Ungdomsåren

Börje Arne Erik Dorch föddes i Limhamn församling i Malmö kommun den 17 oktober 1929. Familjen bestod av pappa Arne och mamma Maria. Två år senare utökades familjen med lillebror Bertil. Familjen bodde först på Stora Nygatan och flyttade sedan till Hermans Gata i Malmö. Båda dessa hus är idag rivna.

Renstiernas Gata 28-26

Sommaren 1939 flyttade familjen till Stockholm. Man slog sig ner i stadsdelen Södermalm på Renstiernas Gata 28, 5 trappor, mitt i “Söders Getto”, som Börje brukade säga. Renstiernas Gata är nästan en kilometer lång och går rakt från Katarinavägen till Ringvägen. Gatan är döpt efter de holländska bröderna och affärsmännen Abraham och Jacob Momma som 1669 adlades till Reenstierna.

Renstiernasgata

De var till det här vita huset på Renstiernas Gata på Södermalm som familjen Dorch flyttade till på hösten 1939

På höstterminen 1939 började Börje i fjärde klass i Katarina södra Folkskola, som bara låg ett stenkast från hemmet. Börje skulle fylla 10 år i oktober det året. Hans lärarinna hette Ruth Hedman och Börje glömmer aldrig när hon bad honom läsa högt ur Selma Lagerlöfs "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". För när Börje öppnade munnen för att på sin utpräglade skånska läsa högt ekade skrattsalvorna i klassrummet.

En av klasskamraterna var Lennart "Nacka" Skoglund. Börje minns honom som en hygglig och smart kille som inte var lika engagerad i plugget som i liret med bollen. Hans ovanliga talang för fotboll lyste igenom redan då. Det var något som Börje inte kunde ta efter. Men kompisarnas södersnack lärde han sig fort för det passade inte att tala skånska på Södermalm på den tiden. Medan Börje lärde sig Söderspråket vann han en viss respekt genom sin egen bolltalang. Börje kom genast med i både klass- och skollaget i fotboll och då var det inte fel att vara skåning. Börje menade: "Jag talade så att säga med fötterna. Nacka blev bäst i världen på det. Jag undvek mobbning med det".

År 1940 flyttade familjen Dorch några gator bort från Renstiernas Gata till Östgötagatan 44. I femte klass fick Börje en manlig lärare som hette Holger Svenblad. Det var Holger som upptäckte Börjes osedvanliga talang för att teckna och måla och uppmuntrade honom till att teckna i skolan och på fritiden. Holger var så begeistrad över Börjes tecknartalang att han utropade: “Börje skall bli tecknare", varje gång han ringde till pappa Arne. När Holger lät Börje rita av alla sina klasskamrater under lektionstid kände han en enorm frihetskänsla. Teckning och välskrivning var Börjes favoritämnen, men i övrigt tyckte han att skolan och läxläsning inte var så intressant. För honom var det viktigare att hålla reda på att Svenne Berka, den legendariske fotbollsmålvakten i Hammarby, hade en "praktnäsa" att teckna av.

Stickan Andersson 1942Den 6 februari 1942 fick Börje sin första teckning publicerad i Idrottsbladet. Notera signaturen B. D. vid den högra skridskon. Honoraret var två bagare (kronor). Börje valde att göra en karikatyr på ishockeyspelare Stig Emanuel “Stickan” Andersson.

Hammarby ishockeylag eller Bamsingarna som de kallades för skulle möta Karlbergs BK i en viktig match. Hemmalaget var storfavoriter och nu gällde det att inte tappa poäng om det skulle kunna bli en slutstrid med kringelborna om serievinsten. Hammarby tog två poäng och slog sedan Södertälje med klara 3-0 i finalen, och tog därmed sitt femte SM-guld.

Idrottsbladet eller IB i folkmun, var länge den stora och dominerande idrottstidningen i Sverige. Tidningen grundades redan 1910, men då var den ingen succé. Men när Torsten Tegnér 1915 köpte tidningen för 10 kronor, började den blomstra och hade som mest 1948, en upplaga på dryga 52 000 ex. För Börje var inte honoraret det viktigaste, utan lyckan att få en teckning godkänd av självaste tidningsredaktören Torsten Tegnér var mycket större. Nu insåg Börje att det var teckning som han ville syssla med.

