Nagpra
Sitting Bulls hårfläta och benkläder

Den 5 december 2007 lämnade representanter för Smithsonian Institution i Washington D. C. tillbaka en hårfläta och ett par benkläder som har tillhört Sitting Bull till hunkpapasiouxen Ernie LaPointe. Överlämnandet av föremålen föregicks av en lugn ceremoni. Efteråt sade Ernie LaPointe: “Jag uppskattar verkligen av hela mitt hjärta vad Smithsonian har gjort”. Ernie berättade även att han kommer att hålla en ceremoni i sin hemstad Lead i Syd Dakota den 15 december. En medicinman kommer att närvara vid denna ceremoni och tillsammans med honom kommer man att bestämma om föremålens öde.

Ernie LaPointe

Ernie LaPointe 2007

Hunkpapasiouxen Ernie LaPointe föddes 1948 i Pine Ridgereservatet i Syd Dakota. Efter mordet på Sitting Bull flydde hans familj och anhängare till Pine Ridgereservatet i södra Syd Dakota. De tilläts inte att flytta tillbaka till Standing Rockreservatet av myndigheterna. Så småningom blev de mantalsskrivna i Pine Ridgereservatet och det var där Ernie Lapointe föddes. Han växte upp i Rapid City med sin halvsyster Marlene Little Spotted Horse. Mamman Angelique LaPointe Spotted Horse var hemmafru och hans far Claude Lapointe arbetade på en brädgård i Rapid City.

När Ernie var tio år gick hans mamma bort i cancer och när han var 17 år dog hans pappa plötsligt i en hjärtattack. Ernie bodde nu hos sin syster Marlene tills han blev 18 år och gammal nog för att ta värvning i det militära. Han var stationerad i Korea, Turkiet och Västtyskland och på olika platser i USA. Mellan åren 1970 till 1971 tjänstgjorde han i Vietnam. Ernie har varit gift med Sonja i tretton år. Ernie LaPointe är en så kallad traditionell sioux. Han deltar aktiv i stammens religiösa ceremonier och hans vardag är präglad av samma värderingar som Sitting Bull hade.

Mordet på Sitting Bull

One FeatherDet var på morgonen den 15 december 1890 som Sitting Bull under en kort men intensiv strid blev skjuten till döds av indianpoliser i sitt hem i Standing Rock-reservatet. Förutom Sitting Bull dödades sju av hans anhängare. Bland poliserna fanns det sex döda eller dödligt sårade. Efter striden lastades Sitting Bulls lik och de döda poliskropparna på en vagn för transport till agenturen vid Missourifloden.

Det lilla följet nådde Standing Rock-agenturen dagen därpå, den 16 december. Poliskropparna lastades av vagnen och lades i agenturens bönehus. Därefter kördes vagnen med Sitting Bulls lik till Fort Yates. Väl där lades liket i bårhuset bakom sjukhuset. Sitting Bull begravdes dagen därpå i en enkel furukista på Fort Yates militärkyrkogård. Få människor var närvarande vid begravningen. Inte ens hövdingens närmaste fick tillåtelse att närvara.

Redan två veckor efter Sitting Bulls begravning spreds ett illavarslande rykte som sade att hans skelett skulle säljas till någon cirkus för att visas upp för allmän-heten. Skvallret sade även att en köpman i Bismarck hade erbjudit 1 000 dollar för hövdingens hud. Köpmannen hade för avsikt att bereda huden och sälja mindre bitar av den som souvenirer. Dessa rykten ledde till att chefen för Indian Affairs påbörjade en undersökning för att ta reda på om de var sanna.

Sitting Bull 1884Man intervjuade arméläkaren Horace Deeble, som hade varit i tjänst när Sitting Bulls kropp anlände till Fort Yates sjukstuga. På den tiden fungerade arméläkare även som begravnings-entreprenörer.

Den 23 januari 1891 gjorde Deeble ett uttalande på Indian Affairs begäran. Han berättade då att han tog emot Sitting Bulls kropp klockan halv fem på eftermiddagen den 16 december 1890. Kroppen var hela tiden under hans uppsikt tills den begravdes dagen därpå. Deeble påstod vidare att kroppen inte utsattes för någon skada. Han berättade att han såg på när kroppen lades i en säck av tältduk och att den sedan placerades i en kista. Locket till kistan skruvades fast. Sedan sänktes kistan ner i en 180 centimeter djup grav i det nordvästra hörnet av militärkyrkogården. Närvarande var kapten A. R. Chapin, biträdande arméläkaren löjtnant P. G. Wood, föreståndaren för intendenturen och han själv.

