För de flesta svenskar är Lennart “Nacka” Skoglund synonym med Hammarby. För Hammarbyfansen är Nacka utan snack en av Sveriges genom tiderna bästa fotbollsspelare. Kanske är det också så att många Hammarbyare har förträngt att Nacka faktiskt gjorde sin allsvenska debut i AIK.
Karl Lennart "Nacka" Skoglund föddes på Julafton 1929. Han växte upp med sin familj, pappa Josef, mamma Linnéa, bröderna Georg och Karl-Ewert, på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. Smeknamnet Nacka fick han redan i tidig ålder. Hans gudabenådade talang att spela boll var medfödd.
Nacka gick i Katarina södra Folkskola och var naturligtvis med i skolans fotbollslag som då var ett av de bästa i Stockholm. Nacka började sin fotbollskarriär 1943 i kvarterslaget BK Stjärnan. Efter en kort tid i fotbollsklubben Sport-Ham gick Nacka över till Hammarbys juniorlag och fick då för första gången spela i riktiga fotbollsskor. Han debuterade i A-laget vid 16-års ålder. Nacka spelade för Hammarby IF fram till 1949.
På senhösten 1949 lämnade den då blott 19 år gamla Nacka Hammarby (som låg i division III östra) för den allsvenska Solnaklubben AIK. Det påstås att han fick 1 000 kronor, en kostym och en kappa till morsan som övergångssumma. Han åkte med AIK på en turné till England och Frankrike i november och december samma år. Han blev dock spelklar först sommaren 1950.
Skoglund putsar marschkängorna under lumpentiden i Waxholm.
Foto: Eric Collin 1950
Nackas stora genombrott kom sommaren 1950 då han blev uttagen till pressens lag som möte landslaget i en träningsmatch. Han gjorde succé och blev uttagen till Sveriges VM-lag i Brasilien senare samma sommar. För att ta sig till Brasilien och VM-spel där var Nacka och alla de andra svenskarna tvungna att skaffa visum på det Brasilianska konsulatet. (bilden är klickbar)
Till världsmästerskapet i fotboll 1950 som arrangerades av Brasilien hade 16 lag kvalificerat sig. Lagen fördelades på fyra grupper där segraren gick vidare till en andra gruppspel där segraren blev mästare.
Nu kom endast 13 lag till start. Tre lag drog sig ur av olika skäl. Ett av dessa lag var Indien som hade hamnat i Sveriges grupp tillsammans med Italien och Paraguay. Indien krävde att få spela barfota eftersom de flesta av spelarna i laget gjorde det. Men när det Internationella fotbollförbundet avböjde Indiens förfrågan valde man att dra sig ur turneringen.
Inför VM-matcherna i Rio tränade fotbollslandslaget på Bosön. Här ser vi Nacka under vistelsen på Lidingö. Foto: Tore Ekholm 1950
Sverige vann sin grupp och gick då vidare till andra gruppspelsomgången där mästaren skulle koras. Sveriges första match var mot Brasilien på den mäktiga Maracanastadion i Rio de Janeiro. Sverige förlorade med 7-1 inför 133 000 åskådare. Sveriges mål gjordes på straff av gnagaren Sune ”Mona-Lisa” Andersson. Sverige förlorade även sin andra match mot Uruguay med 3-2. Men genom att slå Spanien i den sista matchen med 3-1 säkrade Sverige bronset. Uruguay lyckades med konststycket att slå Brasilien i gruppfinalen med 2-1. Matchen sågs av ofattbara 199 845 åskådare.
Nackas insatser i Världsmästerskapet i Brasilien gjorde att han blev professionell fotbollsspelare i Milanoklubben FC Internazionale. Det blev tretton år i Italien. Nio mycket framgångrika år i Inter med två ligasegrar (1953 och 1954). Sedan blev det tre säsonger för UC Sampdoria och slutligen en säsong för SS Palermo på Sicilien.
När världsmästerskapet i fotboll gick i Sverige 1958 var Nacka 28 år och befann sig på toppen av sin karriär. Nacka spelade alla Sveriges matcher och gjorde ett mål i semifinalen mot Västtyskland. I finalen förlorade Sverige mot Brasilien med 5-2. Nacka utsågs till turneringens bästa vänsterytter.
När Nacka återvände till Sverige och Hammarby 1964 var han inte i bästa form. Hans äktenskap knakade i fogarna och han saknade sina två söner som var kvar i Italien. Generösa slarvern Nacka hade satt sprätt på alla pengar som han hade tjänat som proffs och var bokstavligen luspank. Otränad gjorde Nacka sin debut mot AIK i en träningsmatch som Hammarby vann med 7-0. Nacka avslutade sin karriär på elitnivå i Hammarby IF. Det sista aktiva fotbollsåret blev 1968 i division 4-laget Kärrtorp, sedan blev det Länkarnas korplag i Solna.
