1960-talet
Detta årtionde kallades för det glada sextiotalet eftersom det var en period av stor ekonomisk tillväxt i Sverige. För att råda bot på svenskarnas trångboddhet och akut bostadskris fattade riksdagen ett beslut om att bygga en miljon lägenheter mellan åren 1965 och 1975. Nioårig grundskola infördes 1962 och året därpå lades ett förslag om fyra veckors semester. Överste Stig Wennerström dömdes för spioneri. Föräldrars rätt att aga sina barn förbjöds 1966. Vi gick över till högertrafik 1967 och Du-reformen genomfördes. Socialdemokraterna regerade fortfarande i Sverige. Tage Erlander, som hade varit Sveriges regeringschef i 23 år, ersattes av Olof Palme som Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister 1969. Samma år bytte Högerpartiet namn till Moderata samlingspartiet.

Den tragiska rivningshysterien i Stockholm påbörjades i och med rivningen av Klara-kvarteren. Denna stadsförnyelse som skedde på nedre Norrmalm har få motsvarigheter i europeisk historia. Den pådrivande kraften var det socialdemokratiska borgarrådet Hjalmar Mehr. Politiska beslut om rivningarna i Stockholm togs då Socialdemokraterna hade makten i Stadshuset tillsammans med Vänsterpartiet kommunisterna.

Kongokrisen bröt ut 1960 och en svensk FN-bataljon skickades dit. Berlinmuren stod färdig 1961. Cubakrisen bröt ut 1962 och världen står inför ett kärnvapenkrig. John F. Kennedy mördades året därpå. Kulturrevolutionen i Kina startade 1966. Sommaren 1967 utkämpades sexdagarskriget. När Egypten, Jordanien och Syrien drar ihop sina trupper för att gemensamt anfalla Israel svarade Israel med att anfalla först. På några dagar besegrades arabstyrkorna. Sovjet invaderade Tjeckoslovakien 1968 och samma år inleddes förhandlingar i Paris om Vietnamkriget.

Under 1960-talet diskuterades frågan om en andra Tv-kanal flitigt. Näringslivet och de borgerliga partierna ville ha en reklamfinansierad kanal. Den 5 september 1969 startade TV 2 och den första kanalen döptes då till TV 1. Dessa två kanaler skulle konkurrera med varandra även om de tillhörde samma företag. TV 2 blev nu snabbt en ung vänstervriden kanal. Socialdemokraterna ville att den nya kanalen skulle vara reklamfri, och så blev det.

År 1960 publicerades Per-Anders Fogelströms roman Mina Drömmars stad. Regalskeppet Vasa bärgades 1961. I radion började Melodiradion 1961. Ungdomarna lyssnade på Tio i topp och Svensktoppen. Vi gick mycket på bio. Bo Widerberg gjorde Kvarteret Korpen 1963 och samma år hade James Bond filmpremiär. År 1966 startade radion upp kanalerna P1, P2 och P3. År 1964 tittade vi på Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan på TV. IKEA öppnade sitt varuhus vid Kungens kurva i Skärholmen 1965 och började då inreda svenska hem. Företaget Gul & Blå startade 1966.

Popindustrin exploderade tack vare TV, radion och LP-skivan. Popgrupper som The Beatles och The Rolling Stones blev populära. Tonåringarna hade nu ett eget mode. Kjolarna blev kortkorta och långbyxorna var utsvängda. Killarna skaffade sig lång lugg och efter Hippiekulturen blev håret längre. Skägg blev mode bland intellektuella. Olika radikala vänsterrörelser uppstod och dess anhängare markerade sin politiska hemvist genom att bära näbbstövlar och Mao-jackor. Skillnaden mellan unga och gamla blev tydligare än vad de hade varit tidigare. Den så kallade 68-vänstern utgjordes av den politiska vänstervåg som sköljde över både Sverige och hela den övriga västvärlden i slutet på 1960-talet.

Det har aldrig funnits eld utan rök
Charles D Órleans 1391-1465

Det andra decenniet 1964-1973

I början på 1960-talet kom amerikanska jeansmärken som Lewis, Wrangler och Lee till Sverige. Modekedjan Hollywood hade två butiker i Stockholm, på Götgatan 54–56 och på Drottninggatan 69, som riktade in sig på tonåringar. På Hollywood kunde man köpa ett par häftiga och moderiktiga jeans av märket Lee. På den tidenfanns bara den mörkblå varianten. Lee-jeansen var stela men blev mjukare ju längre man bar dem.

