Med sin längd på 192 centimeter var Tage Erlander inte bara den längsta stadsminister Sverige har haft i modern tid utan han är också den som har suttit längst tid på den posten. Hans avlånga ansikte, långa armar och ben var naturligtvis något som karikatyrtecknarna på den tiden tog fasta på. För Börje var Tage Erlander en mycket tacksam person att teckna av.

Den här texten handlar om en serie teckningar som föreställer Sveriges forna statsminister Tage Erlander som Börje gjorde i slutet av 1960-talet. Det var ett beställningsuppdrag från författaren och kamraten Greger Björklund som ville att teckningarna skulle illustrera hans bok om Tage Erlander. Börje fick även äran att skriva ett kapitel i boken som gavs ut i samband med att Tage Erlander avgick som socialdemokraternas partiordförande och lämnade över till Olof Palme.

Erlanderteckningarna är utförda i tusch med både ritstift och pensel på olika pappersunderlag. Det var papperstypen som styrde valet av ritverktyg. De flesta teckningar är utförda med ritstift på styv elfenbenskartong. Ett fåtal lite större teckningar är utförda med pensel på tunt skisspapper av dålig kvalitet och som därför har skadats lite av tidens tand. Men dessa penselteckningar är fräschare och gjorda med mera frihet. Man kan se en gnutta osäkerhet i teckningarna med ritstift, ett verktyg som inte helt ut passade Börjes teckningsstil.

Penseln passade Börje bättre och han utnyttjade den till det yttersta. Med den tuschade han sina gubbar med snabba och precisa drag. Han började med att skissa upp figuren han skulle teckna med en blyertspenna. Han lät sig dock inte styras av dess linjer utan använde dem som ett grovt hjälpmedel när han sedan använde sin tuschdoppade pensel. När Börje använde ritstift blev resultatet tunna och osäkra linjer som saknade karaktär. Det var Börje nog medveten om för med tiden gick han över till att göra sina gubbar med pensel och använde enbart ritstift för att texta med. I dessa Erlanderteckningar ser vi möjligen ett skifte av verktyg från ritstift till pensel?

Författarna Börje och Greger

Greger Björklunds bok om Tage Erlander har titeln "23 år med Tage" och är illustrerad med 50 tuschteckningar av Börje Dorch. Teckningarna har inte funnits i familjens ursprungliga ägo utan har skänkts till oss av vänliga människor. Historien om hur familjen kom över dessa teckningar är därför intressant. Sommaren 2015 fick jag som driver hemsidan om min pappa en e-post från en kvinna i södra Sverige. Denna kvinna berättade att hon och hennes man hade köpt ett torp för några år sedan. När de var i färd med att städa och kasta diverse bråte i torpet hittade de en mapp som innehöll flera tuschteckningar i original på papper. Då vissa av teckningarna var signerade med namnet Börje Dorch sökte de på det namnet på internet. De fick då omedelbart träff på hemsidan Börje Dorch. Eftersom de inte ville slänga teckningarna tog de kontakt med mig och erbjöd sig att skänka dem till familjen så att de hamnade i rätta händer.

Drygt en vecka senare fick jag ett paket på posten med alla teckningar. De var i förvånansvärd gott skick och föreställde sveriges före detta statsminister Tage Erlander i olika situationer. När jag nu hade dessa teckningar i min hand började jag med att skanna av dem och sedan lägga in dem i min databas. Därefter påbörjade jag arbetet med att ta reda på omständigheterna om hur de hade kommit till. Ganska snabbt kom jag då fram till att teckningarna var från 1960-talet och skulle illustrera en bok om Tage Erlander. Jag e-postade till kvinnan och berättade vad jag hade fått fram i min forskning angående teckningarna.

Den röda mappen innehöll 37 teckningar (tretton saknas). Hur de hade hamnat i torpet någonstans i södra Sverige är en gåta för mig. Tack vare ett par nöjda torpägare kan jag nu tillsammans med lite informativ text om Tage Erlander presentera större delen av dessa nyförvärvade teckningar för en större publik. Så… håll till godo.

Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov i Harpsundsekan med Tage Erlander 1964. Samma år petades Chrusjtjov som ledare efter en intern maktstrid i Kreml.

Folkhemmet
Det var under Tage Erlanders regeringstid som Sverige blev ett av världens bästa land. Tage Erlander och hans dåtida socialdemokrati stod bland annat bakom omfattande förändringar av Sveriges skolsystem.

