Indianernas minnesstenar

Indianernas förlustsiffror i striden vid Little Bighorn går inte med säkerhet att fastställa, eftersom de förde bort sina döda från slagfältet. Minneconjousiouxen Red Horse uppskattade att 136 indianer dödades och 160 sårades i striden. Crow King trodde att 30 till 50 indianer dödades. Hunkpapasiouxen Gall, som förlorade två fruar och tre barn i dalstriden, hävdade att indianernas förlustsiffror var 43 döda. Cheyennerna berättade att högst ett dussin cheyennekrigare dödades. En av dem var Lame White Man. Kanske kan man gissa att mellan 30 till 150 siouxer och cheyenner dödades i striden.

Crow King, Red Horse och Gall

Man vet således inte exakt hur många indianer som stupade i striden vid Little Bighorn. Man känner till att 54 döda eller sårade indiankrigare forslades bort från slagfältet av sina släktingar. De döda fick traditionella begravningar, antingen i träd eller på höga träställningar, eller så lades de i klippskrevor. Cheyennen, Wooden Leg, berättade följande om en begravning: 

”Döda krigare begravdes av sina kvinnliga släktingar och manliga kamrater. Jag följde med släktingar till Limber Bones, en av våra unga män, som hade dödats. Vi förde kroppen långt in i en djup ravin. Där hittade vi en plats vid en bergssluttning. Vi var fyra unga män, som tillsammans med kvinnorna grävde ut en skyddad håla. Där placerade vi kroppen, som hade lindats in i filtar och en buffelhud. Framför graven staplade vi flata stenar som en skyddsmur. Hans mor och en annan kvinna satte sig på marken bredvid graven och sörjde. Resten av oss återvände till dalen”.

Släktingar till döda krigare markerade ut platsen de hade stupat på med små stenrösen. Än idag är några av dessa platser kända, och National Park Service har sedan 1999 börjad placera ut röda granitstenar som ersättning för stenrösena. De första minnesstenarna över stupade krigare placerades ut på slagfältet 1999. Det året avtäcktes två stenar för att hedra cheyennekrigarna Vehoenohnenehe (Lame White Man) och Nestonevahtsestse (Noisy Walking), som stupade i striden. Den första siouxstenen avtäcktes sommaren 2001, för att hedra sans arc-siouxen, Cankuhanska (Long Road). Long Road stupade vid Reno Hill, när han försökte räkna coup på soldater som skyddade sig bakom ett bröstvärn vid höjdstriden.

Den 25 juni 2003 kom många besökare till slagfältet för att delta i invigningen av det nya indianmonumentet. Samtidigt passade National Park Service på att avtäcka en ny krigarsten, som hedrar en okänd siouxkrigare som stupade i striden vid Custer Hill. Cheyennekrigaren, Wooden Leg har berättad hur denne okände sioux stupade. Han bar en magnifig fjäderbuske, vilket naturligtvis drog till sig hans uppmärksamhet. Enligt Wooden Leg tog siouxkrigaren skydd bakom några buskar. Med jämna mellanrum reste han sig upp för att skjuta mot soldaterna. Sista gången han reste sig upp träffades han av en soldatkula mitt i pannan och föll ner död. Denne okände lakotakrigares sten är rest ungefär 100 meter nordöst om indianmonumentet, vid Wooden Leg Hill. Dagen efter, den 26 juni 2003, avtäckte National Park Service minneconjou-siouxen Sunka Cankohan (Dogs Back Bone) sten vid Reno-Benteen Battlefield. Många av Dogs Back Bones ättlingar var närvarande. Ceremonin var privat och fotografering var därför inte tillåten.

