Parkfemkampen

För barnen i Stockholm har parkerna alltid varit en plats för lek. Under 1940- och 50-talen var lägenheter med barnrika familjer trånga varför parkerna blev viktiga för stadsbyggandet i Stockholm. Gatan som hade varit den naturliga lekplatsen hade nu tagits över av bilismen och blivit ”barnförbjuden”. I förorterna började man nu anlägga välutrustade lekparker med utbildad personal. Man ansåg att lekparker var lika viktiga för barnen som snabbköp, konditorier och frisörsalonger var för de vuxna.

Idén med bemannade lekplatser som ofta låg i en park introducerades i Stockholm av stadsträdgårdsmästaren Osvald Almqvist. De två första parklekarna öppnades på försök 1936 i Observatorielunden på Norrmaln och i Björns trädgård på Södermalm. Det blev en stor framgång och två år senare hade ytterligare 14 parklekar anlagts i Stockholm.

SolrosAlla äldre Stockholmare känner nog igen från sin barndom sin egen parklek med lekfröknar i sina blå förkläden. Lekfröknarna var skolade och hade till uppgift att stimulera barnen i deras lek. Vid entrén till Stockholms parklekar fanns den obligatoriska runda plåtskylten på en stolpe som var formad som en solros med parkens namn angivet. Denna solros blev parklekarnas symbol i Stockholm. De flesta parklekar var utrustade med en klätterställning, gungor och en sandlåda. De större hade rutschbana, plaskdam, karusell och lekstuga. Många parklekar hade små hus med leksaker som lånades ut till besökande barn. På vintrarna anlade man skridskobanor och de som ville kunde anmäla sig till skridskoskolan. Parkleken ordnade även med en mängd kulturella evenemang som teater i olika former bland annat dockteater.

Parklekens fokus låg på lek utomhus så att barnen fick frisk luft och sol men det fanns även tillgång till inomhusaktiviteter. När det regnade eller var kallt fick man lov att vara inomhus. Där fanns det tillgång till sällskapsspel för de som ville ägna sig åt det, man kunde spela pingis eller läsa spännande Tintinalbum. Parkleken uppmuntrade barnens kreativa sida genom att låta dem måla och inför stora helger som påsk och jul ordnade man så att barnen kunde tillverka traditionella påsk- och julpyntsaker.

Parkfemkampen

På 1940-talet anordnade Stockholms parklekar en årlig tävling i femkamp under namnet Parkfemkampen. Finalen 1942 ägde rum på Haga och en av de som följde tävlingarna där var den trettonårige Börje Dorch. Att tävlingarna togs på allvar visade att självaste Prinsessan Sibylla var prisutdelare det året. Börje imponerades av vad han såg och bestämde sig för att ställa upp i nästa års tävlingar. Så året därpå anmälde sig Börje och hans kamrater till parkfemkampen. De tävlade för parkleken i Björns trädgård som låg vid Medborgarplatsen på Södermalm.

Enligt Börje själv bestod denna femkamp av hinderlöpning, att kasta en tygpåse med ärtor igenom olika stora hål på en trätavla som föreställde en gubbe (Det fanns hål för ögon, näsa och mun. Lättast var det att kasta påsen genom den stora halvmånformade munnen och knepigast var ögonen som naturligtvis då gav högst poäng), hopprep, pilkastning och en sista gren som Börje inte kommer ihåg.

Börje på språng 1943

Final i Parkfemkampen i Vasaparken. Den individuella mästaren Börje Dorch, Björns trädgård till höger och Solveig Hagman, Stigbergsparken spurtar i mål i hinderlöpningen. Fotografiet togs den 25 augusti 1943 av en okänd fotograf.

Det gick så bra för Börje att han vann 1943 års Parkfemkamp och fick en silverbuckla som första pris. Tyvärr var inte prinsessan Sibylla på plats men Börje var stolt ändå. Tidningarna var emellertid där med sina journalister som skrev och fotograferade om denna händelse. Nya Dagliga Allehanda hade nästan en helsida om tävlingarna. Börje blev fotograferad och dagen efter fanns han med i ett reportage i Nya Dagliga allehanda.

Björns trädgård

Björns trädgård i hörnet mellan Götgatan och Tjärhovsgatan med en av Stockholms första plaskdammar. Medborgarhuset var ännu inte byggt på andra sidan Götgatan. Det huset stod klart först 1939 och låg vid Södra Bantorget som platsen ursprungligen hette. Nu bytte torget namn till Medborgarplatsen och samtidigt fick tunnelbanans stationsnamn nytt namn.

Foto: Gunnar Lundh 1936

Björns trädgård med plaskdamm

Björns trädgård med sin plaskdamm och nu med Medborgarhuset i bakgrunden som det såg ut under 1940-talet.

