Sven ”Svenne Berka” Bergqvist

Sven ”Svenne Berka” Bergqvist föddes den 20 augusti 1914. Han växte upp i en barnrik familj på Södermannagatan 74 på Södermalm i Stockholm. Som barn var Sven under en tid bollkalle på Hammarbys fotbollsmatcher. Hans sagolika idrottskarriär började när han som sextonåring debuterade som bandymålvakt i Hammarby IF. Året därpå debuterade han i Hammarbys fotbollslag och ishockeylag. 

Sven Bergqvist. Foto: Vimar Ericsson. Stockholms stadsmuseum 1943

I Hammarbys fotbollslag spelade Sven Bergqvist mellan åren 1932 och 1946. Sven var 21 år när han sommaren 1935 spelade sin första landskamp i fotboll. Motståndet var Finland och matchen slutade 2–2. Sven representerade det svenska landslaget 35 gånger mellan åren 1935–1943.

Sven debuterade för Hammarbys ishockeylag säsongen 1932/33, då klubben tog sitt andra SM-guld. Det blev 13 allsvenska hockeysäsonger för Sven och av hockeylagets 8 SM-guld var han med om att erövra fem. Vid Olympiska spelen i Tyskland 1936, vinter som sommar, representerade Sven Bergqvist Sverige i både ishockey och fotboll.  Det blev 55 landskamper för Sven i Tre kronor.

Även bandy låg Sven Bergqvist varmt om hjärtat. För Hammarby bandy blev det fyra säsonger. Sven lyckades även spela en allsvensk handbollsmatch, men inte för Hammarby utan för SoIK Hellas. Sven spelade även allsvensk bowling.

Efter karriären var Sven Bergqvist tränare för Hammarby IF i fotboll mellan åren 1944–1946. Han var även förbundstränare vid bland annat OS 1948. Det var efter karriären som Sven råkade ut för en trafikolycka 1955 och blev rullstolsbunden.

Sven Bergqvist är unik inom svensk idrott då han är den ende som har spelat på allsvensk nivå i fem olika idrotter. Han var landslagsman i tre sporter. Han vaktade målet i fotboll och bandy och spelade back i hockey. Sven Bergqvist gick bort 1996.

Svenne Berka bäst på plan!

Text & teckningar Börje Dorch

Rubriken till dessa rader om Sven Bergqvist- alias Svenne Berka från Hammarby kan tyckas vara en kliché. Men inte om läktarna var fulla med folk. Då var Svenne Berka bäst på plan. Denna målvaktsfantom var som en fullblodsartist och tappade glöden att göra sitt bästa om läktarna gapade tomma. Men var det spikat så kunde Svenne Berka göra det mest otroliga mellan stolparna. 

Han blev Svenne Berka med hela svenska folket när sångtextförfattaren Sven Paddock skrev visan ”Vårat gäng” på 1940-talet och Alice Babs sjöng i en av raderna att ”Svenne Berka var bäst på plan.” Men innan dess var smeknamnet Svenne Berka ett begrepp på Söder. Söderhumorn odlades som bäst och enligt genuina söderkisar kunde inte Hammarbys målvakt heta Sven Bergquist. Det lät för ”Tjänstemanna-aktigt” och det satt bättre i snacket att säga Svenne Berka.  

Södersnacket hade sin egen grammatik och var till för folk som var kvicktänkta och hade fantasi. Ett exempel på det var när Hammarby fick en förstärkning från Sandviken som hette Pettersson. Pettersson från Sandviken lät som en maträtt från en sämre restaurang. I stället fick nyförvärvet till en början heta ”Sandvikarn”, vilket snabbt omdöptes till ”Sandwichen” för att så småningom bli rätt och slätt Mackan Pettersson.   

För att återgå till Svenne Berka så debuterade han i fotbollslandslaget 1935 och abdikerade 1943. Det blev 35 landkamper i fotbollsmålet. Främsta räddningen Svenne Berka gjorde var enligt honom själv i en match mot Danmark i Köpenhamn. Svenne Berka berättade för mig följande om denna svettiga räddning:   

”Den danske centern Jörgensen kommer fri inom straffområdet och avlossar en rökare som går mot mitt vänstra nedre hörn. Jag var beredd. Men bollen touchar vår back Svenne Vrålis (från AIK) och ändrar riktning. Bollen far nu i väg mot mitt högra kryss. Domaren är bergis på att det skall bli mål, så han vänder om och börjar gå mot mittpunkten för avspark samtidigt som han blåser för mål. Men vad domaren inte såg, var när jag vände i luften och boxade ut bollen till hörna. Publiken vrålade som hysteriska galningar och domaren vände sig då nyfiket om och får klart för sig att jag hade gjort en idioträddning och att han felaktigt har blåst för mål. Det blev lite rabalder innan domaren ändrade sitt domslut. Under tiden domaren, svenska och danska lirare diskuterade situationen drog jag ner brallorna och plockade träflisor från häcken. Träflisorna hade fastnat i baken när jag gled mot ribbans underkant. Ståplatspubliken gnäggade och det sägs att kung Christian gjorde likaså.” 