Genom ett riksdagsbeslut 1962 genomfördes en enhetlig 9-årig obligatorisk skola, grundskolan. Ända sedan folkskolan infördes hade Sverige haft ett skolsystem med flera olika typer av parallella skolor (Folk- och Realskola). Genom detta system med olika skolor blev utbildningen orättvis och svår att överblicka. Tankar om en enhetsskola föddes därför på 1950-talet. Syftet med dessa ändringar var ideologiska. Man trodde på skolan som ett hjälpmedel att forma ett bättre samhälle. Alla skulle nu få chans utan ekonomisk och social bakgrund skaffa sig en bra utbildning.

År 1964 beslöt riksdagen att inrätta ett nytt Gymnasium uppdelad på fem linjer, humanistisk-, naturvetenskaplig-, samhällsvetenskaplig-, ekonomisk- samt en teknisk linje. Alla linjer var treåriga, den tekniska hade även ett fjärde påbyggnadsår.

De skolreformer som genomfördes under 1950- och 60-talen gav oss ett enhetligt system med nioårig gemensam grundskola och en gymnasieskola utan examen. Det parallellskolsystemet som skapades efter 1942 som innebar två parallella skolsystem, den kommunala folkskolan för vanligt folk och de statliga läroverken för eliten gick nu i graven.


Denna nya fantastiska skola erbjöd barnen välutbildade lärare som var hängivna sitt yrke. Skolorna bjöd barnen på lunch i skolbespisningen. De fick röra på sig under gymnastiken och genom obligatorisk duschning efteråt fick de lära sig vikten av hygien. Om eleverna kände sig krassliga fanns skolsystern till hands och en gång per år blev de kallade till tandläkaren. Nya läroböcker, som kom direkt från tryckeriet med den där speciella doften som nytryckta böcker har, delades ut till alla elever inför varje nytt läsår.

Gouachemålning efter fotografi från i slutet av 1960-talet. Som modell sitter Peter Dorch iklädd sin hockeymundering. Svaret på frågan är Jonas Alstrrömer, det fick man ju lära sig i skolan! Idag så tvistar de lärde om den saken.

Det fina i kråksången var att skolan vilade på demokratiska grunder där pojkars och flickors olikheter respekterades men att de trots det behandlades lika. Nu behövde inte föräldrar som hade det ekonomiskt knapert oroa sig för höga skolavgifter då skolan ägdes av staten och finansierades med hjälp av skatteintäkter. Man kan säga att den nya grundskolan serverade barnen alla fantastiska verktyg de behövde så det var bra för den enskilda eleven att ta för sig.


Redan under 1970-talet och framåt började dock skolan försämras genom en hel rad negativa förändringar. Vänsterradikala socialdemokrater och kommunister började lägga sig i skolans utveckling vilket ledde till den så kallade Flumskolan. Lärarnas auktoritet underminerades då katederundervisningen kritiserades hårt. Man lade nu större vikt vid elevernas trivsel och knappt något intresse för deras inlärning. Skolresultaten sjönk i takt med att erfarna och välutbildade lärare gick i pension. Med dem försvann beprövade arbetsmetoder och ett klokt motstånd mot tokiga reformer. Detta fick fullt genomslag kring 1990 då en majoritet av dåtidens politiker genom ett riksdagsbeslut kommunaliserade grundskolan och där den dåvarande socialdemokratiska skolministern Göran Person gick i bräschen. Den skola som Tage Erlander och hans socialdemokrati hade skapat med blod, svett och tårar var nu ett minne blott.

I den förändrade skolan gick elever från grundskola till gymnasium utan nödvändiga förkunskaper. De gick sedan från gymnasium till universitet utan de grundkunskaper som behövdes. Idag är det inte ovanligt att matematiklärare på universiteten måste börja ett nytt studieår med att repetera grunderna i matematiken för att elevernas kunskaper är så låga. Det är inte ovanligt att elever frågar om ett plus ett är två. Hela 20 procent av studenterna som började sina civilingenjörsstudier på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm hösten 2013 klarade inte ens grundskolenivån i skolans eget diagnostiska matteprov.

