Sommaren 1974 flyttar familjen Dorch tillbaka till Södermalm och bosätter sig i en fyrarummare på Hornsbruksgatan vid Hornstull. Gatan hette tidigare Brännkyrkagatan men hade bytt namn under 1960-talet.
Börjes kontakt med Hammarby IF skedde automatiskt i och med umgänget med Lennart "Nacka" Skoglund på 1940-talet. Stabben Ahlner, som på den tiden jobbade på Aftonbladet, tog senare kontakt med Börje angående teckningar till trycksaker, program och vinjetter.
Under 1970-talet fick Börje allt flera uppdrag från speciellt fotbolls- och boxningssektionerna. Även om klubben i hjärtat var Malmö FF, klappade Börjes hjärta även för "Bajen". Börje kallade Hammarby för ”Storklubben med småklubbsatmosfär”. Hammarby anlitade Börje fram tills dess att boken om Nacka utgavs 1978, därefter blev samarbetet lite krampaktigt.
Det här bladet "Bajen For Ever" är från 1988. Bilden är klickbar
Hammarbys klubbmärke anses var ett av de starkaste inom svensk idrott. Den kanske mest bestående insatsen Börje gjorde för “Bajen” var att formge klubbmärket. Hammarbys första klubbmärke har sitt ursprung i Hammarbyrodden, som hade en flagga i fyra vita och tre gröna vågräta ränder som klubbsymbol.
Klubbmärket har genomgått vissa modifieringar under olika tidsperioder. Det var i början på 1920-talet som en lagerkrans i gult sammanfördes med flaggan. Ursprungligen var denna krans runt flaggan sluten i en cirkel. Först någon gång på 1940-talet fick kransen en öppning i toppen. I början av 1970-talet formgav så Börje dagens krans. De spontana men likväl säkra penseldragen i svart tusch som formar bladen och flaggan är så otroligt karakteristiskt för Börje Dorch. Här behövs det ingen signatur, penseldragen gör jobbet. Den 19 september 1975 beslutade Kungliga Patent- och registreringsverket att godkänna registreringen av föreningens klubbmärke.
Sten "Stabben" Ahlner och Börje Dorch poserar tillsammans på innestället "Mignon" på Burspråksvägen 11 bara ett stenkast från Söderstadion. Stabben var journalist till yrket och var länge Hammarbys konferencier på Söderstadion. Fram till 1974 var han redaktör för klubbtidningen Hammarbyiten. Stabben var en mycket god vän till Börje och anlitade honom flitigt när det gällde tuschteckningar. På en vägg i lokalen har Börje målat populära fotbolls- och hockeyspelare som har figurerat i Hammarbys färger. Väggmålningen gjorde Börje 1972 inför Hammarbys 75-årsjubileum. Idag rymmer det ett litet fik i lokalen och den unika målningen finns fortfarande kvar och är dessutom i ett mycket gott skick.
Foto: Roland Rygin 1973
Idrottsbladet 1980
Serietidningen Nacka
En vacker och solig måndagseftermiddag den 8 juli 1975 meddelar nyheterna på Sveriges Radio att fotbollsspelaren Lennart “Nacka” Skoglund har avlidit. Just denna dag satt Börje och arbetade med serietidningen Nacka, med underrubriken Fantastiska Fenomenaliteter. Serietidningen var ingen biografi över Lennart Skoglund. Börje använde, med Lennarts godkännande, honom som en fiktiv figur.
Börje hade påbörjat arbetet med Nackaserien ett år tidigare. Det var Hemmets Journal AB som köpte utgivningsrätten till seriefiguren Nacka. Enligt avtalet med Hemmets Journal skulle Börje göra sex nummer av Nackatidningen. Varje nummer skulle bestå av 48 sidor. Hemmets Journal hade åsikter om hur Nacka skulle framställas, men i stort sätt hade Börje stor frihet att skapa sin egen figur. Det första numret kom ut den 16 juni 1975, knappt tre veckor före Nackas död. Ytterligare två nummer gavs ut, innan tidningen av förklarliga skäl lades ner.