Dorch i tuschteckning från 1975, som publicerades i serietidningen Nacka. Även här blir Svenne Berkas otroliga räddning i matchen mot Danmark beskriven i tecknad form.  

Själv minns jag en landskamp på Råsunda Fotbollsstadion 1941 när Sverige spelade mot Tyskland. Matchen gick alltså mitt under det brinnande andra världskriget. Jag var elva år och åkte ensam ut till Solna denna dag i oktober för att se en landskamp i fotboll. Vi var några unga grabbar som funktionärerna lät hoppa över ståplatsstaketet mot plan och sitta bakom ena målet. Vilken lycka! Därifrån såg vi förträffligt och hörde snacket mellan lirarna på plan. Vad jag minns från denna match var Svenne Berkas enorma vristspänst och att han hela tiden följde bollen var den än befann sig.     

Snabbt som tusan kom ett tyskt anfall. Det avslutades med ett skott på mål som Svenne Berka räddade genom att kasta sig mot ena stolpen och boxa bort bollen. På returen fick en annan tysk på en rökare som Svenne snabb som en spottloska klistrade i andra hörnet. Allt detta inträffade under några sekunder och jag satt på första parkett. När anfallet var över kom en filmfotograf från SF-journalen och skrek till sina kollegor: ”Jag fick med hela skiten”.   

Vad jag också minns från denna landskamp som slutade 4–2 till Sverige, var när nationalsångerna spelades före matchen. Spelarna stod vända mot kungliga läktaren och tyskarna gjorde då Hitlerhälsning. Dagen efter stod det i tidningarna att kung Gustav V kom ner till planen för att hälsa på spelarna. När Kungen, som var två meter lång, kom fram till Henry ”Garvis” Carlsson från AIK, som bara var något över 1,60 m hög, skojade Svenne genom att säga: ”Stig upp ur gropen Garvis”. Fotograferna passade naturligt vis på att ta bilder på Goliat som morsade på David, det var en härlig paradox att se.   

Jag kommer även ihåg den mörke Malte Mårtenssons blixtsnabba ruscher, långe Arvid Emanuelsson, Landskrona BOIS, Erik Persson och Harry Nilssons svettiga drabbningar med tyskarna. Men det starkaste intrycket var ändå tyskarnas Hitlerhälsning, även om jag då inte kände till alla grymheter nazisterna gjorde sig skyldiga till under andra världskriget. Så här långt efteråt har man fått bekräftat hur aningslösa vi svenskar var under kriget. Men det är en annan sak.    

Matchen mellan Sverige och Tyskland spelades den 5 oktober 1941 på Råsunda i Solna. Tyskland, som denna höst 1941 tycktes oövervinnerlig på alla krigsfronter, var även en stormakt i fotboll. Men Sverige vann och Henry ”Garvis” Carlson gjorde tre mål och blev stor hjälte. Här ser vi hur de tyska spelarna gör Hitlerhälsning vända mot den kungliga läktaren.

Fotograf: Studio Gullers. Stockholms stadsarkiv 1943

Hur många vet att Svenne Berkas keps (smäck) blev till mode bland oss söderkisar? Svenne Berka sydde nämligen fast skärmen med kepsens överdel. Så det gjorde vi grabbar med. Modet varade i några år och var en hylning från oss smågrabbar till Svenne Berka.   

När jag blev äldre och började teckna blev jag bekant med Svenne Berka som hade vänligheten att komma på mina utställningar i Gamla Stan. Trots att Svenne Berka satt i rullstol efter en tragisk bilolycka på Lilla Essingen var han mestadels glad och trevlig. Det måste ha varit fruktansvärt för en så aktiv idrottsman som Svenne Berka att vara rullstolsbunden.   

Svenne Berka var inte bara landslagsman i fotboll. Han var även en tuff ishockeyback i Tre kronor, skicklig handbollsmålvakt, bowlare och en suverän bandymålvakt. Svenne Berka var en estet och gillade stil. När han stod i fotbollsmålet var det inte bara att rädda en boll utan det måste göras elegant och med finess. Hans underbara hustru Marianne var en trofast klippa för Svenne Berka. Utan henne hade Svenne sakta men säkert tynat bort. Marianne lyste upp hela tillvaron för sin man. Man kan säga så här: ”Om Svenne Berka var bäst på plan i första halvlek av livet så var Marianne bäst på plan i andra halvlek.