Götgatan

”Söders Broadway”

Götgatan är en gammal och känd gata på Södermalm i Stockholm. Den sträcker sig 1,3 kilometer från Södermalmstorg i norr till Skanstull i söder och har funnits sedan stadens tillkomst. Till en början hade Götgatan flera olika namn som Stråkgatan, Store Strokgatunn, Store sträckegathun och Grindsgatan. År 1644 fick gatan dock sitt nuvarande namn Götgatan. 

Götgatans hemska historia

För några få generationer sedan var offentliga avrättningar ett stort folknöje i svenska städer. Utanför varje stad i Sverige låg en galgbacke. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm. Det var Johan Alfred Andersson Ander som den 14 maj 1910 dömdes till döden för ett brutalt rånmord på kassörskan Viktoria Hellsten. Alfred Ander avrättades den 23 november 1910 klockan åtta på morgonen. Dödsdomen verkställdes av skarprättare Anders Gustaf Dalman med hjälp av giljotin. Dödsstraffet i Sverige avskaffades i fredstid 1921 och i krigstid 1973. 

Öster om Medborgarplatsen ligger Björns trädgård som har fått sitt namn efter Carl Fredrik Björn, som ägde trädgården i slutet av 1800-talet. På berget norr om Björns trädgård låg under medeltiden Södermalms äldsta avrättningsplats. Uppe på toppen av berget som heter Pelarbacken avrättades missdådare redan på 1200-talet. I närheten av avrättningsplatsen byggdes senare Helga Kors kapell. I början av 1500-talet flyttades avrättningsplatsen uppe på berget vid Björns trädgård till Stigberget. 

Fjällgatan med stans bästa utsikt och sina vackra kulturhus, är idag en av Stockholms mest älskade gator. För tre hundra år sedan hette den Galgbergsgatan och var en ruskig plats som de flesta stockholmare skydde som pesten. Då kantades den av pålar där avhuggna huvuden och styckade kroppar satt uppspikade. På berget ovanför stod galgen, där oftast några mer eller mindre ruttnade lik svängde i vinden. 

Sista styverns trappor, som går från Fjällgatan upp mot Navigationsskolan högst på Stigberget, var troligen från början den stig som ledde från Galgbergsgatan upp till själva galgen. Platsen där avrättningar med yxa och partering av kroppar för stegling utfördes, antas ha legat vid stigens nedre norra ände. Trappan upp till Galgberget var för många stackare den sista vandringen i livet. Galgen stod på bergets högsta punkt, där Navigationsskolan finns idag, för att synas över hela staden som avskräckande exempel. På många sjökort från 1500- och 1600-talen var galgen inritad som sjömärke. Kvartersnamnet Justitia bevarar minnet av avrättningsplatsen. När bebyggelsen i slutet på 1600-talet kröp närmare flyttades galgen från Stigberget till Skansbacken vid Hammarbyhöjden. 

Götgatsbacken söderut

De dödsdömda transporterades i vagn till galgen i Hammarbyhöjden längs det stråk som i dag är Götgatan. De ska ha fått en sista sup, därav uttrycket ”färdknäpp”, på krogen Hamburg, som låg i hörnet av Götgatan-Folkungagatan. Glaset som den olycklige drack ur graverades sedan med dennes namn och ställdes in i ett skåp. Det sägs att traditionen inleddes när Jacob Johan Anckarström, mannen som mördade Gustav III, skulle halshuggas 1792. Den siste som avrättades på Skansbacken i Hammarbyhöjden var Per Viktor Göthe den 8 januari 1862, dömd till döden för rånmord på en bodmamsell vid Hornsgatan. År 1877 avskaffades offentliga avrättningar och galgen på Skansbacken revs. 

Kvarnen

År 1908 var krogen Hamburg i så risigt skick att verksamheten flyttades till det nybyggda huset på Tjärhovsgatan 4. Den nya restaurangen fick namnet Grå Kvarn (efter kvarnarna som låg runt Katarina kyrka). I början av 1900-talet var Grå Kvarn en utpräglad arbetarkrog. På 1920-talet tog Stockholms allmänna restaurangaktiebolag, Sara, över Grå Kvarnen.

Under det glada sextiotalet fick krogen sitt nuvarande namn Kvarnen och den gjordes om till en Pub efter engelsk stil. Det var först på 1970-talet som Kvarnen blev ett ställe för Hammarbyfansen. När Sara-bolaget sålde Kvarnen till bröderna Broström 1987, försökte de göra om den klassiska ölhallen till en trendig krog för ”Det fina folket”. Detta ”Stureplanskoncept” misslyckades kapitalt och publiken svek. I april 1988 stängdes Kvarnen för att öppnas ett år senare i ny regi som återgick till den gamla ölhallsidén som bygger på personligt bemötande och husmanskost. Denna idé verkade vara gångbar, för nu har stammisarna återvänt till den gamla ölhallen som 2008 blev 100 år.  