Kunskapsnivån har aldrig varit så låg som den är idag. En orsak till det beror på att svenska arbetarbarn har svag studiemotivation och alla invandrarbarn som inte har någon skolerfarenhet från sina hemländer och inte talar svenska. En annan orsak är betygens avskaffande. Socialdemokraterna och vänstern betraktade betyg som kränkande och diskriminerande för eleven. Den allt sämre studiemiljön där ordning och reda har avskaffats har också bidragit till en sämre skola. Elever kan komma försent till lektionerna, tala i mobiltelefon eller på annat sätt störa lektionerna utan att detta medför konsekvenser. Detta pågår just nu.

Tage Erlander
Tage Fritiof Erlander föddes den 13 juni 1901 i Värmländska Ransäter. Han tog studenten i Karlstad 1920. Efter natur- och samhällsvetenskapliga studier vid Lunds universitet tog han examen 1928.

Tage deltog aktivt i det lundensiska studentlivet och blev bland annat ordförande i den radikala studentföreningen "Den yngre gubben" som var en diskussionsklubb för alla medlemmar.

Tage Erlander anslöt till det socialdemokratiska partiet 1928. Hans begåvning märktes tydligt, han avancerade raskt och invaldes bara två år senare i stadsfullmäktige. Ytterligare två år senare valdes han in i riksdagens andra kammare. Då hade han också hunnit gifta sig med den radikala kvinnosakskämpen Aina Andersson. Tillsammans fick de två barn, Sven och Bo.

Tage Erlanders arbetsförmåga var tidigt känt och allmänt omvittnad och därför togs hans tjänster i flitigt bruk inom det statliga utredningsarbetet och inom förvaltningen. År 1945 utnämns han till konsultativt stadsråd i Per Albin Hanssons samlingsregering. Kurvan i hans politiska karriär stiger ni brant. När Per Albin Hansson bildar en minoritetsregering 1945 får Tage Erlander ecklesiastikministerposten (utbildningsminister).

Det är nu som den kulturella upprustningen i vårt land tar sin början under Tages vidsynta och energiska engagemang. År 1946 blir han ordförande i en ny skolkommission med målet att skapa världens bästa skola. Denna unika skolreform genomförs efter att han har blivit vald till ledare för det socialdemokratiska partiet och Sveriges stadsminister efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång.


Till skillnad från dagens okunniga politiker, som styrs av starka egenintressen och känslor, var Tage Erlander en välutbildad och intelligent politiker som drevs av att skapa ett bättre samhälle för alla. Mona Sahlin är ett bra exempel på en före detta modern politiker som hellre drevs av sina särintressen än ett allmänintresse för hela landet. För henne var det viktigare att framställa sig själv som feminist, HBTQ-vän, antirasist och att hon visade sitt förakt för kristna värderingar till förmån för en intolerant religion som kallas för Islam. Sahlin var aldrig intresserad av att skapa ett bättre Sverige genom kloka reformer. Hennes avtryck i den svenska politiken är lika med noll. Viljan att komma med nya fantastiska reformer för att skapa ett bättre Sverige försvann visserligen inom det socialdemokratiska partiet redan på Palmes tid, så hon var inte unik på något sätt.


Ett annat skrämmande exempel på odugliga och egocentriska politiker är mannen som gjorde en kupp inom Moderaterna och skapade Nya Moderaterna, nämligen Fredrik Reinfeldt. När han kom till makten 2006 betraktade han Sverige som ett företag med honom själv som verkställande direktör eller CEO (Chief Executive Officer) som det numera heter i stolta Svenska företag som har globala ambitioner. Det första han då gjorde var att införa en slimmad organisation. Det gjorde han genom att lägga ner statliga verksamheter som enligt honom var onödiga (olönsamma) och i stället lägga ut dem på entreprenad. I Reinfeldts företag (läs Sverige) förlorade många sina anställningar. Svårt sjuka tvingades ut på arbetsmarknaden. Det skulle ju löna sig att arbeta var hans devis.