Foto: Lennart af Petersens

Björns trädgård

Björns trädgård som den ser ut idag. Plaskdammen är borta men det gula huset som byggdes 1766 av trädgårdsmästaren O J Osthoff står fortfarande kvar. Nu håller Södermalms A-lag till på platsen.

Parklekarna idag

År 1980 fanns det som mest 200 bemannade parklekar i Stockholm. År 2008 lades Stockholms parklekar ut på entreprenad. Idag drivs således parklekarna i huvudstaden av kommuner, företag eller organisationer. Det är fortfarande gratis att besöka en parklek och det finns alltid personal som kan hjälpa barnen. Observatorielundens parklek ägs och drivs numera av Unga Örnar och parkleken i Björns trädgård drivs av Stockholms kommun.

hem

Bygget och förstörandet av Högalidsparken vid Hornsbruksgatan

När den politiska majoriteten i Stadshuset för några år sedan lade ut Stockholms parklekar på entreprenad kan man fundera på om inte det var olagligt. Stockholms parker ägs väl gemensamt av alla Stockholmare? Men än värre är bolaget Wasted Space och föreningen 100Hus som lusläser den geografiska kartan över Södermalm efter vad de kallar outnyttjade områden som kan bebyggas med bostäder. Man vill förtäta Stockholm, bygga överallt så att gräsmattor, träd och parker försvinner.

Enligt Wasted Space är det området som löper längs med Hornsbruksgatan på Södermalm som är outnyttjad. Det är den gata som Börje bodde och verkade på i över 35 år. Planerna är att bygga två lägenhetshus (50-80 lägenheter) mellan Högalidsparken och Hornsbruksgatan. Man kommer då att spränga bort delar av berget mot Högalidsparken och såga ner alla träd som växer där. Man har redan borrat in sig i berget under Högalidparken och byggt ett garage. Detta kommer att leda till ökad biltrafik som i sin tur medför buller och sämre luft. Tunnelbanehuset vid Hornsbruksgatan skall rivas och ersättas med en ny byggnad som skall innehålla restauranger, butiker och möjligen hör och häpna ett hotell!

För att få igenom sina planerade förslag till två nya bostadshus och ett nytt tunnelbanehus anordnade man en så kallad Community planing. Det innebär att Högalidsbor och arkitekter tillsammans skall komma fram till en bra lösning. Anledningen till denna skendemokrati är i själva verket att förhindra ett överklagande mot denna hatade förtätningsstrategi som Wasted Space AB står för. Om man bygger som planerat kommer det att innebära grova ingrepp i Högalidsparken längs med gatan.

En av de drivande krafterna i förstörandet av Högalidsparken är Marie Eriksson, projektansvarig och ordförande i föreningen 100hus. Hon säger själv att hon brinner för att förändra och förbättra. Hon gillar det nya och oprövade. Marie är en äkta bonnläpp och nyinflyttad till huvudstaden. Stockholm är en stad som hon således har föga förankring till. Så Marie, plocka ihop ditt pick och pack och ta på dig dina änglavingar och flyg tillbaka till Burträsk och utveckla dina idéer där. Med din drivkraft för förbättringar kanske du kan få Burträsk på fötter igen med nya arbetstillfällen. Då kanske utflyttningstrenden vänder så att gamla Burträskbor flyttar tillbaka och levandegör sin by. Sverige behöver en levande landsbygd. Med dina kunskaper kan du ändra på det.

Glöm inte att Stockholms parker kom till för att stadens invånare skulle ha någonstans att gå till för att komma undan stadens larm och bilavgaser. Stockholms parker skall ge stadens invånare en känsla av lugn och ro. Där skall man kunna känna doften av gräs och blommor och höra fåglarnas sång. I anslutning till många parker finns lekparker åt stadens barn just för att de är en så lugn och säker plats.

På taket till tunnelbanehuset uppgång Hornsbruksgatan har man redan börjat bygga. Den gråa och tråkiga terrassen skall nu förvandlas till en grönskande oas. Men ofta står bygget stilla? När det finns folk på plats jobbar de fram till klockan åtta på kvällarna. Det gör inte en vanlig svensk arbetare. Kan det då vara så att man utnyttjar utländsk arbetskraft för att få ner kostnaderna?

Hornsbruksgatan

Det här fotografiet är från den 29 april 2011 då man hade börjat gjuta golvet på terassen till tunnelbanehuset vid Hornsbruksgatan. Tegelbyggnaden i bakgrunden är Högalidskyrkan.

Hornsbruksgatan

Den 9 maj 2011 har man rest takstolar till byggnaden

Hornsbruksgatan

Drygt två månader senare, den 17 juli 2011, han man inte kommit så värst mycket längre med bygget.

hem