Arméläkaren Horace Deeble berättade aldrig någonsin att han i hemlighet vid något tillfälle på natten skar av en 40 centimeter lång hårfläta från Sitting Bulls hår. Det var i denna pärlbesmyckade fläta, så kallad skalptofs, som Sitting Bull fäste sin örnfjäder vid. Deeble nöjde sig inte enbart med håret utan han stal även hövdingens benkläder som han hade haft på sig då han mördades. Sitting Bulls benkläder var av mörkblått ylletyg och var dekorerade med ett zigzagmönster i röd tråd som löpte längs sömmarna. Flätan och benkläderna behöll Deeble som souvenier. När arméläkaren Horace Deeble avled sommaren 1896 lämnades hårflätan och benkläderna till Smithsonian Institution eftersom han inte hade några efterlevande.

Deeble hävdade ju att Sitting Bulls lik inte hade blivit stympad eller vanställd. Men i ett brev som är daterad den 21 maj 1897 skriver läkaren von Clossman, som då var sjukvårdare vid Fort Yates, att kroppen hade blivit skändad. Han skriver att när Sitting Bulls kropp anlände till sjukhuset var hans långa svarta hår intakt. Men när han på morgonen nästa dag gick in i rummet där hövdingen hade legat under natten upptäckte han att någon hade skurit bort allt hår på huvudet, som var kalt som en biljardboll. Detta hade ägt rum trots att dörren till rummet som hövdingens kropp bevarades i var väl igenbommad med en kraftig tvärslå och fönsterluckorna hade blivit igenspikade. Läkaren von Clossman lyckades aldrig ta reda vem som hade stulit hövdingen hår.

Museet lämnar tillbaka föremålen


År 1990 instiftades en ny lag i USA, Native American Graves Protection and Repatriation Act som förkortas NAGPRA. Denna lag kom att påverka många amerikanska museer i grunden. Alla statliga amerikanska museer ålades genom lagen att inventera sina samlingar för att fastställa vilka föremål som omfattas av lagen. Nu fick museerna inte längre äga mänskliga kvarlevor och gravrelaterade föremål.

Smithsonianmuseet i Washington D. C. the Museum of Natural History upptäckte 1999 att de hade flera föremål som tillhörde Sitting Bulls familj. Bland annat hade man ett Winchestergevär och ett par mockasiner. Men båda dessa föremål gavs bort av fri vilja och blev inte stulna. Geväret lämnade Sitting Bull ifrån sig frivilligt när han kapitulerade på amerikansk mark vid Fort Buford i Nord Dakota 1881 och mockasinerna bytte hustrun Four Robes bort mot lite mat. Men två andra föremål, en 40 centimeter hårfläta och ett par benkläder, som hade stulits från Sitting Bulls lik omfattades av den nya lagen. Hårflätan betraktas naturligtvis som en mänsklig kvarleva och benkläderna stals från Sitting Bulls lik. Museet var nu påtvingat enligt NAGPRA-lagen att lämna tillbaka föremålen till de rättmätiga ägarna.

The National Museum of Natural History påbörjade därför 1999 den mycket tidsödande processen att leta efter nu levande släktingar till Sitting Bull. Arbetet leddes av Bill Billeck, som är styrelsemedlem i the National Museum of Natural History´s Repatriation Office. Billeck började med att skicka brev till alla siouxstammar i ett första försök att finna släktingar till Sitting Bull.

One BullI februari 2001 fick museet svar från en man som presenterade sig som Don Teneso och som därmed gjorde anspråk på föremålen. Under ett besök i Washington D. C. berättade Teneso att han var sonsonsson till One Bull. Denne One Bull föddes 1853 och var systerson till Sitting Bull. När One Bull var fyra år adopterade Sitting Bull honom under en så kallad Hunka-ceremoni.

I november 2001 leddes museet in på ett nytt spår när Ron Little Owl skickade ett brev till Smithsonian och berättade att hunkpapasiouxen Ernie LaPointe och hans tre systrar är de närmaste släktingarna till Sitting Bull. Sommaren 2003 besökte därför en Nagpra-representant från Smithsonian Ernies hem. Där talade han med Ernies familjemedlemmar och fick studera familjens släktträd. Ernie och hans systrar lämnade nu in en ansökan om att få tillbaka Sitting Bulls hårfläta och benkläder. Ernie och hans hustru reste även till Washington för att titta på föremålen. Två år senare fastslog Smithsonian att Ernie LaPointe och systrarna Marlene Little Spotted Horse-Andersen, Ethel Little Spotted Horse Bates och Lydia Little Spotted Horse Red Paint faktiskt är Sitting Bulls närmaste släktingar.

Standing HolyDet visade sig att Ernie LaPointes mamma, Angeline Spotted Horse LaPointe, är dotter till Standing Holy (1878-1926) vars föräldrar var Sitting Bull och Seen by the Nation. Museet publicerade hösten 2007 en kungörelse i Indian Country Today (USAs största indiantidskrift) och många andra tidningar att man hade för avsikt att återföra två föremål som har tillhört Sitting Bull till Ernie LaPointe och hans systrar som är de rättmätiga ägarna.