Sidan sex från det första numret då Nacka presenterar sina lagkamrater
Nackas vänner
Nacka föddes på julafton och för att hedra och inte glömma bort honom bildade Börje "Nackas vänner", som klockan 10.00 varje julafton sedan 1975 träffas utanför Nackas gamla bostad på Katarina Bangata 42. Traditionen hålls vid liv genom Börjes vän och skådespelaren Ulf Larsson sedan julafton 2004.
Ulf Larsson avslutade firandet av Nacka på julafton 2008 med att berätta att nästa års firande skulle bli lite speciellt, för att Nacka då skulle ha fyllt 80 år. Han skämtade lite med oss i folksamlingen genom att säga han då skulle börja ta inträdesavgift. Vad det där speciella och lite extra var fick vi aldrig uppleva.
Den 28 september 2009 hittade Lillemor Torsslow sin fästman Ulf Larsson liggande död på badrumsgolvet. Dagen efter kunde vi alla andra läsa om den tragiska nyheten i media. Komikern och glädjespridaren Ulf Larsson blev bara 53 år. Förutom hans stora teaterintresse var han en stor beundrare av Lennart ”Nacka” Skoglund. För att hylla sin idol skrev han en pjäs om Nackas liv som han turnerade med 2005.
När Tommie Hansson fick besked om Ulf Larssons bortgång av bekanta var hans första tanke att vi måste fortsätta med det här firandet, vi kan inte bara lägga av. När nu Uffe inte är längre finns med oss så har alltså Tommie Hansson tagit över ansvaret för firandet av Nacka. Tommie har under 30 år varit med på julafton och firat Nacka. Under de senaste åren har han hjälp Ulf Larsson med lite pressinformation m.m. Därför är det ett naturligt steg som Tommie tar genom att fortsätta i Börjes anda att fira Nacka. Firandet av Nacka julafton 2009 inleddes med en tyst minut för Lennart, Börje och Ulf. Som vanlig var Eddie Olivia tillbaka och sjöng italienska och svenska sånger. Tom Alandh, som var en mycket god vän till Ulf Larsson, läste upp sin krönika som han har skrivit om Nacka och Ulf Larsson. Sportjournalisten Claes G Bengtsson berättade mycket intressant om Nackas fotbollsliv.
Boxningsförbundet
Mellan åren 1974 till 1976 var Börje styrelseledamot i Svenska Boxningsförbundet. Han ville nu väcka liv i svensk boxning med nya idéer. På Börjes initiativ föddes 1975 tidningen Boxning som blev Svenska Boxningsförbundets specialtidning för boxning. Ansvarig utgivare var Bertil Sjöberg och chefsredaktör Börje Dorch. Börje satte sin prägel på tidningen med sina Dorch i Tuschteckningar och egna artiklar. Tidningen innehöll 32 sidor och kom ut med 6 nummer per år. En årsprenumeration kostade 35 kronor. För sitt arbete inom Svenska Boxningsförbundet erhöll Börje Dorch förbundets gulmedalj 1992.
Tidningen Boxning lades ner i december 2006. Men redan i februari 2007 återuppstod den igen. Det skedde emellertid i en ny tappning med hjälp av nya fria ägare och annat innehåll. Tidningen är nu fristående från Svenska Boxningsförbundet och kommer att fokusera mera på inhemsk proffsboxning. Men även svensk amatörboxning kommer att bevakas. Man kommer således fortfarande att rapportera från SM, JSM, SUM, Diplom-SM, landskamper och mästerskap.
Boken om Nacka
Första gången Börje träffade Lennart Skoglund var höstterminen 1939 i Katarina södra Folkskola på Södermalm. Börje hade flyttat upp till Stockholm och andra världskriget hade precis börjat. Börje och Lennart lirade boll i både klass- och skollaget. De jonglerade utanför Katarina Bangata 42 tillsammans med andra kamrater. På sommarloven åkte de till samma kolonier och i tonåren konfirmerades de i Katarina kyrka.
Vid hemkomsten från Italien 1963 föreslog Nacka ett samarbete med Börje. Under de tolv åren till Nackas död 1975 producerade de gamla klasskompisarna mängder av artiklar, teckningar och reklam.
