Det stora Siouxkriget
Generellt delar man upp den amerikanska arméns konflikter med siouxstammarna under 1800-talet i fem krig, First Sioux War 1854–1855, Dakota War 1862, Red Cloud´s War 1866–1867, Great Sioux War 1876–1877 och Ghost Dance War 1890. Den här artikeln och alla länkar handlar om the Great Sioux War.
Orsaken till alla strider och skärmytslingar som ägde rum 1876 och 1877 mellan de västliga sioux- och cheyennestammarna och den amerikanska armén var i grund och botten en kamp om landområden. Under 1800-talet betraktade siouxerna och cheyennerna Black Hillsområdet och jaktmarkerna i Yellowstonedalen och Powder Riverområdet som sina och de kämpade hårt för att behålla dem. Sitting Bull som då var ledaren för alla fria siouxer uttryckte det så här:
”Vi vill inte ha några vita här. Black Hills tillhör mig. Om de vita försöker ta dessa berg, kommer jag att kriga”.
Efter den amerikanska arméns misslyckade vinter- och sommarkampanjer mot siouxer och cheyenner i Powder Riverlandet 1876, var general Sheridan lika chockad som sina fältgeneraler. Generalen ville nu etablera starka militära fort i hjärtat av siouxernas land. Samtidigt skulle han skicka flera soldater ut i fält. Till slut var nästan 40 % av Förenta staternas armé upptagen i strider mot indianerna. Denna enorma militära kraftmätning gav resultat. I mitten av 1877 hade samtliga fria siouxer och cheyenner på den norra prärien kapitulerat och levde nu i reservat. Men det föregicks av många hårda och bittra strider, som är ihågkomna än idag av indianerna. Oglalasiouxen, Black Elk, har sammanfattat denna tragiska era i siouxernas historia på följande sätt:
”Var vi än befann oss, kom soldaterna för att döda oss. Trots att det var vårt land. Det var vårt land innan den vite mannen ingick avtalet med Red Cloud, som sade att det skulle förbli vårt land så länge gräset växer och floderna flyter. Det hände för bara åtta vintrar sedan, och de jagade oss nu för vi kom ihåg med dem hade glömt”.
Karta som visar var strider och skärmytslingar ägde rum mellan den amerikanska armén och sioux- och cheyenneindianer från sommaren 1876 till sena våren 1877.
3. Warbonnet Creek 17 juli 1876
Dåtidens media hakade på och kallade händelsen för ”The first scalp for Custer”. Den kände westernkonstnären, Charles M. Russell, skildrade händelsen i en oljemålning 1917, med titeln: Cody´s fight with
4. Slim Buttes 9 september 1876
Efter Custerstriden splittrades det stora indianlägret vid Little Bighornfloden upp i mindre grupper. Större delen av nordcheyennerna valde att jaga vid Little Bighorn-, Bighorn- eller
5. Spring Creek 11 oktober 1876
Under sensommaren och hösten 1876 var siouxerna upptagna med att jaga för att bygga upp ett matförråd som då skulle räcka över vintern. De var inte intresserade av att strida mot soldater utan ville ägna sig åt jakt
6. Cedar Creek 21 oktober 1876
Efter striden vid Spring Creek tog Sitting Bull sitt folk mot norr, medan vagnståget fortsatte vidare mot Tonguefloden. Men general Miles, som hade lämnat garnisonen vid Tongueflodens med sitt 5:e infanteriregemente
7. Dull Knifestriden 25 november 1876
Efter Little Bighornstriden flyttade de flesta nordliga cheyenner söderut till Tongue- och Powderflodernas källor i Wyoming för att jaga. När vintern var i antågande, slog Dull Knifes- och Little Wolfs cheyenner läger
8. Ash Creek 18 december 1876
Efter Dull Knifestriden avslutade General Crook sin vinterkampanj. General Miles trupper fortsatte emellertid ensamma att jaga siouxerna. Den 7 december attackerade löjtnant Frank D. Baldwin
9. Wolf Mountains 8 januari 1877
Sent i augusti 1876, började Miles 5:e infanteriregemente bygga ett Fort Keogh vid Tongueflodens utflöde i Yellowstonefloden. Vintern 1876–77, var ovanligt sträng i Wyoming och Montana. Väder med kraftiga snöfall
10. Lame Deer 7 maj 1877
De flesta siouxer och cheyenner hade kapitulerat till militären under våren 1877. Men en grupp miniconjousiouxer och några nordcheyenner under ledning av hövdingen Lame Deer vägrade ge upp.