Den 5 december 2007 tog så Ernie och hans hustru emot Sitting Bulls hårfläta och benkläder. Överlämnandet ägde rum vid the National Museum of National History vid Constitution Avenue i Washington D. C. Närvarande under det korta överlämnandet var Bill Billeck från Smithsonian Institution, Bill Matsson, filmare och Vietnamveteran och god vän till Ernie och Sonjas bästa väninna Sharon Small som är chef vid Little Bighorn Battlefield National Monument. Efter att Ernie signerade några papper var ceremonin över.

Ceremoni över Sitting Bulls hårfläta och benkläder


Den 15 december (Sitting Bull mördades den 15 december 1890) genomförde Ernie LaPointes familj och goda vänner en liten ceremoni vid deras hem i staden Lead i Syd Dakota. Ceremonin leddes av medicinmannen Marvin Helper. Under ceremonin kom man fram till att man skulle bränna hårflätan och att benkläderna inte skulle lånas ut till något museum. Ernie förvarar nu Sitting Bulls benkläder på en säker plats så att ingen kan komma och stjäla dem igen. Innan man brände hårflätan klippte man av en liten tofs som skickades till en DNA-expert i Danmark.På Ernies begäran kommer han att utföra en DNA-analys av håret. Anledningen till det är att man i framtiden enkelt kan avgöra om en person hävdar att han är släkt med Sitting Bull verkligen är det. Sitting Bulls hårfläta glänste skinande svart när den lämnades över till Ernie. Benkläderna var lite smutsiga annars var det också mycket väl bevarade. Smutsen kan förklaras av att Sitting Bull faktiskt bar dessa benkläder när han mördades.



Ernie LaPointe växte följaktligen upp i Pine Ridgereservatet utan elektricitet, TV och andra bekvämligheter. När han var barn brukade hans mamma berätta historier om allt möjligt. En kväll avslöjade hon att han var släkt med den store hunkpapahövdingen Sitting Bull. Hon sa att han inte fick berätta eller skryta om detta för någon. Om han gjorde det skulle hans liv komma att förändras för all framtid sa hans mamma. Det hans mamma berättade om Sitting Bull stämde inte överens om vad han i vuxen ålder läste i den vite mannens böcker.

Enligt Ernies mamma föddes inte Sitting Bull vid Grand River i Syd Dakota utan att han såg dagens första ljus vid Yellowstonefloden strax söder om Miles City i Montana. Ernie LaPointe och hans systrar vill nu också att Sitting Bulls kvarlevor skall grävas upp vid Mobridge och återbegravas vid Little Bighorn Battlefield National Monument i Montana. Anledningen till det är att de anser att varken Nord Dakota eller Syd Dakota har lyckats leva upp till sina löften att sköta Sitting Bulls gravar vid Fort Yates och Mobridge. Platserna är bortglömda och allmänt nedskräpade. Graven vid Mobridge har används av skolungdomar vid fester. Nu när Sitting Bulls gravplatser har fått nya ägare som vill förändra utseendet på dem vill Ernie och hans systrar flytta Sitting Bulls kvarlevor till en lugnare plats i Montana. Familjen har därför kontaktat National Park Service som lyder under Inrikesdepartementet för att få hjälp med detta. Familjens önskan är att flytten äger rum 2008.

Sommaren 2008 ändrar sig plötsligt Ernie LaPointe angående återbegravningen av Sitting Bulls kvarlevor. Under en sammankomst med Custerentusiaster som firade årsdagen av striden i staden Hardin i slutet av juni 2008 berättade LaPointe för dem att han och hans systrar inte längre ville begrava Sitting Bulls kvarlevor vid Little Bighorn. Hans systrar hade nämligen upptäckt att platsen för begravningen låg innanför kråkindianernas reservat. Och eftersom kråkindianerna var siouxernas traditionella fiender och dessutom tjänade som spejare i den amerikanska armén mot siouxerna i striden vid Little Bighorn kunde han ju inte bli begravd i deras reservat. Nu vill Ernie och hans systrar istället begrava Sitting Bulls kvarlevor på en hemlig plats, precis som man gjorde med Crazy Horse. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa.

Kronologisk lista över Sitting Bulls ben

15 december 1890; Sitting Bull dör av två skottskador i samband av att indianpoliser försöker gripa honom i hans hem vid Grand River i Syd Dakota

17 december 1890; Sitting Bull kropp placeras i en furukista för begravning vid Fort Yates i Nord Dakota. Han begravs på militärkyrkogården i tysthet.