Dödskalle med korslagda benknotor var ett av många motiv som Börje tecknade åt Hollywood. Just det här motivet hamnade på college-tröjor med texten: ” The Last Cigarette”. Det hade nu blivit ett mode bland svenska ungdomar att röka. Med ett dödskallemotiv ville man få dem att låta bli cigaretter.

En av Hollywoods kataloger med tröjtryck tecknade av Börje. Modellerna är T H Hellberg, Margareta Sjödin samt en ung lovande golfare.

Hollywood hade även en omfattande postorderverksamhet. Skolor och idrottsklubbar kunde beställa tröjor och träningsoveraller med tryck. Det populäraste plagget i Hollywoods kollektion var collegetröjan som kom från USA. Det var en härligt skön och rymlig tröja med flossad insida som nu blev populär bland den svenska ungdomen. Börje fick i uppdrag av Hollywood att rita olika motiv till dessa tröjor. Den första collegetröjan tillverkades 1930 av företaget Champion som fick i uppdrag att ta fram en slitstark och varm tröja för frusna lagerarbetare i New York.

Idag vet folk knappt var realisation är för något. Men på 1960-talet då man kunde läsa den här annonsen kallade butikerna sina utförsäljningar till extremt låga priser för just realisation ofta då med förkortningen REA. Numera heter det ju Sale! Teckningen är gjord i typisk Börje Dorchstil med pensel och tusch. Annonsen är från den 27 december 1960 och tidningen är Svenska Dagbladet.

Chefen för Hollywood var Nathan Sackrén. Han var en stor klädexpert och en säljare av den sort som är ytterst sällsynt idag. Nathan kunde utan att vara påträngande få en kund som var ute efter ett par byxor lämna butiken med byxorna samt en vit skjorta, kavaj och två slipsar. Det otroliga var att kunden var nöjd och återvände till butiken. Nathan hade stor humor och en ljudlig röst som hördes ett helt kvarter bort. Börje lärde känna Nathan när han gjorde teckningar till hans vår- och höstkataloger. Med tiden blev de goda vänner.

Sonny Liston vs Cassius Clay

Den 25 februari 1964 hade det ofattbara inträffat att Cassius Clay hade boxat ut den urstarke Sonny Liston i Convention Center i Miami Beach i Florida. Efter sex ronder satt Liston kvar och flåsade i sin ringhörna och vägrade att gå ut till den sjunde ronden. Detta var en jättesensation inom boxningsvärlden. Den nya tungviktsvärldsmästaren var inte bara snabb i huvudet och slagen, utan visade även upp ett förbluffande kvickt fotarbete.

Under invägningen dagen före matchen hade den skrytsamme Clay verbalt retat gallfeber på Liston och bland annat liknat honom vid en stor ful björn. Matchen kom att bli oerhört dramatisk. Liston, som var skyhög favorit bland experterna, tolkade Clays gapande och skrikande inför matchen som ett tecken på nervositet. Liston tog inte Clay på allvar och ansåg att han var en dåraktig uppkomling. Liston hade därför slarvat med träningen inför matchen och var inte tränad för mer än en snabb vinst på KO.

Med sitt fina fotarbete och jabbar undvek Clay listigt Listons fruktade huvud- och kroppsslag. I den tredje ronden ledde Clay på poäng och hade orsakat ett djupt blödande sår under Listons vänstra öga. I den fjärde ronden kom Liston tillbaka på grund av att Clay hade fått något i ögonen som sved och hämmade hans boxning. Efteråt har man spekulerat om det var en sårsalva som hade smetats på under Listons öga som var orsaken till Clays ögonproblem. En annan teori hävdar att någon medvetet hade preparerat Listons handskar med något ämne som skulle förblinda Clay. Till grund för denna teori ligger det faktum att under Listons två tidigare matcher hade hans motståndare råkat ut för liknande ögonproblem.

Liston kom ut till den fjärde ronden fast besluten att göra slut på matchen. Trots svidande ögon lyckades Clay undvika Listons attacker tills hans ögon hade sköljts rena av svett och tårar i slutet på femte ronden. I den sjätte ronden dominerade Clay på nytt över sin motståndare och Liston var nära att bli knockad. När gonggongen gick för den sjunde ronden satt Liston kvar i sin ringhörna och vägrade fortsätta matchen.

Clay var den förste som upptäckte att matchen var över. För så fort han såg att Liston spottade ut sitt tandskydd lyfte han sina armar i luften och började springa runt i ringen som segrare. Under tumultartade scener efter matchen svarade Clay på en reporters fråga varför han inte väntade till den åttonde ronden med att slå ut Liston som han hade förutspått att göra: ”He wanted to go to heaven, so I took him in seven”. Senare förklarade Listons stab att han var tvungen att bryta matchen på grund av en axelskada.

