1990-talet
1990 gick Saddam Husseins soldater in i Kuwait och skapade oro på oljemarknaden. Kuwaitkriget eller Gulfkriget var ett fullskaligt krig mellan Irak och de allierade trupperna som leddes av USA 1990–1991. Sovjetunionen upphörde att existera som stat genom ett tal av Gorbatjov 1991. På Balkan började Jugoslavien att falla isär 1991. Striderna började i Kroatien och spred sig till Bosnien och Hercegovina och mynnade ut i ett blodigt inbördeskrig mellan serber, kroater och muslimer. Estoniakatastrofen ägde rum på Östersjön 1994.

1990 låg skattetrycket på 55,7 % och en liter mjölk kostade 5 kronor 52 öre. Borgarna vann valet 1991 och Carl Bild blev statsminister. Ny demokrati kom in i Riksdagen. Tiokronorsmyntet infördes 1991. En finansiell kris bröt ut 1992 med en ränta på 500 %. Socialdemokraterna vann valet 1994 och Ingvar Carlsson blev återigen statsminister. Göran Person efterträdde Ingvar Carlsson 1996 som Socialdemokraternas partiordförande och Sveriges statsminister. Vi fick ett nytt pensionssystem. Sverige gick in i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet. Den 1 januari 1995 gick Sverige med i EU som då bestod av femton stater.

Under 1990-talet bar alla sportskor på fötterna. Det var fortfarande jeans och T-shirt som gällde. Efter 1980-talets börsuppgångar och överkonsumtion kom 90-talet att stå för återhållsamhet. Den stora dramatiska förändringen var den tekniska utvecklingen med datorer, internet och mobiltelefonen. År 1990 fick TV 4 monopol på marksänd kommersiell TV. År 1997 blev vi bekanta med begreppet dokusåpa när SVT visade Expedition Robinson. Flera program i samma stil började nu dyka upp i TV som Big Brother 1999 och Villa Medusa samma år.

Det är bättre med knäckta näsor än knäckta självförtroenden
Börje Dorch 1929-2004

Det femte decenniet 1994-2003

Tre fantastiska konstnärer. Hans Arnold, Börje Dorch och Per ”Tecknar-Lasse” Larsson.
Foto: Lizzie Larsson ©

De tio sista åren i Börjes femtioåriga tecknarkarriär präglades självklart av hans ögonsjukdom. Trots försämrad syn var humöret på topp och fantasin och idéerna flödade som vanligt. Men de säkra penseldragen fanns inte längre kvar. Det är nu inte så konstigt. Att teckna med en pensel är svårt och tar mycket lång tid att behärska. En så skicklig serietecknare som belgaren Hermann Huppen har avslöjat att han ratade den klassiska penseln framför den bekvämare och modernare filtspetspennan.

Hermann började sin karriär som serietecknare 1964. Han är mest känt för äventyrsserien Bernard Prince, westernserien Comanche och den post-apokalyptiska serien Jeremiah. Hans tredje Jeremiah-album som kom ut 1980 var tecknad med en filtspetspenna. Hermann blev aldrig bekväm med penseln som han upplevde som ett vimsigt och opålitligt verktyg. Filtpennan gav honom däremot ett större självförtroende och hans teckningar blev nu mera detaljerade. Under den tid då han använde penseln hände det ofta att han stannade upp med handen ovanför pappret för att han var osäker på hur tjockt penseldraget skulle bli. När han gick över till filtspetspennans fasta linjetjocklek försvann osäkerheten och han kände att pennan blev en förlängning av hans hand. Till skillnad från Hermann förblev Börje trogen sin pensel livet ut.

Ett annat och mycket större hot för Börje under hans sista decennium som tecknare var den digitala vågen som gjorde sig till känna i början av 1990-talet. När gamla tekniker ersätts med nya förlorar människor sina arbeten. Så har det alltid varit och så var det även med tecknarbranschen. Att uppdragen minskade var något som Börje märkte.

Trots denna dysterhet kommer här några exempel på tecknade bilder som Börje producerade halvblind från 1994 till 1998. Flera av dem var ämnade åt Söder-Svepet en lokal tidning på Södermalm. Naturligtvis passade Börje då på att hylla Hammarbys Idrottsförening.

Året 1998 var Stockholm kulturhuvudstad. Börje firade det på sitt speciella sätt genom en konstutställning i mars månad på konstforum Blå Eken på Stora Nygatan i Gamla Stan.

Genom denna utställning hyllade Börje Sveriges största bollirare Lennart “Nacka” Skoglund genom att visa upp 100 tecknade och målade motiv på Lennart Skoglund.

En av hundra porträtt på ”Nacka”. Gouache och tusch på papper, 39×48 cm. Privat ägo

Börje ansåg att Nacka var en konstnär och kulturpersonlighet i sitt artisteri med bollen, därför var det inte mer än rätt att hylla honom när Stockholm var kulturhuvudstad. Tio dagar varade utställningen. Under tre kvällar höll Börje även föredrag om Lennart Skoglund.

Börjes sista stora teckningsuppdrag var att i text och bild presentera idrottsmän och kända indianhövdingar på Arlas mjölkpaket. Den dåliga kvalitén på teckningarna som prydde mjölkpaketen visar hur ögonsjukdomen påverkade Börjes tecknarskap.

Börje på Seriegalleriet sommaren 2003.

Börjes sista konstutställning ägde rum 2003 på Seriegalleriet på S:t Paulsgatan 14 på Söder. Börje såg det som en jubileumsutställning. Under två veckor visades Börjes originalteckningar från TV, dags- och veckopress upp. Börje hade sedan flera år tillbaka börjat skriva på sina memoarer. Hans planer var att ge ut en konstbok om hans 50 år som tecknare.

Den 1 december 2003 utsågs Börje Dorch till ständig medlem i Sportjournalisternas klubb i Stockholm (SKS) efter 30 års medlemskap i klubben. Den 5 januari 2004 gick Börje hastigt bort.

hem