Söders original

Börje Dorch skildrade ofta sitt Söder och inte minst Götgatan i sina teckningar. Börje kallade Götgatan för ”Söders Broadway” för att den på 1940-talet var så rik på biografer, restauranger och butiker. Det var på Götgatan som alla Söderbor visade upp sig i sina nya kläder och skor som de hade inhandlat på Hollywood. Hollywood var namnet på en klädesaffär som riktade sig till alla moderna killar och tjejer. Där handlade swingpjattarna sina speciella hattar. Brallorna fick de själva sy upp. Man skulle ha smalt nedtill och färgstarka slipsar som var inspirerade från Amerika. De obligatoriska mockadojorna fick man köpa i speciella skoaffärer. Götgatan frekventerades av stilande kisar och bönor och var en naturlig mötesplats. ”Vi ses på Götgatan” var ett begrepp från 1939 och en bra bit in på 1940-talet. 

Götgatan i riktning mot Gullmarsplan

På 1940-talet var det en livlig trafik av bussar, bilar och cyklande söderbor på Götgatan. Springschasar visslade den senaste schlagern och en del var riktigt duktiga. Varje vår kom Cirkus Schreiber till Södermalm och slog upp sitt tält i närheten av den plats där skatteskrapan står idag. I hörnet Skånegatan-Götgatan fanns det en glasskiosk som sålde hemmagjord jordgubbsglass som älskades av Söderborna. Den var stans godaste glass och köerna till kiosken var alltid långa. 

Vid Björns trädgård låg Dagens Nyheters depeschkontor. Där stod alla självutnämnda experter i fotboll som inte hade råd att gå på allsvensk fotboll på Råsunda. Depeschkontoret servade Söderborna med att notera tipsmatchernas resultat under matchernas gång. När ett resultat kom upp kommenterades det genast av de så kallade experterna. 

Det fanns många så kallade ”Söderoriginal” på Södermalm. Några av dem samlades i Göta-hallen som låg på Blekingegatan, nästan i hörnet av Götgatan. Södermalmsborna gick dit för att spela pingis eller för att bara fika och surra. Många av besökarna var kända idrottsmän från Södermalm. Nacka var ofta i Göta-hallen och spelade pingis med kompisen Börje Dorch. Men även personer som stack ut lite från det normala hängde där efter arbetets slut. En av dem var Stammarmasen, som var en urstark flyttgubbe som stammade kraftigt.

Hösten 1995 gjorde Börje en serie teckningar om Söder som blev publicerade i den lokala veckotidningen Södersvepet. I en av teckningarna berättar Börje om just Stammarmasen, som han hade hört talas om som grabb. Teckningen om Stammarmasen publicerades i Södersvepet i oktober 1995. En månad senare får Börje ett brev från en av Södersvepets läsare som kallar sig för ”Roffe på Söder”. Han skriver att han var god vän med Stammarmasen och skickade även med ett fotografi på honom.

Tre arbetskamrater på flyttfirman Freys-Express. Stammarmasen står i mitten. Foto: Roffe på Söder

Nya Götgatsbacken

Den norra delen av Götgatan kallas inofficiellt för Götgatsbacken på grund av sin branta stigning. Götgatsbacken sträcker sig från Hornsgatan till Medborgarplatsen. År 2004 gjordes denna del av Götgatan till en gågata. Två år senare lade staden fram ett storslaget förslag om hur den nya Götgatsbacken skulle se ut. Man skulle satsa flera miljoner på att den skulle bli stans häftigaste gågata. Gatan skulle breddas, asfalten tas bort och ersättas av granit och gatubelysningen skulle bli mjukare. Detta skulle ge utrymme för flera utomhusserveringar. Även trafiksituationen skulle ändras till det bättre. Men åren gick och ingenting hände med de storslagna planerna. Orsaken var att andra projekt i Stockholm prioriterades och då blev det inga pengar över till Götgatsbacken. Så sex år efter att Götgatsbacken blev en gågata har nu upprustningsprojektet blivit nedlagt på obestämd framtid.

Det stora problemet med Götgatsbacken idag är utrymmesbristen och gångtrafikanterna. Antalet fotgängare och cyklister har ökat med det dubbla sedan 2004. Flanörer och cyklister får nu på ett farligt sätt samsas på samma gata. En annan sak som har förändrat Götgatsbacken är att alla personliga butiker med kunnig personal har fått ge vika för penningstarka företagskedjor som enbart vänder sig till dagisgenerationen med sina mobiltelefoner i högsta hugg. 

Minst en gång om året lever Götgatan ändå upp till sitt gamla jag med äkta liv och rörelse. Bonnläppar och annat löst folk får då ge vika för Södermalms stolthet Hammarby. På våren när Hammarbys fotbollslag spelar sin första match för säsongen hemma på Söderstadion samlas hundratals hammarby-supportrar vid Medborgarplatsen och Björns trädgård för att tillsammans vandra söderut längs Götgatan och vidare över Skanstullsbron till Söderstadion. Taxibilar och bussar får då snällt lägga ner sin verksamhet tills marschen är över.