossade sitt gevär. Det var allt som behövdes för att dödandet av män, kvinnor, barn och soldater skulle börja. En av dem som dog den där råkalla måndagsmorgonen var hövdingen Spotted Elk. I stridens inledning blev han först sårad men lite senare träffades han av ett dödande skott. Några dagar tidigare hade han insjuknat i lunginflammation och kvällen innan striden hade major Whiteside erbjudit honom att sova i ett militärtält med en vedeldad kamin.   

Över 150 fotografier togs under oroligheterna i de olika siouxreservaten och direkt efter massakern vid Wounded Knee. Två fotografer, George Trager och Clarence Moreledge var först med att resa till slagfältet med kamerorna i högsta hugg. Den 3 januari 1891 tog Trager flera bilder på slagfältet som då var täckt med flera centimeter av nyfallen snö. Samtidigt började soldater samla ihop döda siouxer som låg kvar på platsen för att lägga dem i en massgrav.  

George Tragers kanske mest kontroversiella bilder från slagfältet är de som föreställer Spotted Elks stelfrusna kropp. Han tog två närbilder på hövdingen. Enligt en journalist som också var på plats och såg på när Trager tog bilderna hade han arrangerat kroppen för att få bättre bilder.

Big Foot
I takt med att andedansen spreds sig till de olika siouxreservaten lockade den till sig nyfikna journalister och fotografer. I journalisternas tidningsartiklar föredrog de att kalla minneconjouhövdingen Spotted Elk för Big Foot. Av just den anledningen har Spotted Elk blivit förväxlad med oglalahövdingen Big Foot. Det fanns alltså minst två siouxhövdingar som lyssnade till namnet Big Foot. Den Big Foot som dödades i striden vid Wounded Knee var en minneconjou och begravdes i massgraven tillsammans med 146 andra siouxer tre dagar efter striden. Den andra siouxen som hette Big Foot (Ste Sitanka-Lame Big Foot) var en oglala.

Under en lång tid och faktiskt fram till våra dagar hävdar många felaktigt att ett fotografi på oglalan Big Foot är den hövding som stupade vid Wounded Knee. Böcker som tar upp striden vid Wounded Knee är ofta illustrerade med detta fotografi med en bildtext som förklarar att det var han som stupade vid Wounded Knee 1890. Samma fotografi används även flitigt på Internet.

Här har vi då det klassiska fotografiet på Big Foot som många tror var den hövding som stupade vid Wounded Knee. I själva verket föreställer bilden oglalan Big Foot. Fotografiet är taget 1872 i Washington D. C. av Alexander Gardner i samband med att en delegation bestående av mellan 27 till 30 oglalabandledare med Red Cloud i spetsen besökte huvudstaden det året. Det ser ut som om hans vänstra hand är skadad, men det beror på att han inte kunde sitta still under fotograferingen.

Här har vi en annan bild på oglalan Big Foot. Den här gången poserar även hans hustru White Hawk tillsammans med honom framför kameran. Fotografen heter återigen Alexander Gardner och bilden togs i samband med besöket i Washington D. C. Nu kan vi konstatera att Big Foots vänstra hand är normal. 

Spotted Elk
Spotted Elk föddes 1826 inom minneconjoustammen. Hans pappa hette One Horn och var en prominent hövding. Konstnären George Catlin fick under sin resa uppför Missourifloden 1832 äran att träffa One Horn vid Fort Pierre. Naturligtvis passade han då på att måla av honom i olja. Tre år senare dödades One Horn av en ursinnig buffeltjur. Efter One Horns död adopterades den nioårige Spotted Elk av Lone Horn, som var en yngre bror till One Horn.    

George Catlins porträtt från 1832 som föreställer One Horn

Spotted Elk växte upp i ett inflytelserikt minneconjouband. Därför var det naturligt att han sedan i vuxen ålder likt sin far blev ledare för ett band inom minneconjoustammen. Tyvärr känner vi inte till namnet på detta band. Spotted Elk var en av sexton minneconjouhövdingar som skrev under Fort Laramieavtalet 1868. Även Lone Horn, samt hans bror Elk That Bellows Walking signerade avtalet. Genom att göra så accepterade de att minneconjouerna hädanefter skulle leva i ett indianreservat som döptes till The Great Sioux Reservation.    