Dagen efter matchen fick världen reda på att den nya världsmästaren hade gått med i den islamistiska organisationen Nation of Islam och att han hade slängt bort sitt slavnamn Cassius Clay och kallade sig hädanefter för Muhammad Ali.

Första resan till USA

Returmatchen om världsmästartiteln skulle gå av stapeln den 25 maj 1964 i Florida. Till Börjes stora förvåning blev han ombedd av Idrottsbladets dåvarande chef, Wolf Lyberg, att tillsammans med journalisten Tommy Engstrand och pressfotografen Erik Collin åka över till USA för att bevaka returmatchen mellan Muhammad Ali och Sonny Liston.

Returmatchen Muhammad Ali vs Liston

Börje anlände till Boston i maj 1964 i sällskap med Tommy Engstrand och Erik Collin. Det var i Boston som Ali tränade inför matchen. För Börje, som ju själv hade prövat på boxning, var Alis träning häpnadsväckande och nyskapande. Världsmästarens rörelser i ringen gjorde starkt intryck och hans blixtsnabba slagserier ingav respekt. Att Ali bröt mot den gängse uppfattningen att i alla lägen hålla garden uppe tilltalade Börje.

Tyvärr fick Börje bara se Ali träna två pass. Ljumskbråck satte stopp för hans medverkan i returmatchen. Han fördes till Boston Hospital för operation. Matchen Ali-Liston blev uppskjuten, och därmed försvann Börjes dröm att på plats få se sin första VM-match i tungviktsboxning.

Ett nytt datum för matchen var satt till den 25 maj 1965 i Lewiston i staten Maine i nordöstra USA. Även denna gång var Börje, Tommy och Collin på plats. Redan i första ronden fick Ali in en kontrahöger och Liston gick i däck. Visserligen reste sig Liston och började boxas igen, men domaren, Jersey-Joe Walcott, bröt matchen. Efter bara en minut och femtiotvå sekunder var så Muhammad Ali fortfarande världsmästare i tungvikt. Efter matchen åkte Börje till hotellet för att skicka i väg sitt matchreferat till Edvin Ahlqvists tidning All Sport.

Börjes USA-resa våren 1965 öppnade många dörrar för honom. Den resulterade i ett 35-tal artiklar, bland annat i Idrottsbladet och FLT-tidningar landet runt. Under vistelsen i USA träffade Börje flera kända boxare. Möten som han bara i sin vildaste fantasi hade drömt om skulle bli av. Bland annat träffade han Joe Louis under en av presskonferenserna i Poland Springs, där Liston hade sitt träningsläger. Börje skakade hand med mästaren som berättade att han var övertygad om att Liston skulle vinna. Mötet förevigades av pressfotografen Erik Collins Hasselbladkamera.

När Börje kom hem till Sverige fick han flera av sina tuschteckningar publicerade i Idrottsbladet, Aftontidningen, All Sport och runt om i landet genom Förenade Landsorts Tidningar (FLT). Förutom sportteckningar hade Börje nu även börjat göra teckningar med politisk satir, skämtsamma illustrationer och seriösa porträtt med mera.

Världens största idrottsman

Cassius Marcellus Clay Junior började boxa som 12-åring och hade stora framgångar som amatör med OS-guld i lätt tungvikt 1960 som höjdpunkt. Efter de olympiska spelen i Italien blev Clay proffs i tungvikt. Det var efter 19 raka segrar som Clay till slut fick möta den regerande världsmästaren Sonny Liston.

Än idag anser många boxningsexperter att Muhammad Ali är genom tiderna världens största boxare. Fortfarande 40 år efter sin OS-guldmedalj i Rom 1960 är han en magisk person som är älskad och känd över hela världen. För Börje Dorch var Ali en tacksam idrottsman att teckna av och skriva om. Muhammad Ali och Lennart Skoglund är nog de idrottsmän som Börje har tecknat av flest gånger.

När riksdagen förbjöd proffsboxning i Sverige 1969 fick det till följd att det svenska folket inte fick följa denna fantastiska idrottsmans karriär i TV. Sveriges television valde sonika att inte visa rörliga bilder från någon av Alis matcher. Boxning var en farlig sport och den kunde påverka tittarna negativt ansåg man. Därmed gick medelsvensson miste om denna kvicka och eleganta boxare, vars fotarbete och låga gard var så nyskapande inom boxningen att experterna slogs med häpnad.