Karta

1905; Frank Fiske, som bor i Fort Yates och som var god vän till Sitting Bull, gräver upp graven för att ta reda på om ett rykte som säger att kvarlevorna har flyttats är sant. Enligt Fiske låg dock benen kvar i graven. Han konstaterade att hövdingens träkista hade brutits ned av tidens tand och att det låg kvar en bit förmultnat tyg i graven. Fiske behåller en benbit som han tror är ett lårben.

1908; Den amerikanska armén flyttar alla soldatgravar från Fort Yates, som nu har lagts ner som militärpost. Soldaterna återbegravs på annan ort. Det sägs att Sitting Bulls kista grävdes upp, men att indianagenten då beordrade att hans kvarlevor skulle läggas tillbaka i graven.

1932; The State Historical Society i Nord Dakota tillskjuter pengar för att städa upp Sitting Bulls grav eftersom gravstenen har vandaliserats. Likkistan tas upp ur graven under överinseende av chefen i Standing Rockreservatet. I kistan hittar man en liten låda som innehåller ett komplett skelett förutom ett lårben. Rapporten om lådan stämmer överens med Fiskes berättelse om att han återbegravde benen i en låda som han lade i kistan. Benen återbegravs nu och ovanpå graven gjuter man en betongplatta.

1951; Delstaten Nord Dakotas lagstiftande folkrepresentation lägger fram ett yttrande som uppmanar myndigheten att ordna med en passande skylt för Sitting Bulls grav. Denna önskan blir tyvärr inte hörsammad.

April 1953; Affärsmän från staden Mobridge och flera släktingar till Sitting Bull gräver upp Sitting Bulls kvarlevor och återbegraver dem på andra sidan om Mobridge i Standing Rockreservatet i Syd Dakota. Graven fylls igen med flera ton stålförstärkt betong.

Graven i Mobridge

Tre siouxkrigare vaktar Sitting Bulls nya grav. I bakgrunden syns Missourifloden. En av indianerna heter Max One Feather, vars farfar 63 år tidigare deltog i mordet på Sitting Bull. Indianerna vaktade graven tills det stora monumentet kom på plats. Fotografiet är taget den 12 april 1953, alltså dagen efter begravningen av Sitting Bulls kvarlevor hade ägt rum.

1956; The U.S. Department of Interior’s Bureau of Indian Affairs lämnar över ägandet av Sitting Bulls gravplats i Fort Yates till the State Historical Society of North Dakota.

1958; The State Historical Society of North Dakota offentliggör att de har kommit över lårbenet som Fiske hade tagit från graven. En arkeolog konstaterar att benen i själva verket är en överarm från en ung kvinna som inte var längre än 155 cm.

1962; Arbetare som bygger en fördämning stöter av misstag på en grav som innehåller en kista som påminner om den kista Sitting Bull begravdes i. I kistan finner man en liten trälåda som innehåller ben. Lådan passar in på beskrivningen av Fiskes låda.

1984; Intendenten för the State Historical Society of North Dakota, Robert Hollow, påstår att Mobridgegruppen från Syd Dakota inte fick med sig alla Sitting Bulls ben. Men Mobridgegruppen svarar med att de är övertygade om att de fick med alla ben.

1999; The National Museum of Natural History i Washington D. C. upptäcker att de har två föremål, en hårfläta och ett par benkläder, som kommer från Sitting Bull. Enligt Nagpra-lagen har de inte rätt att behålla dessa föremål utan måste lämna tillbaka dem till de rättmätiga ägarna.

2005; The National Museum of Natural History konstaterar att Ernie LaPointe och hans tre systrar är de rättmätiga ägarna till Sitting Bulls hårfläta och benkläder.

2005; Bryan Defender och Rhett Albers köper Sitting Bulls gravplats i Syd Dakota och bildar Sitting Bull Monument Foundation. Syftet med denna affär är att de vill bygga ett Interpretive Center för att utan något vinstintresse hedra och uppmärksamma Sitting Bull.

5 januari 2007; The State Historical Society of North Dakota lämnar över äganderätten av Sitting Bulls gravplats till siouxindianerna i Standing Rockreservatet. De planerar nu att restaurera gravplatsen.

17 september 2007; På begäran av Ernie LaPointe, Sitting Bulls sonsonson, har the National Museum of Natural History i Washington D. C. bestämt sig för att lämna tillbaka Sitting Bulls hårfläta och hans leggings som arméläkaren Horace Deeble stal från Sitting Bulls lik i Fort Yates. Återlämnandet av föremålen sker nu i enlighet med repatrieringslagen NAGPRA.

6 december 2007; Representanter från Smithsonian Institution lämnar tillbaka Sitting Bulls hårfläta och benkläder till hunkpapasiouxen Ernie LaPointe.

startsidan