Lone Horn, Spotted Elks adoptivfar, fotograferad av Alexander Gardner under fredsförhandlingarna vid Fort Laramie 1868.

Många siouxhövdingar skrev dock inte på avtalet, vilket ledde till att de olika siouxstammarna blev indragna i ett utdraget krig mot den amerikanska armén. Även om Spotted Elk skrev på Fort Laramieavtalet 1868 kände han sig då inte riktigt mogen att leda sitt folk till det nya reservatet.   

I maj 1875 reste en siouxdelegation som leddes av Spotted Tail (brulé), Red Cloud (oglala) och Lone Horn (minneconjou) till Washington D. C. för att övertala President Ullysses S. Grant att respektera ingående avtal från 1868 samt att minska på flödet av guldletare som strömmade in i siouxernas land. Men framför allt ville man stoppa amerikanerna önskan att köpa Black Hills. Lone Horne, White Swan, Red Shirt och Spotted Elk respresenterade minneconjoustammen under detta möte.   

Efter Striden vid Little Bighorn splittrades de olika siouxstammarna upp i mindre grupper. De jagades nu ihärdigt av general Miles soldater. Spotted Elk valde att följa med Sitting Bulls och hans siouxer som nu såg Kanada som en fristat. Den 15 oktober 1877 attackerade Sitting Bulls krigare ett vagnståg som eskorterades av general E. S. Otis soldater. Efter striden vid Spring Creek som den kom att kallas för ledde Sitting Bull sitt folk norrut. Tillsamman med Sitting Bulls hunkpapasiouxer fanns även grupper av sans arc- och minneconjousiouxer. Spotted Elk och hans följeslagare fanns med i denna grupp.  

Sitting Bull slog läger vid Cedar Creek och där den 20 oktober träffade han general Miles för ett fredssamtal. Diskussionerna som varade i två dagar ledde inte till något konstruktivt utan utmynnade i en strid där siouxerna flydde under kontrollerade former. Miles trupper lyckades då beslagta stora mängder mat, utrustning samt några tipier. En indian stupade och två soldater sårades. Sitting Bull fortsatte att fly österut mot Yellowstone River. Där ägde en splittring rum mellan hunkpapa på ena sidan och sans arc- och minneconjou på den andra sidan. Sitting Bull var då tvungen att ensam leda sitt folk till friheten i Kanada.   

Den 27 oktober 1876 kapitulerade ungefär 2 000 sans arc- och minneconjousiouxer till general Miles och transporterades då till stammarnas nya agenturer vid Missourifloden. Vid Fort Bennet tvingades minneconjoukrigarna under vapenhot lämna ifrån sig sina gevär och hästar. Men några av dem vägrade att ge upp och sökte sig istället till Crazy Horses vinterläger i Wolf Mountains. En av dessa frihetsälskande minneconjouer var Spotted Elk. Men kort därefter var även han tvungen att kapitulera vilket ägde rum på våren 1877 vid Cheyenne Riveragenturen.   

Spotted Elk levde nu med sitt band vid Deep Creek i närheten av Cheyenne River. Han hade deltagit i såväl Red Clouds War som Sitting Bulls War. Nu var han trött på alla krig och oroligheter. Trots att han var envis och djupt konservativ hade han tvingats till att acceptera det nya livet i reservat. Spotted Elk och hans följeslagare bodde nu i små timmerhus som dock låg långt från agentur och fort. Själv odlade han majs och visade ett visst intresse för kristendomen.   

Sommaren 1888 gjorde den amerikanska regeringen ett första försök att stycka upp det stora Siouxreservatet i sex mindre separata reservat. För att diskutera denna infekterade fråga reste 61 hövdingar från alla agenturer till huvudstaden hösten 1888. Spotted Elk var med på denna resa och fick skaka hand med presidenten och blev lovad en skola åt sitt folk vid Cheyenne River.   