Till Sverige kom boxningen i början av 1900-talet och Svenska Boxningsförbundet grundades 1919. Boxningen i Sverige växte snabbt mellan åren 1920 och 1950. Under 1950-talet uppstod en politisk debatt om faran med boxning och den ledde till att professionell boxning i Sverige förbjöds 1969. Men amatörboxning, även kallad för olympisk boxning, har bedrivits i organiserad form i oavbruten följd sedan 1919.

Proffsboxningsförbudet i Sverige trädde i kraft den 1 januari 1970. Redan från den första förbudsdagen kämpade Börje hårt för att den skulle hävas. Under denna tid avslog Sveriges riksdag motioner om återinförandet av proffsboxning fyra gånger, 1985, 1993, 1995 och 1997. Den 1 januari 2007 blev proffsboxning återigen tillåtet i Sverige och i augusti samma år anordnades den första proffsboxningsgalan i Eriksdalshallen på Södermalm i Stockholm.

Svenska Boxningsförbundet har sammanställt en kommission (Proffsboxningskommissionen) som lyder under Kampsportsdelegationen, Länsstyrelsen i Örebro län. Prokommissionen har erhållit generellt tillstånd för utövandet av proffsboxning i Sverige. Prokommissionen är ålagd att under hand meddela Kampsportsdelegationen vilka tillstånd som getts tävling för tävling. Prokommissionen kommer sedan årligen att lämna en rapport till Kampsportsdelegationen. Professionell boxning på svensk mark tillåts för närvarande i fyra treminutersronder. Att professionell boxning återigen sedan 37 år är laglig i Sverige, dock med vissa begränsningar, fick således Börje aldrig uppleva.

Lennart Skoglund

År 1964 flyttade Lennart “Nacka” Skoglund hem till Sverige efter tretton proffsår i Italien. Redan hösten 1963 ringde Nacka till Börje för att diskutera ett eventuellt samarbete. Börje och Nacka var ju gamla skolkamrater och hade spelat boll tillsammans på Söder. Men sedan Nacka hade blivit proffs hade de inte haft någon nämnvärd kontakt med varandra. Samarbetet dem i mellan resulterade i allt från krönikor i landsortspressen till reklam och artiklar i veckopressen.

Rekord Magasinet

Tidningen Rekord-Magasinet var en oerhörd populär tidning som riktade in sig på en yngre publik och kallades med rätta för grabbarnas tidning. Den kom ut varje vecka mellan åren 1942–1969, och hade som mest en upplaga på 300 000 exemplar i veckan. Efter 1956 bytte tidningen namn till Tidningen Rekord med Sportrevyn.

Rekord-Magasinets chefsredaktör var den välkände tidningsutgivaren Edwin Ahlqvist. Ahlqvist var även boxningspromotor och manager för Ingemar Johansson. Han arrangerade flera boxningsevenemang för flera kända svenska boxare. Tidningen gav läsaren artiklar om sporthändelser men även äventyrsberättelser, deckare, humor och tecknade serier. Den tecknade serien Spirou gjorde sin debut i Sverige i just Rekord-Magasinet mellan åren 1952–1954. Tidningen ville även ge ungdomarna goda förebilder och en hög moral genom sina artiklar. Tidningen tog klart avstånd från vidriga ideologier som kommunism och nazism. Edwin Ahlqvist stod även bakom idrottstidningen All Sport, som gavs ut mellan åren 1945–1967.

För Börje Dorch var dessa två sporttidningar en guldgruva för många av hans sportteckningar blev publicerade där. I Rekord-Magasinet kallades Börjes teckningar för ”Veckans Dorch-teckning”. Idag har bägge dessa tidningar stort samlarvärde. Speciellt Rekord-Magasinet, som alltid har en lagbild på sista sidan.

Karikatyrtävling

Börje fick bevis för att han var en duktig karikatyrtecknare när han deltog i världsmästerskapet för karikatyrtecknare 1966. Börjes bidrag var en teckning på franska generalen Charles De Gaulle iförd en cancandress. Teckningen föll juryn i smaken och belönades med ett hederspris Två år senare började Börje använda sig av logotypen “Dorch i Tusch”. Det var ett varumärke som han skulle behålla livet ut.

Genombrottet

Det var Tv-sportens Bengt Bedrup som kontaktade Börje Dorch våren 1969 för att teckna för Sportspegeln. Bedrup menade att de tog det där med sporten litet för allvarligt och högtidligt. Av just den anledningen engagerade han Börje för att med hans teckningar lätta upp kommentarerna och bilderna i Sportspegeln. För Börje var det här som att hitta guld. Hans teckningar slog an hos tittarna redan från början och om de någon söndag kväll saknades i rutan fick sportredaktionen ta emot samtal från folk som undrade om Börje hade slutat.