När Reinfeldt sedan förlorade valet åtta år senare var det inte roligt längre. Han vände då Sverige ryggen och avgick omedelbart och lämnade ett sjunkande skepp åt häpna partikamrater. Reinfeldt framställde sig som en anspråkslös man med radhus i Täby och städning som favoritsysselsättning. Men bakom denna fina fasad dolde sig en man som drevs av vanlig simpel girighet. Efter hans avgång har han lyft fullt avgångsvederlag från oss skattebetalare på över miljonen och samtidigt dragit in drygt 2 miljoner kronor till sitt privata bolag. Han försvarade sig med att han inte gör något fel utan bara följer reglerna. Moralisk är hans handlande dock fullständigt förkastligt och ökar bara på politikerföraktet. När Tage Erlander lämnade sina uppdrag som statsminister skulle allt det som staten hade ställt till hans förfogande lämnas tillbaka. Det gällde även pennor som det stod Statsverket på.

Tage Erlanders Sverige
Tiden efter Per Albin Hanssons död blev full av kamp. Oppositionens kritik mot regeringen var hård. Landet led av en djup depression med hög arbetslöshet och urusel ekonomi. När det sedan skedde ett konjunkturomslag så mötte den nya regeringen det med en bra finanspolitik som öppnade vägen ut ur depressionen. Man började nu ana ett uppsving i landet. Kommunikationerna byggdes ut, glesbygden fick elektricitet, nya industrianläggningar byggdes och bostadsbyggandet tog fart. Jordbruket fick ett enormt uppsving och drabbades faktiskt av överproduktion. Välfärdsstaten Sverige var i sitt begynnelsestadium. Tage Erlander hade plötsligt kommit i rampljuset som aldrig förr. Hans namn stod att läsa i feta tidningsrubriker på löpsedlarna.


Det är ingen tvekan om att samhällsbilden förändrades under Tage Erlanders regeringstid då stora och vittomfattande reformer genomfördes som i grunden omdanade samhällsstrukturen på det ekonomiska och sociala planet. Sverige utvecklades från ett fattigt land till en välfärdsstat som framstod som ett mönster för andra länder. Skillnaden på vad dagens politiker har lyckats åstadkommit är skrämmande. Låt oss då se på vad Tage Erlander åstadkom under 1960-talet.

Socialdemokraternas valseger 1960 blev signalen till en fortsatt kraftig utbyggnad av socialpolitiken. Ett historiskt beslut antogs i riksdagen i maj 1962 då lagen om allmän försäkring antogs av riksdagen. Den innebar att 900 000 folkpensionärer fick den största standarhöjningen på femton år. Änkepensionen förbättrades och en rörlig pensionsålder infördes. Kraftiga förbättringar av förtidspensionen genomfördes, vilket berörde 170 000 rörelsehindrade. Sjukförsäkringen förbättrades på en rad punkter. Över en miljon hemmafruar fick sin grundsjukpenning kraftigt höjd. Utförsäkring efter 730 dagar slopades. Sjukpenningskalan byggdes ut så att 500 000 företagare och fria yrkesutövare automatiskt kom med i sjukförsäkringen. Moderskapsförsäkringen förbättras.

Efter 20 år av intensiva förberedelser beslöt riksdagen att genomföra den obligatoriska nioåriga grundskola. Man genomförde en generösare kulturpolitik och gjorde det lättare för konstelever och konstnärer att få stipendier. Statens inköp av konst ökade och stödet till kvalitetsfilm utbyggdes. Bostadsbyggandet och anslag till landets vägar ökade för varje år. Så här fortsatte det under Tage Erlander tid.

Efter ett lysande val 1968 då socialdemokraterna fick 50,1 procent av rösterna avgick han året efter som partiordförande. Hans politiska gärning var då fulländad. Tage Erlander slutade inte att arbeta. Han började skriv på sina memoarer som kom ut i fem tjocka band mellan åren 1972 och 1982. Mot slutet av 1970-talet fick han problem med hjärtat och tvingades då att trappa ner på sitt arbetstempo. Efter en tids sjukdom avled Tage Erlander på Huddinge sjukhus i juni 1985. Under hela sin politiska tid var Tage Erlander plikttrogen och lojal mot såväl parti som med det svenska folket.

Efter Tage Erlander
I slutet av 1980-talet hade Sveriges ekonomi på ett oroväckande sätt försämrats kraftigt. Skatteintäkterna minskade på grund av de generösa bidragssystemen. Det fanns inga tecken på att ekonomin skulle bli bättre. Sjuktalen (antal sjukpenningdagar per försäkrad och år) hade ökat varje år. År 1955 var sjuktaket 11,3 och 1989 hade den stigit till 26,2. Sjuktalet tenderar att öka efter beslut om mer generösa ersättningar.