När Kicking Bear anlände till minneconjoureservatet för att sprida andedansens lära var Spotted Elk en gammal man. Han var hövding över drygt 300 minneconjouer och betraktades som en bestämd men ödmjuk ledare. Fysiskt var han en stor man med en längd på nästan 190 centimeter, så han ingav respekt. När Kicking Bear besökte Spotted Elks läger sommaren 1889 mötte han en besviken hövding. Skolan hade det aldrig blivit något av och majsfälten hade ätits upp av gräshoppor. Det fanns inga villebråd att jaga så hans folk svalt. Spotted Elk fann tanken på en frälsare både naturlig och välkommen. Byns medicinman, Yellow Bird, såg nu till att alla började praktisera andedansen. Man lämnade nu sina timmerhus och odlingar och samlades vid avlägsna platser i reservatet för att dansa. Efter mordet på Sitting Bull hade andedansen vid Grand River stoppats. Nu dansade man enbart i Badlands och i Spotted Elks och Humps byar som låg i närheten av Cheyenne River. Mordet på Sitting Bull satte igång en kedjereaktion som 14 dagar senare ledde till massakern vid Wounded Knee där alltså Spotted Elk var en av de som dödades.

Fotografier på Spotted Elk
Trots att Spotted Elk var en inflytelserik hövding finns det få bilder på honom som vi med säkerhet vet att det är han. Men det finns en del fotografier som han är med på.

Vi vet varken namnet på fotografen som tog den här bilden eller var den togs. Men troligen visar den några medlemmar i den delegation från Cheyenne River som reste till Washington 1875. Sittande från vänster till höger Rattling Ribs (Two Kettle), okänd, Long Horn, Spotted Elk, Red Shirt (Minneconjouer). Stående, William Fedler och Long Mandan (Two Kettle).

Long Horn och Spotted Elk

Spotted Elk

I maj 1875 reste en siouxdelegation till Washington D. C. för att träffa presidenten och diskutera Black Hillsfrågan. Lone Horne, White Swan, Red Shirt och Spotted Elk respresenterade minneconjoustammen under detta möte.

Här ser vi ett gruppfotografi på de siouxer som besökte huvudstaden 1875. Red Cloud vägrade ställa upp på bilden för att han blev nekad betalning.

En förstorad bild visar en stående Long Horn med en pipa i handen och en sittande Spotted Elk.

Minneconjouhövdingen Spotted Elk besökte Washington D. C. två gånger. Det andra besöket ägde rum hösten 1888. Den gången reste 61 siouxhövdingar från alla agenturer för att diskutera det stora siouxreservatets öde.

Här står alla siouxhövdingar tillsammans med agenter och tolkar på trappan till utrikesdepartementet. Längs till höger står självaste Sitting Bull med sin hatt i höger hand. Mordet på honom den 15 december 1890 ledde ju till Spotted Elks död två veckor senare.   

En inringad Spotted Elk

Alla hövdingar som besökte Washington D. C. hösten 1888 kläddes upp i den vite mannens kläder, inklusive hat. På den här bilden ser vi dock att hövdingarna föredrog sina traditionella mockasiner. Det är Spotted Elk (till höger) som sitter tillsammans med Spotted Eagle från Sans Arc-stammen. Fotografiet är från mötet i huvudstaden och fotografen heter T. W. Smilie från the American Bureau of Ethnology.

Fotografier på Spotted Elks band
Den 9 augusti 1890 reste fotografen J C H Grabill till Cheyenne River. Där träffade han Spotted Elk och hans minneconjouer som han tog minst fyra gruppfotografier på. Vid den här tiden hade nog bandet kommit i kontakt med Andedansen. Men på bilderna ser man män som är klädda som Grass Dancers. På den andra bilden kan man även se soldater från det åttonde kavalleriregementet stå tillsammans med indianerna. Soldaterna är obeväpnade. En av indianerna, bild 2, är emellertid beväpnad med ett Winchestergevär. Flera av dessa indianer dog vid Wounded Knee. Vi kan även identifiera bandhövdingen Spotted Elk på en av bilderna.           

Den inringade mannen är troligen Spotted Elk. Om så är fallet är det den sista bilden på hövdingen då han är vid liv.

De här fem minneconjoudansarna heter från vänster till höger, Bear-that-Runs-and-Growls, Warrior, One-Tooth-Gone, Sole och Make-it-Long. De bär alla kostymer som användes i Grass Dance även kallad Omaha Dance.