Bengt Bedrup kallade Börje lite skämtsamt för ”Söders Rembrandt”. Han kände till Börjes bakgrund som idrottsman och att han hade spelat fotboll i Katarina södras skollag tillsamman med Nacka Skoglund. Han visste att Börje i sin ungdom var med i Malmö FF:s juniorlag där han bland annat hade de blivande landslagsspelarna Calle Palmér och Sune Sandbring som lagkamrater. Men det var Börjes förmåga att på kort tid trolla fram teckningar med sitt ritstift som lockade mest. Börje tyckte att det var stimulerande att arbeta på Tv-sporten och med Bengt Bedrup. Varje söndag kväll gjorde Börje 8–10 teckningar. Det tog honom under 10 minuter att rita en aktuell teckning. Börje var nu 40 år hade försörjt sig som tecknare i 17 år men det var först nu med uppdraget på TV som han fick råd att skaffa sig en ateljé på Hornsgatan.

Vinjetteckning från 1974 till ett kort inslag i Sportspegeln om matchen mellan Hammarby och Öster på Söderstadion. Matchen slutade 1-1. Hammarby gjorde första målet genom Roger Fransson och Inge Ejderstedt kvitterade för Öster. Drygt 8 000 tittade på.

Ytterligare en vinjetteckning till Sportspegeln 1974. Hammarby möter Malmö borta. Malmö som vann Allsvenskan det året slog Bajen med 1-0. Bo Larsson gjorde målet.

Vinjetteckning i Sportspegeln möjligen år 1972 om Sveriges kvalgrupp till VM i fotboll 1974. Sverige blir klara för VM efter en snömatch i tyska Gelsenkirchen den 27 november 1973. Sverige lyckades med stora besvär besegra Österrike med 2-1 i den direkt avgörande kvalmatchen inför VM 1974. Roland Sandberg och Bosse Larsson gjorde Sveriges mål.

Här ser vi två fotografier som visar Börje i jobbartagen på Sveriges televisions sportredaktion på Gärdet i Stockholm. Bilderna togs 1972 av Erik Collin. Det året ägde de elfte Olympiska vinterspelen rum i Sapporo i Japan. Tydligen skall man då ha ett inslag om skidskytte och om den finländska längdskidåkaren Eero Mäntyranta.

I skidskytte fick Sverige en bronsmedalj på 20 kilometer genom Lars-Göran Arwidson. Mäntyranta, som hade tagit 3 guld-, två silver- och två bronsmedaljer i tre tidigare olympiska spel, hamnade på 19:e plats på 30 kilometer i Sapporo. Tydligen var det bråttom för på den andra bilden ser vi hur Börje vill påskynda torkningen av nyligen påstruken färg med hjälp av en hårtork.

Jan Lorentzon, Rudolf ”Putte” Kock, Börje Dorch, Bengt Bedrup och Tommy Engstrand på Sveriges televisions sportredaktion.

Det var först 1977 som Tv-sporten började visa dagliga sportnyheter. Idag är vi bortskämda med sport i rutan varje dag i de olika Tv-kanalerna. Men 1969 fanns det bara två Tv-kanaler i Sverige. När Börje nu fick chansen att visa upp sina teckningar i TV blev det hans stora genombrott som tecknare. Vinjetteckningarna i Sportspegeln sågs nu av hela det svenska folket och det genererade genast i nya uppdrag. Börje tecknade för Sportspegel fram till 1974, då Sveriges Television av ekonomiska skäl satte stopp för fortsatt medverkan.

Hammarbytröjor

Kortärmade tröjor med Hammarbymotiv har alltid varit populärt bland klubbens fans. I dag är utbudet på sådana tröjor enormt. Hösten 1973 tecknade Börje Dorch tre Hammarby-motiv. Tröjan ”Klubben mé Fräs” är klassisk och har även kommit ut i en modern variant (se färgbilden).

Tröjan med texten ”Hammarby i alla väder!” påpekar är det inte bara är när det går bra för klubben är man skall hålla på Bajen. Några så kallade medgångssupportrar vill man inte ha. En sann hammarbysupporter håller på klubben i alla väder, alltså även när det går lite dåligt. Redan på 1970-talet hade Hammarby både unga tjejer och kvinnor i sin supporterskara och för dem togs det fram en tröja med texten ”I Love Hammarby”.

hem