År 2005 fick slagfältet fyra nya indianstenar. Tre krigarstenar placerades ut i närheten av Deep Ravine, där tre unga självmordskrigare, ledda av Lame White Man, stupade i närheten av Deep Ravin. Dessa tre cheyennekrigare är Akavehe Onahe (Limber Bones), Oxasehe (Cut Belly) och Hahpeheonahhe (Closed Hands). Den fjärde krigarstenen placerades ut vid Reno-Benten Battlefield. Den hedrar cheyennen Hevovetaso (Little Whirlwind), som dödades i en strid mot arikaraspejare i dalstriden.

När slagfältet fyllde 130 år sommaren 2006 avtäcktes åtta nya krigarstenar. Sammanlagt finns det nu sjutton röda granitstenar som hedrar fallna sioux- och cheyennekrigare. Vid Custers slagfält reste man två stenar för att visa aktning för minneconjoukrigarna Mato He Kici (Bear With Horns) och Wasicu Sapa (Black White Man), som stupade vid Deep Ravine.

Vid Reno-Benteens slagfält avtäckte man ytterligare sex krigarstenar sommaren 2006. Dessa röda granitstenar hedrar följande siouxer, Cetan Wicasa (Hawk Man, sans arc), Matao Luzahan (Swift Bear, hunkpapa), Mato Numpa (Two Bear, hunkpapa), Hehaka Wankata Najin (Elk Stands On Top, sans arc), Wambli Ska(White Eagle, minneconjou) och Chegnaka Satapa (Breech Cloth, minneconjou). Några av dessa krigare dödades av kulor som avlossades av Renos barrikaderade soldater.

Den 11 juni 2007 reste National Park Service tre nya vita soldatstenar för att hedra arikaraspejarna, Naahukoos ciripasiit (Little Brave), Neesirapat (Bloody Knife) och Hukos-ta-rikus (Bobtail Bull), som stupade i striden vid Little Bighorn. Little Brave dödades på den västra sidan om Little Bighornfloden och Bobtail Bull på den östra sidan om floden, strax söder om Reno Hill. Custers favoritspejare, Bloody Knife, dödades väster om Little Bighornfloden under Reno-striden i dalen.

Den sista cheyennekrigaren som stupade i striden var Roman Nose, Ononevoo Xenehe. Han var en nord-cheyenne och föll för fiendens kulor under Renostriden på den västra sidan om Little Bighornfloden som idag är privat mark. Roman Nose sten är sedan sommaren 2008 rest vid Reno- & Benteens slagfält tills man får tillstånd att resa den på rätt plats.

Lista på samtliga stenar från 1999 till 2008

1. Lame White Man, syd-cheyenne (1999) Custers slagfält
2. Noisy Walking, nord-heyenne (1999) Custers slagfält
3. Long Road, sans arc lakota (2001) Reno- & Benteens slagfält
4. Dog’s Backbone, minneconjou Lakota (2003) Reno- & Benteens slagfält
5. Okänd lakota med fjäderbuske (2003) Custers slagfält
6. Closed Hand, nord-cheyenne (2005) Custers slagfält
7. Cut Belly, nord-cheyenne (2005) Custers slagfält
8. Little Whirlwind, nord-cheyenne (2005) Reno- & Benteens slagfält
9. Limber Bones, nord-cheyenne (2005) Custers slagfält 
10. Black White Man, minneconjou Lakota (2006) Custers slagfält
11. Bear With Horns, hunkpapa lakota (2006) Custers slagfält
12. Breech Cloth, minneconjou lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
13. Elk Stands On Top, Sans Arc lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
14. Swift Bear, hunkpapa lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
15. Hawk Man, hunkpapa lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
16. Two Bear, sans arc lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
17. White Eagle, minneconjou Lakota (2006) Reno- & Benteens slagfält
18. Bloody Knife, arikara och spejare för armén, (2007) Reno- & Benteens slagfält
19. Sgt. Bobtail Bull, arikara och spejare för armén (2007) Reno- & Benteens slagfält
20. Little Brave (2007) Reno- & Benteens slagfält
21. Roman Nose (2008) Reno- & Benteens slagfält