Den officiella mordrapporten
James McLaughlin föddes i Ontario i Kanada 1842. År 1863 flyttade han till St. Paul i Minnesota. Ett år senare träffade och gifte han sig med Marie Louise Buisson, som var hälften Mdewakantonsioux. McLaughlin fick amerikanskt medborgarskap 1865.
År 1871 fick han ett arbete som smed vid Fort Totten i Nord dakota, samtidigt som han studerade till indianagent. År 1876 fick han sitt första jobb som indianagent i indianreservatet Devils Lake. Fyra år senare blev han befordrar och förflyttad till det större indianreservatet Standing Rock. I sitt nya reservat tänkte McLaughlin genomföra myndigheternas assimileringspolitik med sträng hand.
När James McLaughlin anlände till Standing Rockreservatet på hösten 1881, hade han fem års erfarenhet som indianagent. Samma år återvände Sitting Bull till USA och två år senare slog han sig ner i Standing Rock. Då bröt en hård kamp ut mellan hövdingen och McLaughlin om vem som skulle bestämma i reservatet. Indianagenter hade en militär beteckning som motsvarade deras civila status. McLaughlin titulerades som major i början av sin karriär. När han 1895 erhöll tjänsten som inspektor vid Bureau of Indian Affairs fick han titeln överste. 1910 publicerade McLaughlin sina memoarer, My Friends the Indians. Han dog i Washington D. C. 1923. McLaughlin var naturligtvis inte närvarande när Sitting Bull blev mördad. Den del i hans rapport som berör mordet på Sitting Bull är således andrahandsuppgifter som är baserade på intervjuer med indianpoliser.
James McLauglins rapport i fri översättning:
United States Indian Service Standing Rock Agency, Fort Yates, N. D. December 16, 1890. Hon. I. J. MorganCommissioner of Indian Affairs Washington, DC.
Sir
I överensstämmelse med mitt telegram från i går, där jag informerade er om en strid med indianer på det här reservatet, har jag härmed äran att översända följande detaljerande rapport. Mitt agerande i denna fråga har till fullo varit i överensstämmelse med instruktioner utställda av departementet.
Trupperna lämnade Fort Yates klockan 24.00, natten till söndagen den 14:e, innevarande månad, med destination Grand River, med Louis Primeau som vägvisare och med min styrka ur indianpolisen redan vid, eller på väg till, Grand River, för att, på min order, genomföra gripandet av Sitting Bull, så fort truppen var tillräckligt nära för att kunna göra motstånd i samband med gripandet.
I gryningen, måndagsmorgonen den 15:e, gick polisen in i Sitting Bulls by och avancerade direkt till hans stuga, som omringades. En detalj sändes in i huset, där Sitting Bull låg och sov på golvet, medan resten av polisstyrkan stannade utanför. Sitting Bull väcktes och fick beskedet att han nu var gripen, samtidigt som han restes upp i sittande ställning.
Till en början verkade det som om han inte tänkte göra något motstånd och polisen gav honom tid att klä på sig. Under tiden han höll på med det, ändrade han sin inställning, varför polisen var tvungen att bruka våld för att få ut honom. När de väl kom ut ur huset, var redan polisstyrkan omringad av Sitting Bulls följeslagare, medlemmar av den andedansgrupp som höll till i Sitting Bulls by, och det första skottet avlossades av Catch the Bear, en av de upproriska. Henry Tatankapah (Bullhead), som var polisstyrkans chef, träffades av skottet. Striden blev nu allmän och var i praktiken ett rent handgemäng. Sitting Bull dödades tidigt i striden, skjuten genom kroppen och i huvudet, av Bullhead och Marcelus Chankpiduta (Red Tomahawk), som båda avlossade skott mot honom.
Fyra polismän dödades direkt och tre sårades, av vilka en avled här vid agenturens sjukstuga nu på morgonen, efter att han förts tillbaka hit. Bullhead, polislöjtnanten, är allvarligt skadad, men kanske överlever. Upprorsmakarna förlorade åtta döda och ett flertal sårade, innan de drevs från platsen av polisen. De övergav då sina hustrur och familjer och flydde uppför Grand River, lämnade efter sig sina döda kamrater och alla sina ägodelar.
Två kompanier ur det amerikanska kavalleriet anlände till platsen omedelbart efter striden, vilken varade i mindre än en halv timme. Trupperna säkrade platsen, samlade ihop invånarnas egendomar och deras döda. Militären gjorde inget försök att följa efter de flyende, vilket helt säkert ändå kommer att fångas upp av något militärförband, som nu patrullerar områdena väster och söder om reservatet.
Polisstyrkan återvände hit omkring klockan 15.00 i dag, eskorterade av kavalleritruppen och medförande de fyra döda poliserna samt Sitting Bulls döda kropp, liksom två fångar, Henry Growler, Sitting Bulls brorson, 21 år, och Middle, son till Little Assiniboine, 21 år. De döda polismännen kommer att begravas i morgon vid agenturen under fulla militära hedersbetygelser. Sitting Bulls lik finns nu hos militären vid Fort Yates.
Vid en närmare studie av hur striden utvecklade sig står det het klart att indianpolisen uppträdde oklanderligt och visade alltigenom gott omdöme och ett stort mod. Ett uppmärksammande från myndigheterna för deras insats vore därför synnerligen välförtjänt och omgående offentliggöras, tillsammans med en betydande ersättning till de dödas familjer, men också till de överlevande i syfte att visa att myndigheterna uppskattar den betydande tjänst som de gjort för landet i och med gårdagens strid.
Jag uppmanar respektfullt inrikesdepartementet att i samarbete med krigsdepartementet se till att kongressen vidtar sådana åtgärder som försäkrar att de tappra som överlevde, samt familjerna till de döda, en rejäl och generös belöning.
Förutom indianpolisen var det fyra frivilliga, Gray Eagle, Spotted Thunder, Otter Robe och Young Eagle, som deltog i striden och starkt bidrog till det goda resultatet, varför de också bör uppmärksammas på samma sätt. Gray Eagle (Gabriel…
sidan 5 i rapporten saknas
…och åtskilliga andra svårt sårade, men vilka avlägsnades av sina vänner, varför deras identiteter inte är kända.
En stor del av indianerna vid den här agenturen är lojala mot myndigheterna och uttrycker tillfredställelse över att andedansgalenskapen nu äntligen kan ta slut här.
Jag har skickat budbärare efter de flyende indianerna och rått dem att återvända, eftersom den enda säkra platsen för dem är här vid agenturen och att de så länge de befinner sig utanför reservatet måste vara beredda att ta konsekvenserna av det.
Även om den här konflikten förorsakat förlusten av flera av våra allra bästa polismän, vilket djupt beklagas, så har det ändå medfört mycket gott, genom att till slut ända Sitting Bulls karriär, vars inflytande varit så bakåtsträvande, Det har också varit mycket värdefullt att uppleva indianpolisens lojalitet med myndigheterna och med vilken beslutsamhet de genomförde detta svåra uppdrag.
Jag bifogar kopior av de telegram som bekräftade bemyndiganden, under vilka indianpolisen beordrades att utföra gripandet av Sitting Bull. Jag bifogar även en kopia av det meddelande, som inkom från John M. Carignan, läraren vid Grand River Day School och som klargör Sitting Bulls planerade flykt och därmed föranledde beslutet om ett omedelbart gripande. Vidare en enkel skiss över platsen för striden.
I am, Sir Your obedient server
James McLaughlin U. S. Indian Agent