Efter skolan

Allmän Folkskola var en äldre skolform i Sverige som existerade mellan åren 1842-1972. Efter obligatorisk sju års skolgång avgick Börje från Katarina Södra Folkskola den 8 juni 1943 med vitsordet "Med nöje godkänd" eller Ba i de flesta ämnena. Men att börja försörja sig som sporttecknare direkt efter avslutad folkskola var inte lätt på den tiden i Stockholm. Konkurrensen var benhård. De flesta tidningstecknare var gamla och rutinerade uvar. Att studera på en konstskola var inte heller att tänka på. Börjes föräldrar ansåg nämligen att teckning och måleri inte var ett riktigt yrke, utan något man sysslade med på sin fritid. De hade redan stakat ut Börjes framtid. Pappa Arne anmälde därför sin son till Läroverket där han skulle plugga till ingenjör. Men till sina föräldrars förtret dök Börje aldrig upp på lektionerna. Istället fördrev han tiden med att promenera på Stockholms gator för att studera folk.

Börje och hans kompisar var allätare när det gällde idrott. Fotboll var dock det stora intresset och Börjes pojkdröm var att bli fotbollsspelare. Favoritlaget var Malmö FF, med den legendariske ledaren Erik Person. Börje tog kontakt med Person och åkte ner som 17-åring till Malmö för att provspela i Malmö FFs juniorlag. Men han kunde inte göra sitt bästa på plan på grund av en knäskada (menisken). Besviken återvände Börje till Stockholm och insåg då att han aldrig skulle kunna förverkliga sin dröm som fotbollsspelare.

Börje som ung boxare

Boxning

Med fotbollsskorna på hyllan började Börje faktiskt av en ren slump 1948 att boxa. Många tyckte att hans val av sport var galet för Börje hade en spinkig kropp och var ganska vek. Men de svagheterna kompenserade han med ett snabbtänkt huvud, kvicka ben och armar. Börje började boxa i Årsta BK för en tränare som hette Modeland. Han var duktig och gav Börje en bra boxningsutbildning. Men nybildade Årsta BK hade dåligt med sparringspartners, så efter ett tag gick Börje över till BK Örnen där den legendariske Gustaf Martinsson var ledare och instruktör. BK Örnen hade då sin lokal på Ringvägen 127. Börje boxade i fjädervikt och vann sina första matcher. Undan för undan växte han in i lättvikt och lätt weltervikt.

Expressens sportjournalist Sten "Lången" Ohlsson skrev följande om Börje under juniormästerskapen i boxning 1949, som gick av stapel i Eriksdalshallen i Stockholm:

"Trådsmale Börje Dorsch från Nacka (en gång örnen) hör till turneringens mest tekniska boxare. Han har ingen björnstyrka i sina armar, men han fäktar bra ändå. Börje är förälskad i boxning trots att han inte har de rätta förutsättningarna. Han har användning för sina händer på ett annat gebit: teckning. Han är nämligen en mycket lovande illustratör. Han borde kanske sluta med boxningen med tanke på sitt blivande yrke, men han kan inte. När det drar ihop sig till JM så kommer han med igen".

Lumpen

Börje hade hunnit fylla 19 år när han ryckte in i lumpen som jägare i Norrland. Under lumpartiden gick han så gott som varje vecka boxningsmatcher. Börje slutade med boxningen 1956 efter cirka 100 matcher (inklusive uppvisningar) då hade han hållit på i 8 år. Han var hela tiden rädd om sin högernäve. Det var ju den han skulle livnära sig på.

Sara och BörjeFöräldrarnas dröm att deras son skulle studera till ingenjör var definitivt grusad. Istället var Börje nu tvungen att ta olika arbeten. Att skaffa sig ett arbete var det inga problem med, för på den tiden var det lätt att få en anställning. Börje prövade på enklare yrken som springschas, vaktmästare och brevbärare. Men han slutade inte med sitt tecknande.

Den svenske bildhuggaren, skulptören och målaren, Johan Tobias Sergel, hade från 1786 sin bostad och ateljé där Sergelgatan nu har sin sträckning. Lokalen användes senare av Konsthögskolan, men revs på 1950-talet. Föräldrarna hade nu med sina söner Börje och Bertil flyttat från Södermalm till centrala Stockholm och bodde i en lägenhet på Sergelgatan. På kvällarna brukade Börje och en kompis teckna efter levande modell i Konsthögskolans lokaler. Börje var en försigkommen amatörtecknare. Ibland kunde han få in mer pengar på sina teckningar under en månad än vad han fick i fast lön. På nyårsafton 1950 förlovade sig Börje med Sara, som ursprungligen kom från Småland. Ett år senare, den 31 december 1951, gifte de sig i S:ta Clara Kyrka, som ligger vid Klara Västra Kyrkogata mitt i Stockholm.

hem