Blyertspennan är en fantastisk europeisk uppfinning som Börje Dorch använde praktiskt taget varje dag i sitt konstnärskap. Den har även en fascinerande historia. Det var romarna som kom på idén med att doppa en fågelfjäder (fjäderpenna) i bläck så att man kunde skriva med den. För att tillverka en penna av en fjäder tog man oftast en gåsfjäder som man först rengjorde för att sedan skära till en spets. Spetsen doppades i bläck och sedan var det bara att sätta igång och skriva. Ordet penna kommer från det latinska ordet för just fjäder. Det var på 300-talet e. Kr som romarna började använda fjäderpennor och den kom att bli det dominerande skrivverktyget under mera än tusen år i Europa.

En annan typ av penna såg dagens ljus i England på 1500-talet. Några munkar var ute på ett fält i Borrowdale Walley i Lake District i nordvästra England och vallade får när de överraskades av en storm som fällde flera stora träd. Under träden vid rötterna hittade munkarna märkliga stenar som färgade av sig när de tog upp dem. Munkarna hade upptäckt en fyndighet av ren grafit. Själva trodde de att stenarna var en sorts bly. Denna missuppfattning har hängt med än idag och därför kallar vi svenskar grafitpennan för just blyertspenna. Grafit är en mineral och har inget att göra med bly som är en giftig metall. Det var faktiskt svensken Carl Wilhelm Scheele som 1779 upptäckte att grafit var kol som hade kristalliserats. Atomerna sitter bundna till varandra i skikt. Mellan skikten är bindningarna svaga och därför svärtar grafit. Det är förklaringen till att munkarnas händer svärtades ner av stenarna de trodde var bly.

Om man skar grafiten till pinnar och lindade snören om dem skapade man ett perfekt ritverktyg. En primitiv form av grafitpennan (blyertspennan) var nu född. Ingen annanstans i Europa hade man hittat en så ren grafit. Uppfinningen blev populär och i den närbelägna staden Keswick blev man världskända för sin tillverkning av pennor som man exporterade till Europa. När krig bröt ut mellan England och Frankrike 1793 förbjöds export av pennor vilket irriterade den franska militären. Franska officerare använde nämligen pennor från England för att göra anteckningar på sina kartor. Innan den franska armén gjorde bruk av blyertspennor använde man gåspennor och bläck för att rita på sina kartor hur trupperna förflyttade sig. Efter ett tag var dock kartan så nerklottrad med pilar och streck att man var tvungen att byta ut den mot en ny. Men när man började använda blyertspennor från England var det bara att sudda ut gamla anteckningar och börja om på nytt på en och samma karta. Man nyttjade helt enkelt en av blyertspennans främsta egenskaper nämligen att den går att sudda. Det fanns grafitfyndigheter i Frankrike men den var av dålig kvalitet. Det är då den franska krigsmakten vänder sig till konstnären och uppfinnaren och Nicolas-Jacques Conté. Han fick nu i uppdrag att tillverka en penna som enbart bestod av franska råvaror.

Jacques Conté konstaterade att man inte behövde ren grafit från England för att tillverka en penna. Han blandade fransk lågkvalitetsgrafit med finmalen lera. Han hettade upp blandningen som han sedan formade till smala stift. För att skydda de sköra grafitstiften limmade han fast dem i trähylsor. Genom att variera mängden lera i grafiten kunde Conté framställa stift med olika nyanser från svart till grått. I januari 1995 tog Nicolas-Jacques Conté patent på sin geniala uppfinning. Den moderna pennan var nu född och den gamla tekniken med ren grafit förpassades till historien.

Faber-Castells Jumbopenna som finns i fem olika hårdhetsgrader och passar bra till lite mera grövre linjer. Även Staedler har denna variant av penna.

Den moderna blyertspennan har olika hårdhetsgrader som ofta går i en skala från 9B till 9H, där 9B är mjukast och 9H är hårdast. Bokstaven B står för ”Black” och bokstaven H för ”Hard”. Bokstavskombinationen HB befinner sig i mitten på hårdhetsskalan. Om man då vill teckna med mörka (svarta) linjer väljer man en penna vars hårdhet ligger på B-skalan och om man omvänt vill ha ljusare (Hårda) linjer väljer man H-skalan.

Fyra porträtt i blyerts efter fotografier, 1960-talet. Privat ägo

Idag finns det mängder av företag som tillverkar blyertspennor. Det äldsta är tyska Faber-Castell som grundades 1761 och har tillverkat pennor i drygt 250 år. Deras bästsäljare är grafitpennan Castell 9000 som finns i 16 olika hårdhetsgrader. Denna klassiska penna formgavs och släpptes ut på marknaden av greve Alexander von Faber-Castell år 1905. Alexander var militär och då färgen på hans regementes uniformer var grön valde han att ge sin penna samma militärgröna färg. Pennan består faktiskt av sex lager med färg. Pennans träskaft är noga vald för sin fina struktur och kommer från antingen lind eller ceder. Pennan är designad med sex kanter för att den skall ligga still på bordet och inte rulla iväg och hamna på golvet (vilket är väldigt irriterande med runda pennor). Varje dag tillverkar fabriken i Stein utanför Nürnberg 600 000 blyertspennor. Företaget har förövrigt hela 15 fabriker som finns runt om i världen. Med sin fina kvalitet och valmöjligheter till olika hårdhetsgrader är det många konstnärer som därför dagligen använder företagets pennor.

Ett annat känt företag är Staedler som också är från Tyskland. Det var Johann Sebastian Staedler som grundade företaget Staedler år 1835 och började då tillverka blyertspennor. Deras mest kända penna heter Mars Lumograph 100 och finns i ofattbara 24 hårdhetsgrader. Det är en sexkantig penna med en rund svart topp och ett blått skaft. Både Faber-Castell och Staedler använder i sin reklam att trämaterialet till sina pennor kommer från certifierade trädodlingar. Man ägnar sig även åt återplanteringsprojekt.

Blyertsskiss av Börje på papper efter levande modell. Privat ägo

Det var denna vackra blå penna som Börje Dorch använde dagligen. Genom att utnyttja pennans olika hårdhetsgrader kunde han arbeta med olika gråtoner och skuggor. Ofta använde Börje pennan till att förts skissa upp ett motiv som sedan tuschades med pensel. Blyertslinjer som inte täcktes av tusch suddade han ut innan teckningen var färdig för leverans.

Det var först i mitten på 800-talet som fjäderpennan ersattes av stålpennan vars stift är gjort av tunn stålplåt. I de flesta fall använde Börje just stålpennan till textning. Om texten var större i form av rubriker använde han pensel. På 1930-talet börjar reservoarpennan introduceras och stålpennan försvann bland allmänheten. Konstnärer och kaligarafer använde dock fortfarande stålpennan. Det var först på 1950-talet som kulspetspennan dyker upp soch som än idag är populär.

En hastigt tecknad gubbe med Faber-Castellpennor i två hårdhetsgrader