Lennart Skoglund avled den 8 juli 1975 i sitt hem endast 45 år gammal. Vid begravningen sa den kvinnliga prästen: "Nu får du komma till himlen. Det finns nog en plats att lira på där för dig också, Nacka".
Nackas vänner
Fotbollsälskare kan egentligen aldrig glömma sagan om Nacka och började vårda minnet av honom på Julafton 1975, den dag då han skulle ha fyllt 46 år. Initiativtagare var Börje Dorch och Jan Sparring. Sedan dess har det blivit en tradition bland "Nackas vänner" att varje julafton klockan tio på förmiddagen samlas vid Katarina Bangata 42 för att hylla Lennart.
Sedan 1984 är en skulptur av rostfritt stål till minne av fotbollslegenden Lennart Nacka Skoglund placerad i korsningen Brännerigatan/Katarina Bangata av Stockholms stad. Den är döpt till "Vi ses vid målet" och är skapad av Olle Adrin. Namnet är ett citat från Börje Dorchs bok "Nacka-Liraren". Platsen döptes till Nackas Hörna 2001. Det var just på denna plats som Nacka, Börje och andra kompisar jonglerade och övade upp sin bollkänsla.
På Julafton 1989 skulle Nacka ha fyllt 60 år. För att fira det satte "Nackas vänner" upp en minnestavla utanför porten Katarina Bangata 42. Minnestavlan är utförd i rostfritt material med ett liggande A4-format. Teckningen är gjord av Börje Dorch och textningen av dottern Katarina Dorch.
På Julafton 2005 firade “Nackas vänner” 30-årsjubileum av högtidlighållandet av Nacka. Kanske upp mot 400 personer mötte upp för att bland annat lyssna på skådespelaren Ulf Larssons berättelser om Nackas Liv. Sedan 2005 är det just Uffe Larsson som har tagit över Börjes roll att hålla ett minnestal för Nacka.
Nacka på Stadion 1966. Klicka på bilden för mer info.
Börjes efterträdare Ulf Larsson gick mycket oväntat bort i september 2009. När Tommie Hansson fick besked om Ulf Larssons bortgång var hans första tanke att traditionen att hedra Nacka på julaftonsmorgonen måste fortsätta. Sedan 2009 är det således Tommie Hansson som har tagit över ansvaret för firandet av Nacka. Det var ett naturligt steg för honom då han hjälpte Ulf med lite pressinformation och dylikt. De senaste åren har traditionen fortsatt med oförminskad kraft och ett stort intresse från allmänheten.
Claes G Bengtsson med kepa och traditionell hammarbyhalsduk berättar om Nacka som landslagsspelare julafton 2018. Foto: Peter Dorch
Till sin hjälp har Tommie sångaren Eddie Olivia som med sin sång och historier river ner applåder. Sportjournalisten Claes G Bengtsson berättar intressant om Nackas liv och leverne med nytt tema varje år. Spelmannen och före detta hockeyspelaren i Hammarby Åke Hellman finns även där med sitt dragspel och sånger. Varje år dyker det även upp inbjudna gäster som är förknippade med Nacka på ett intressant sätt.
År 1986 tog Bajen fans upp seden att hylla Nacka på Julafton. Bajen fans bildades i december 1981 av några Hammarbyfans med eldsjälen Stefan Magnusson i spetsen. Man valde att samlas vid Nackaskulpturen klockan tolv på dagen för att inte krocka med "Nackas vänner". Prick klockan tolv håller Stefan Magnusson sitt tal för att hylla Nacka.
Börje Dorch producerade flera hundra teckningar med motiv på Nacka. Men just den här teckningen som är gjord med snabba och precisa penseldrag avslöjar Nacka hur han var som människa bättre än tusen ord, nämligen att hans enda riktiga vän var fotbollen. Denna fantastiska leksak ställde inga krav på honom, den bara fanns där. Det var en envägskommunikation som passade Nacka som handen i handsken.
Det togs många fotografier på Nacka. Det här fotot är taget av Anders Engman och är ett av de bättre. Anders arbetade länge som fotograf på bildbyrån Kamerabild och hade då hela världen som arbetsplats. Anders Engman är en av det riktigt stora pressfotograferna i Sverige.
Det var Nackas exceptionella vänskapsrelation till bollen som gjorde livet värt att leva. Det var spelet med bollen som betalade alla räkningar och maten på bordet. När kroppen inte längre orkade sparka på denna boll kände han sig vilsen. Plötsligt infann sig en tomhet i vardagen som var svår att fylla med något meningsfullt. Frågan är lika aktuell i dag som den var på Nackas tid. Livet måste gå vidare efter idrottskarriären. Det gäller att vara lika förberedd för den som det är att förbereda sig inför nästa match. Det var något som Nacka inte lyckades med.