När Börje 1978 kommer ut med boken "Nacka Skoglund - Liraren, ett tragiskt levnadsöde", som tar upp ämnet idrott och alkohol, är Idrotts-Sverige inte mogen för den debatten. Boken fick därför mycket hård kritik. Börje tog illa vid sig av denna kritik som han menade var hyckleri. Han skildrade sanningen om en av Sveriges största idrottsman som gick bort alldeles för tidigt genom sitt alkoholmissbruk. Det här var dock minerat område och inget man yppade om offentligt.
Börje drog fördel av att arbeta som frilansare. Han hade ryggen fri och det fanns ingen chef som censurerade hans teckningar eller debattinlägg. Att sticka ut hakan, som Börje ofta gjorde i olika frågor, var naturligtvis vanskligt. Även om Börje allt för ofta led ekonomiskt och fick sitt anseende naggat i kanten för sin frispråkighet, var uppriktighet viktigt för honom. I fallet Nackaboken stod Börje på sig. Han ångrade aldrig att han skrev boken.
Konstutställning
År 1979 skulle Börje fylla femtio år och dessutom hade han nu frilandstecknat i 25 år. På typiskt Börjemanér firade han det med en separat konstutställning som var en återblick på de 25 år som han hade förekommit i spalterna. Evenemanget gick av stapeln med vernissage onsdagen den 19 september på Galerie Origo på Hornsgatan.
Foto: Roger Andersson
Vännen Tecknar-Anders gratulationsteckning i tusch till Börje
Punchpralinerna
År 1980 grundade Börje Dorch föreningen Punchpralinerna med devisen: “Bättre med knäckta näsor än knäckta självförtroenden”. Börje blev föreningens första ordförande, och var det fram till 1991. Punchpralinerna är “Still Going Strong”, tack vare Börjes efterträdare och eldsjälen Patrick Wheelers hårda arbete. Sedan 2007 är den färgstarke Lennart "Hoa Hoa" Dahlgren ordförande.
Syftet med Punchpralinerna är att stödja svensk boxning och göra PR för sporten. Pralinbladet är föreningens medlemstidning. Den kommer ut fyra gånger per år och har som syfte att informera om föreningens olika verksamheter.
I förordet till Punchpralinernas stadgar skriver Börje följande;
PUNCHPRALINERNA är en sammanslutning, bestående av ärliga och uppriktiga boxningsentusiaster och vars syfte är att efter bästa förmåga hjälpa och supporta svensk boxning.
PUNCHPRALINERNA skall även propagera för boxningssporten och på alla tillåtna sätt sprida sakkunnig kunskap om den bästa av alla sporter-boxning.
PUNCHPRALINERNA skall genom kreativitet och originella medel försöka få byråkrater, påfåglar, tjänstemän, partiledare och andra politiker att förstå boxningssportens sociala, karaktärsdanande och värdefulla egenskaper. Därför skall vi alla efter bästa förmåga arbeta med att få boxning som obligatoriskt ämne i grundskolan och ännu bättre i alla svenska daghem.
Vi i PUNCHPRALINERNA arbetar efter maximen: boxningssporten är en konstart och ju yngre utövare, desto bättre boxare.
PUNCHPRALINERNA är den enda förening i Sverige och i hela världen som har FRÄS i sina stadgar och som ogillar så kallad tjänstemannasnack fyllt med skrytsamma bisatser och vars kontenta är ingenting annat än tomma ord.
PUNCHPRALINERNA ogillar prostitution och mygel på alla nivåer och medlemmar skall genom sitt personliga uppträdande förverkliga vad som ligger bakom Markisen of Queensberry's devis: The Noble Art of Selfedefence.
Alla medlemmar i PUNCHPRALINERNA önskas härmed hjärtligt välkomna och dessutom en god fortsättning med FRÄS i livets alla skiften.
Hammarby boxning
Börjes stora intresse för boxning gjorde att han 1980 blev ordförande i Hammarby IFs boxningssektion. Han väckte nu liv i Hammarby boxning och värvade duktiga pugelister som gav flera SM-tecken. Börje svingade ordförandeklubban i elva år.
Ny tecknad serie
År 1983 publicerade Södermalmstidningen Söder Kuriren en ny tecknad serie som var skapad av Börje Dorch. Den handlade om Hammarby och två av de mest legendariska hammarbyiterna, Plutten och Bomben. Serien var delvis byggd på sanningar men också på rena fantasier. Det här var andra gången Börje försökte sig på att teckna en serie.