Socialdemokraterna finansierade sin politik med höga skatter. För att kunna göra så krävdes det en extrem hög sysselsättning, det måste finnas arbete åt alla. Systemet byggde ju på att alla svenska medborgare var tvungna att arbeta så att staten fick in sina slantar så att välfärden kunde finansieras. Det här ställde majoriteten av svenskarna upp på. För att få in mera skatter önskade socialdemokraterna att även svenska kvinnor skulle lämna spisen och komma ut på arbetsmarknaden. Men vad skulle man då göra med barnen. Jo man började bygga daghem och anställde kvinnor som skulle ta hand om barnen när deras föräldrar jobbade. På så sätt kunde så svenska kvinnor börja arbeta och betala skatt. Denna politik har nu lett till att båda föräldrarna i en normal kärnfamilj måste arbeta för att få det att gå runt.

Det är i början på 1990-talet som socialdemokraterna går in och försämrar i viktiga reformer. Många menar då att detta var brytpunkten för socialdemokraternas välfärdspolitik. Fram till slutet av 1980-talet var det faktiskt bara att lyfta på telefonluren och ringa till Försäkringskassan och prata in på en telefonsvarare sitt namn och personnummer och att man var sjuk och inte tänkte gå till jobbet. Det innebar att man fick full betalning från dag ett i sju dagar. Det märkliga var att om man var sjuk i en vecka under en månad fick man ut en högre lön än om man hade varit på jobbet hela månaden. Det här var svensken inte sen att upptäcka. Så nu började bidragsmyglet. Socialdemokraterna ville ha ett generöst bidragssamhälle och tänkte inte tanken på att införa någon sorts kontrollsystem. Med tiden blev myglandet mera omfattande. Det var inte ovanligt att ett polargäng ringde sig sjuka en vecka för att åka upp till fjällen och åka skidor. Några moraliska betänkligheter hade de inte.

När så arbetslösheten ökade i Sverige och statens skatteinkomster minskade började Tage Erlanders Folkhem att vittra sönder. Ingvar Carlsson (statsminister 1986-1996) och Göran Person (statsminister 1996-2006) betraktade Sverige som ett färdigreformerat land och deras passiva hållning bidrog till att samhället konserverades, stod stilla. Under deras regeringstider gav man efter för andra politiska krafter och började montera ner välfärden. De flesta arbetare fick då sänkta semesterdagar, från 27 dagar till nuvarande 25 dagar. En karensdag infördes i sjukförsäkringen och ersättningen sänktes. Pensionsåldern höjdes medan pensionen sänktes. Skolan kommunaliserades och försämrades snabbt, idag ser vi resultatet. Världen bästa skola har nu blivit den sämsta.

Olof Palme, Ingvar Carlson, Göran Persson och sist men inte minst Mona Sahlin bidrog alla till detta fall. Förmögna och högt uppsatta socialdemokrater och fackpampar satt på sina feta arslen och bara tittade på, vilket ledde till valförlusten 2006 mot Alliansen med Fredrick Reinfeldt i spetsen.

Slutord
Den 1 oktober 1969 valdes Olof Palme till ny partiordförande för Socialdemokraterna efter Tage Erlander vid partikongressen i Folkets hus i Stockholm. Den 14 oktober samma år tillträdde han även posten som Sveriges statsminister. Många undrade nu om Palme skulle klara av att axla Tages stadsministerroll. Om Tage hade Palme följande att säga:

"Både som politiker och människa har Tage Erlander en aldrig sinande vitalitet som imponerar och väcker beundran. Man märker detta bland annat när man lyssnar till honom från talarstolen. Det händer ofta att han håller ett helt annat anförande än det han har i portföljen. Han är bäst när han improviserar och på ett sätt är detta mycket beklagligt då många av hans bästa formuleringar inte blivit bevarade. Han har varit en utomordentlig läromästare genom åren. Jag har haft den stora förmånen att få arbeta tillsammans med honom i femton år och jag kan väl säga att det mesta jag har lärt mig i politik har jag lärt mig av honom. Med tanke på detta långa samarbete så har man ju inte kunnat undvika att låta sig påverkas och entusiasmeras av hans person. Det vore felaktigt att påstå någonting annat".

Börje titulerade den här penselteckning: "Skall Olof Palme kunna axla Tages statsministerroll...?"

startsidan