Under andra hälften av 1800-talet var cheyennernas krigare välkända bland resenärer och bosättare på prärien. Cheyennestammen utgjordes av två nära besläktade folkgrupper, cheyenne eller tsistsistas och sutai. I början på 1800-talet levde de som två självständiga stammar, men när de stötte på varandra lite senare, införlivades sutaierna gradvis i cheyennestammen. Cheyennerna var typiska nomader på prärien. De levde i skinntiper och använde hästen i jakt och krig. Cheyennernas jaktmarker under 1800-talet sträckte sig från Missourifloden i öster till Klippiga bergen i väster.
Till en början var cheyennernas förhållande till de vita goda. Men den ökade invandringen av nybyggare försämrade dock vänskapen och cheyennerna blev då kända som mycket fruktade och modiga krigare. Cheyennerna förde en långt utdragen väpnad kamp mot Förenta staternas armé mellan åren 1857 till 1879. Under denna kamp allierade cheyennerna sig med sioux och arapaho. Till slut tvingades cheyennerna in i reservat. Cheyennerna är kanske mest kända för sina fredshövdingar, vilka stod för en hög moral. Idag lever ättlingar till detta en gång så stolta och fredsälskande folk i Oklahoma och Montana.
Cheyennernas tidiga historia fram till 1830
Första gången cheyennerna omnämns i skrift är på en fransk karta från 1678. Där kallas de för chaiena och är placerade på den östra sidan om Mississippifloden i Minnesota.
Nord-cheyennernas historia
År 1825 besöktes cheyennerna av den amerikanske generalen Henry Atkinson och hans soldater. En av Atkinsons följeslagare var Benjamin O’ Fallon som USA:s president nyligen hade utnämnt till agent över de indianer som levde i Missouridalen.
Syd-Cheyennernas historia
Första gången cheyennerna ingick ett avtal med amerikanerna var 1825. Ungefär vid samma tidpunkt valde en del cheyenner att flytta söderut till Arkansasfloden i Kansas.
Familjen och banden
En cheyenne tillhörde dels en familj men också ett band. Den minsta enheten inom stammen var storfamiljen. Den bestod av föräldrar, gifta döttrar, deras makar och barn, ogifta söner och döttrar.
Tro och ceremonier
Under den kalla årstiden satt cheyennerna ofta runt lägereldarna i sina tipier för att berätta historier. Då brukade de äldre även passa på att berätta om stammens historia, mytologiska varelser och ursprung för den yngre generationen.
Krigarsällskapen
En krigares ställning inom cheyennestammen hängde i hög grad ihop med hans krigiska bedrifter. De modigaste och mest framgångsrika krigarna blev framstående män inom stammen.
Cheyennernas Contraries
De flesta män i cheyennestammen var omtänksamma familjeförsörjare och jägare. Men de var även fruktade krigare. Ett fåtal män överdrev dock sin krigarroll
Striden vid Platte Bridge Station 1865
Platte Bridge Station var ett militärfort som var försedd med en fyra meter hög stockpalissad. Fortet låg på den södra sidan om North Platte River i Dakotaterritoriet (idag Wyoming).
Striderna vid Plum Creek Station 1864–1865
Av alla de stationer som byggdes längs med Plattefloden i Nebraska, var det ingen som drabbades lika hårt av indianattacker än Plum Creek.
Red River War 1874
Spänningen mellan vita och indianer ledde till att det amerikanska krigsdepartementet förklarade krig mot indianerna i Texas Panhandle och på den södra prärien den 31 juli 1874.
Dull Knifestriden 1876
Efter striden vid Little Bighorn flyttade de flesta nordliga cheyenner söderut till Tongue- och Powderflodernas källor i Wyoming för att jaga.